Typiskt svenskt ...

Jag åkte med en taxichaufför från Kuwait häromdagen. Vi pratade om hur ha tyckte det var jobbigt att komma till Kuwait för honom eftersom 40 personer kom och mötte på flygplatsen och alla skulle klappa på honom. Han tyckte det var jobbigt att aldrig få nån ensamtid när han var där på besök, alltid var det nån i närheten som ville umgås. Och var man än går så stannar man och äter. Aldrig att var och en går hem till sitt bara för att det är matdags.

Sen berättade han om typiskt svenska saker. Hur hans engelske granne i Viksjö hade uppmärksammat följande;

Mannen och frun kommer hem i bil. Grannen sen många år står på sin tomt och ser dem komma. Frun viskar till sin man "Han tittar på oss. Du måste hälsa." mannen tittar till på grannen, men säger inget. Han fortsätter plocka grejer ur bilen. Frun väser "Han tittar fortfarande. Du MÅSTE hälsa!" Mannen tittar återigen på grannen och ropar, lite för högt och kort "HEJ" och viftar lite med handen, sen säger han till frun "ÅH, varför tvingade du mig att hälsa? Det är ju PINSAMT".

Jag tycker det är på pricken! Sen sa han en annan grej. Taxichauffören. Han refererade till Lidl-reklamen där en man står och grillar medan grannen låtsas klippa enhäcken. Grannen frågar "Var har du köpt köttet?", grillmannen vänder sig mot frun som svarar "Det kommer från Lidl". Taxichauffören skrattade och sa "HAHAHA. Han säger varifrån det kommer, men han säger inte att grannen är välkommen in att dela måltiden med dem. HAHAHA!" Hm, tänkte jag. Varför skulle man bjuda in grannen. Han frågade ju bara ... Ah! Han tänker SÅ. Man kan bjuda in folk spontant. DET är nog ganska svenskt. Att inte vara spontan i bjuda-sammanhang. Ruskigt trist!