Yaaaawn

Igår - efter trevlig träff med lilla A och dotter - kom jag hem och var så hejdlöst trött att jag dundrade i säng på stubbo. Idag har jag gäspat hela dagen. Så höll jag på att somna på ett möte idag. Ett värdelöst möte där de punkter som jag eventuellt hade haft nåt att säga om, aldrig kom upp. En och en halv timma av mitt liv åt fanders.

Det är så mycket att göra på jobbet just nu. För mycket. För alla. Jag fattar inte hur det kommer sig. Jo, alltså, det är klart att om man säger upp en massa människor och låter dem som är kvar göra dubbelt så mycket, så blir det för mycket. Men det är ju först nu, efter sommaren, som det märks. Ogillar. Jag hinner inte. Får nästan tunnelseende. Och det gäller alla. Var ska detta sluta?

Och gissa vad jag ska göra nu? Sova! I love it!