Å andra sidan så fick jag och en massa andra arbetskamrater ett mail från en kollega som nu officiellt har sagt upp sig. Och det blev så sorgligt. Så plötsligt på nåt sätt. En tid är över, helt klart. Nu är det det äldre gardet som ska jobba vidare. Det är till gamlingar hoppet ska sättas. Jag tror inte att det är bra. Tror man ska blanda åldrarna. Har även varit i kort kontakt med gråtande kollegan och det var inte så roligt. Jag skickade välkomnande sms och fick nåt tillbaka där hela muren var uppbyggd och taggarna var ute och rev mig mentalt. Det måste vara väldigt, väldigt jobbigt att leva så. Att inte kunna lita på en enda människa.
Irriterade mig på chefen också. Hon ville stänga ute gråtande kollegan (som kommer tillbaka på torsdag) från ett möte för att hålla saker för sig själv på ett väldigt märkligt sätt. Och ingen finns det att tala om detta med. Jag har inga arbetskamrater längre. Det sörjer jag mest hela tiden. Jag är ensam.
Nu ska jag läsa Kolka. Bengt Ohlsson. Den är bra. Stora bokstäver :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar