Förlorade lusten att skriva bara därför.
Kan i alla fall säga att jag uppskattade dagens event betydligt mer än Diggiloo i söndags. Stefan Sundström är ju genuin. Det känns "vid köksbordet" och jag tror att det är bra. Ena sekunden blev jag lycklig av allt det där kollektiva och i nästa spydde jag galla på det. Tycker om att se rötterna på nära håll (mina rötter som är punkigt, världsomvälvande och kanske naivt röda) samtidigt som jag tycker att det känns väldigt omodernt att sjunga om svårmod i Farsta och slicka upp, sparka ner. Det blir lite mycket på nåt sätt. Men ... trevligt.
God mat på Mosebacke ska jag hur som helst be att få rekommendera. Goda vänner har jag också. Det är bra det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar