Varför, frågar jag mig varje gång jag åker till Paris i jobbet, stannar jag inte bara en liten dag extra? Jag måste vara lite dum i huvudet.
Värsta snygga fransosen som jag tjuvtog bild på
Jag kommer dit och installerar mig på hotell, promenerar litegrann och känner genast att det inte är nog. Vill ha mer. Av allt. Det gör inget om det regnar, kunde jag konstatera. Och Notre Dame hann jag med också!
Blomstermarknad
Notre Dame
Åkte tillsammans med historiens mest ointressanta person (förlåt, förlåt) och jag har retat upp mig mer än en gång.
Ibland kan man känna att man kommer att bli avslöjad. Att nån liksom ska sticka hål på ballongen och all luft ska pysa ut och kvar står man som kejsaren utan kläder. Är det nån som inte behöver vara rädd för att bli avslöjad så är det den här kollegan. Han ÄR redan avslöjad. Fast han fattar det inte. Hela han är en stor kopierad klyscha. Upprepar precis allt andra har sagt och är helt utan originalitet. Jag fattar inte hur man kan vara så totalt utan personlighet och tro att man är rolig när man är tråkig.
Själv är jag ett rent under av allt bra i världen om man jämför. Hahaha!
Som tur var hade jag en inplanerad middag med svägerskan och hennes familj och den var å andra sidan extremt trevlig. Verkligt väldigt, väldigt trevlig. Vi pratade nämligen. Om viktiga saker. Vilket inte nödvändigtvis inkluderar ätstörningar, rökning och alkohol. Men ändå. Vi skrattade och hade det bra och gick på restaurang och skrattade och pratade ändå mer. Åt anklever med rabarberkompott till förrätt och rockavinge till varmrätt och nån sorts sjuden äggvita med vaniljsås till efterrätt. Och drack ett gott Sancerre till det. Mon Dieu! Merci!
Anklevern
Idag har jag haft ett meningslöst möte. Men kollegan tyckte att det var bra. Vilken överraskning. Not.
Och nu ska jag sova i min egen säng!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar