Pappa ringde igår och var på gränsen till upprörd för att bilderna från hans 70-årsdag inte längre fanns att hitta på Picasa där jag hade lagt upp dem. Han ska på 70-årsfest och är tvungen att se hur man ska vara klädd då. Tänkte lära sig av andra hur man ska se ut. Hur såg folk ut när han fyllde år?
Har varit hemma med sonen idag. Så skulle jag kolla t-shirts till honom. Kom på att jag kunde ta med ett USB-minne till pappa med bilderna. Skulle ju ändå åt det hållet. Stressat laddade jag ner bilderna och han med båten till andra sidan. Sonen och jag.
När vi kom till pappa förstod jag att det var bråttom. Han hade skorna på sig. Han hade definitivt inte tid att ladda ner bilderna till sin dator. Vi får tillbaks USB-minnet på söndag. Vi blev utkörda. I regnet. I ösregnet. Pappa var kvar i lägenheten. Sprang till en affär fem meter från pappas port för att inte bli genomsura på en gång. Konstiga typer i affären. Sprang vidare. Blev ändå dyngvåta. Väntade på att regnet skulle sluta. Pappa kom förbispringandes. "Hallå!" Visslade familjesignalen. Han hörde inget. Sprang efter. Till sist såg han oss. "Hej! Trevlig helg!" Va? Trevlig helg? Jo ... Men bjud med oss hem till särbon. Låt oss inte stå på biografen 25 meter från ett hem. Våta, våta. Han fattade inte. Vi fick stå där.
Jag ville gråta. Försökte förklara, försvara, morfarns konstiga sätt. Vi frös.
Det slutade regna. Vi lommade iväg mot Åhléns för att köpa t-shirts. Pappa ringde. Inte för att be om ursäkt för att vi fick vänta på en bio istället för att komma hem till särbon, nej. Han tackade för att jag hade ringt och meddelat att vi skulle bli tio minuter sena. Han "blir ju så nervös när han ska packa ihop saker" för att bo hos särbon. Han gör det flera gånger i veckan.
Själv är jag skilsmässobarn och van. Har valt ett jobb där jag packar titt som tätt. Men jag trodde att jag hade nån som brydde sig i min pappa. Vill inte stå i kallt regn när det finns värme om hörnet.
Jag kan ge pappa etthundra skäl till att inte bjuda hem mig. Men jag orkar inte.
Det regnade på yngste sonen och mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar