Jag tjuvåker ibland. På SL. Väldigt sällan, men när det händer är jag barnsligt nöjd. När jag har åkt klart med tunnelbanan är jag alltid lika rädd att det ska vara kontroll på Gullmarsplan och att jag då ska behöva dra lögnen "Herregud! Jag tänkte preciiis på att det bergis är kontroll idag bara för att jag slängde biljetten i en papperskorg nere på perrongen ... Jag har inte en aning om vilken det var ... På vilken sida av perrongen? Jag vet inte. Jag lyssnade på musik och var allmänt okoncentrerad ..."
Så kommer nästa steg - kontrollen på tvärbanan. Jäklar vad irriterande att betala två klipp för några yttepyttestationer med tvärisen när man har klarat sig ända från andra sidan stan.
Men här behöver man inte oroa sig. Konduktörerna tycks ha semester eller sluta klockan 16. Bra! Hela vägen gratis! Jag = nöjd!
Den andra grejen har med försäkringskasseärenden att göra. ÄNTLIGEN har jag lyckats få påskrift i skolan för när yngste sonen var sjuk för en evighet sen. Jag har fyllt i alla papper och känner mig SÅ duktig. Ända tills P säger "Men? Hallå? Hur svårt kan det vara?". Han håller upp det igenslickade kuvertet. Man ser tydligt att det är en ovan fönsterkuvertsperson som varit i farten. Jag. Adressen är åt helsefyr därinne. Men vi skrattar och är tacksamma för att jag inte satt på nåt frimärke.
Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar