Den lille sonen är hos farmorn och vill inte vara där. Man får ångest. Men vi skulle just sätta oss på balkongen och dricka bubbel och äta ankleverpaté. Inte kunde vi åka och hämta honom. Den älskade lilla ledsna.
Jag hoppas att han somnade gott och att han inte hatar oss i all framtid.
Det är svårt det där. Han borde ha vaktats mer av andra. Vi har ... skämt bort honom? Med oss?
Hm.
Jag längtar efter honom och blir inte ledsen av honom som hans farmor hotade med när han "grinade" hos henne. Blev mer arg på dem som inte kan avleda och uppmuntra.
Utan den älskade lilles långa kropp och stora fötter i natt också (nej. Han har inte stora fötter. Mer än när de trevar längs ansiktet på en.)
Ser fram emot att träffa honom i morgon!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar