Om 21 år?

Både P och jag har haft sena möten idag. Min mamma är i stan och kunde hämta på dagis. Först vår son, sen hans kusin. När jag ringde lät mamma skrattig på rösten för då hade nåt av barnen börjat dansa när hennes telefon ringde. Det kändes betryggande - om man dansar är man glad. Och det hade gått väldigt bra hela eftermiddagen. Såklart.

Jag blev nästan lite avundsjuk - tillbringa lång stund med sina barnbarn. Vilken grej!