En lunch och en strumpa

Idag åt jag lunch med en från det företag som skötte anställningen av mig för 3,5 år sen. Man vill ju inte komma försent så jag åkte i god tid från arbetet. Sen kom jag till mötesplatsen en minut innan avtalad tid. Trodde jag i ungefär 30 sekunder. Sen kom jag på att 11.45 inte betyder 12.15. Så jag kunde ägna Biblioteksgatan ytterligare 30 minuter. Eller i alla fall 28.

Sen blev jag fantastiskt upplivad av att prata med rekryteraren som sa att min CV ser jättebra ut eftersom jag arbetat så mycket internationellt. Jag om inte sprang, så i alla fall gick, tillbaks till jobbet på lätta fötter.

Vad lunchsällskapet inte visste var att jag under hela måltiden var tvungen att tänka på hur mina byxor betedde sig ner mot anklarna. Om de drog upp sig för mycket fanns risken att nån skulle se hur de billiga knästrumporna av nylon hade hasat ner och korvat sig. Det kanske hade givit ett dåligt intryck. Annars tycker jag nog att jag skötte mig ganska bra! Vilken tur att jag inte hade kjol. HAHAHA!