söndag 11 september 2011

Att bli kär

Den här lilla katten.

Så liten. Så trött. Så lekfull. Så mjuk. Så alldeles underbar!

Vi hämtade henne klockan 11, sen pep hon hela vägen hem i bilen. I buren som icke gillades. Hon jamade för allt hon var värd. Lilla sötisen. Visade alla de små tänderna (som vi har läst om idag - de "ömsar" tänder vid fyra månaders ålder. Mysko.). Var irriterad. Orolig.

Åkte förbi Bromma Zoo där vi införskaffade några småsaker, och sen - hem. Mellansonen hade åkt direkt från jobbet och såg alldeles lycklig ut när vi kom hem. Äldste sonen, med flickvän, sov.

Så ställde vi färdasburen på golvet och öppnade locket. Hon tittade snabbt ut. Sen gick hon husesyn. Vandrade längs väggarna, bakom soffan och in bland växterna i burspråket och tittade på allt. Vi lät henne vara. Hon gillar hallen och skohyllan.

Så var det fotbollsmatch för yngste sonen, men jag stannade hemma med kissen och de äldre sönerna. La upp Facebookbild och när jag satt vid datorn la hon sig mellan musen och skärmen. Och där somnade hon. Det var då, när hon låg där och sov, som jag insåg att jag verkligen, verkligen vill att hon bor kvar här. Det var precis då jag blev kär i henne.

Hon spinner också. Till och med när hon sover och man klappar henne för att man inte kan låta den där mjuka lilla varelsen vara, så kan hon inte låta bli att spinna.Kursiv

Vi har det alldeles lagom stökigt för att hon ska gilla att promenera omkring och undersöka allt. Köket verkar hon dock måttligt road av. Men hon har ätit lite mat och druckit lite vatten. Hoppas att hon snart fattar att det är en sorts svängdörr på kattlådan. Hittills har vi hjälpt henne in i lådan, men sen när hon är färdigkissad så hajar hon inte riktigt hur hon ska komma ut. Så då får man öppna dörren.

Hon är hur som helst bedårande.


Inga kommentarer: