Vi fortsatte prata om det som händer, och inte händer, på mitt arbete och plötsligt glänste han till, maken. Han sa "Ni som har fått jobb är ju faktiskt utvalda. Ni har valts att arbeta kvar därför att det ni kan och är, är precis det man vill ha i den nya organisationen.". Och tänka sig - jag växte flera centimeter. Blev stolt som en tupp. Såg plötsligt arbetslivet med nya ögon.
Ända tills jag insåg att det är ett enormt glapp mellan att vara utvald av en chef och arbeta för en annan. Har den chef som ville ha med just mig berättat om det samtal han och jag hade för den andra chefen? Det samtal som faktiskt la grunden till förväntningarna han har på mig i den nya organisationen? Förmodligen inte. Men nu har P hjälpt mig att sätta fingret på nåt konkret.
Det känns bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar