Är hemmavid

Man kan inte ana att man kan bli så trött av ljud. Ett evigt surr på de där kongresserna. Märkte det inte förrän jag satte mig ner i ett av de angränsande montrarna där de lockade med massage. Medan jag blev masserad så blundade jag. Och plötsligt hörde jag. Surr, surr. Surr, surr. Prat över-tamejfan-allt. Pip från maskiner och surr från luftkonditionering.

Så var jag ju hemma hos lilla Brysselfamiljen. Bara trevliga mamman och de sötaste barn som tänkas kan var hemma. Jag är mest förtjust i sonen. Han är mest förtjust i mig. Och glad blev jag när han sa "Åh, nej. Pappa missar ju dig!" Han sa MISSAR!

Trevligt att ta bussen dit. En tur genom stan. Samma tur hem. De stannar ett år till, som det verkar.

Kom hem till datorn. Trött, men jag kunde inte låta bli att kolla mailen. Post från chefschefen. han kallade till kongresseftermöte "Please prepare yourself for good and bad things". Jag fick ångest. "Nu får jag sparken." Somnade i alla fall. Och nu har jag tänkt ut vad jag ska säga. Så har jag bestämt mig för att inte berätta vad jag ska säga till chefen. För då kommer idéerna nog att snos. Det ska icke ske. Är inte orolig heller. Han är bara taskigt utrustad med ord och sätt att formulera sig, tänker jag.

Hemma. Med min mjuka yngste son och härliga make. Det är så bra! Längtar efter de stora pojkarna.