Men nu är jag eventuellt nåt på spåren.
Ända tills innan jul när chefens chef och jag hade långa stunder på amerikanska flygplatser ihop under en resa, så förstod vi inte varandra. Men så plötsligt hände nåt och han lyssnade. Jag kände att respekten för varandra ökade. Kanske bara hans respekt för mig, men ändå. För några veckor sen sa han samma saker som jag har sagt i mellan 1-4 år. Han ville ha förändring och förbättring. Röda trådar och helikoptersyn. Tjohoo, tyckte jag. Vi var på samma våglängd.
Men ... Idag kom han och pratade om ett projekt där han är beställare och jag är projektledare. Det samtalet gick åt helvete. Vi började prata förbi varandra igen.
Och nu undrar jag om det möjligtvis kan ha att göra med stress. Hans stress. Det här projektet som han har beställt kommer inte att bli klart i tid. Och det är faktiskt inte mitt "fel". Det är han som beställare som har haft all möjlighet i världen att följa upp via protokoll och annat. Men det har han inte gjort. Nu får han påtryckningar från högre ort och inser att han inte har gjort sitt jobb som han borde. Han blir otydlig som förr.
Det är här jag undrar om jag är nåt på spåren. Kanske leder stress i hans fall till otydlighet? Kanske har jag klampat omkring bland ömma punkter förut också fast jag inte har begripit det? I så fall har jag hittat mönstret. Och jag är ett plågoris som stressar och utlöser otydlighet.
Kan det vara nåt annat? Kan jag tänka annorlunda?
Hans återfall fick mig att bli väldigt, väldigt trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar