Pratade med sonen igår. Vi älskar varandra. Väldigt, väldigt mycket. Jag var förtvivlad och det var han också. Det är bra nu.
Värre är det med P. Försökte prata igår. Alltså - jag pratar och han säger "vet inte" nån gång på direkta frågor. Jag vet inte heller. Och OM det är nåt jag vet så kan jag inte ensam känna till. Vi måste båda vara med på tåget. Just nu har jag ingen aning om tåget har gått och om i båda är med på det eller om en av oss står ensam kvar på perrongen.
Jag kan inte säga att det här är särskilt uppfriskande. Bara jobbigt. Jobbigt.
Yngste sonen har (mot sin vilja) följt med sin farmor och gudmor på nåt pysselevenemang.
P och jag håller käften.
I natt drömde jag att jag satt i ett plan som störtade. Tre skäl till det - har just läst ut Erlend Loe-boken som till stora delar handlar om just plan som störtar, såg en snutt av en film i går kväll där ett plan kapades och till sist den uppenbara hemmakraschen. Intressant med drömmar. Och mardrömmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar