När jag satt vid datorn tidigt i morse så hörde jag tydligt att någon liksom harklade sig. Det kunde inte vara P eftersom dörren till sovrummet av hänsyn var stängd. Håret reste sig på armarna och jag gick och väckte P. "Du-u. P? Vi har sovit med olåst dörr och du får inte bli rädd nu, men jag tror kanske att det är nån här hemma mer än vi" Han var trött men lät sig puttas framför mig i jakten efter den oinbjudne gästen. Ingen i köket. Ingen under matbordet. Ingen i badrummet. Ingen bakom soffan. Ingen ... nånstans. Men herregud vad rädd jag var när jag duschade. Och jag torkade bara håret på ena sidan eftersom jag inte vågade vända huvudet från badrumsdörren. Det kunde ju ha varit en mycket liiiiten tjyv. Som hade gömt sig under en kudde eller så.
Undrar om boven fortfarande bor hos oss. Undrar när nästa harkling undslipper vår inneboende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar