Gud hör bön?!

Vaknade kanonbakis i lördags. Inte bästa tillfället att gå på högmässa. Men det skulle vi ju. P låg länge och suckade i sängen medan jag på nåt sätt samlade alla krafter jag hade och röjde undan det allra värsta efter festligheterna kvällen innan, gav yngste sonen frukost, duschade och själv åt frukost inom loppet av cirka 33 minuter.

Anyway - kyrkobesöket var ungefär som man kan tro att det ska vara. Ganska trist. Det sjöngs en massa av huskören (hahaha, det heter naturligtvis kyrkokören) och vi som gästade kyrkan klämde i med ett "amen" eller så när det var en * i programmet. Snart pensionerade svärmodern pratade om helgon och hur olika de är. Hon kom in på val man kan göra och möjligheterna att välja rätt. Ungefär. Yngste sonen var tålmodig. 

Efteråt var det lunch.

Senare på kvällen, när vi var hemma hos Ps pappa frågade vi sonen vad som var bäst i kyrkan. Han svarade "Tårtan". 

Det bästa med kyrkobesöket för mig var att P slapp blåsa i alkomätare på väg dit eftersom vi inte blev stoppade av nån polis (vi såg inte ens nån) och att jag måste ha fått syndernas förlåtelse och inte råkade ut för nån av mina förutspådda olyckor. Däremot har munsåret spritt sig från underläppens mitt till överläppens vänstra del. 

Höll på att glömma en grej - jag nattvardade. Bara för att ha gjort det en gång. Man doppade lilla oblaten i vinet, så det kan inte vara från gemensamma kalken jag fått munsåret.