Vems utveckling?

Det där utvecklingssamtalet häromdagen blev ju som jag befarade inte mitt. Och det höll inte på i en och en halv timma utan i tre och en halv timma. Vi behövde helt enkelt prata med varandra. Det var ett bra samtal och jag fick trots allt säga det jag ville. Hon också, misstänker jag.

Vi pratade en hel del om nätverkande med kolleger. Att man kan behöva dela med sig av funderingar och problem ibland. Min chef är dålig på det. Hon tror att hon måste greja allt själv. Så är det ju sällan. Det där med att reda sig själv är en överdrift. Jag är mer för att dela med sig. I slutänden betyder inte det att man inte kan ta egna beslut.

Jag blev glad över att man sett att jag utvecklats som projektledare och att jag faktiskt är en av de bästa (i en grupp på 35). Sånt är roligt. Den typ av bekräftelse jag behöver få ibland. Bra att det går framåt ...