Problemer

Jag har tappat förmågan att stava, skriva och bygga meningar. Till viss del har det att göra med att jag skriver och pratar så mycket engelska på jobbet. Jag glömmer hur man skriver på svenska. Särskriver och har fått för mig att månadernas namn ska skrivas med stor bokstav i alla lägen. Jurf! Jag har blivit min egen värsta stavningsidiot. Hu! Glömmer dessutom ord men har blivit väldigt bra på synonymer. Enklare ord som gör mitt språk mer torftigt. Gräsligt!

Kanhända har det också att göra med det snor som än en gång har börjat samlas i vänster bihåla. Fjärde gången på mycket kort tid. Jäkla skit! Kan man träna ut det, månntro? Eller gråta en låååång stund. Det har jag inga som helst problem med, nämligen.

Eller ska jag kanske ta mig till en doktor efter nyåret. Mm. Tror det!

Oiii! Nu väntar söndagsbilagorna i sängen. Ett korsord om dagen är bra för ... huvet.

Ett nytt år

Idag har jag varit på stan med Kungsholmskompisen. Letade nyårskläder. Åh, vad jag önskar att det var maskerad och inte finkläder som gällde. Hade haft lättare att hitta en hundkostym, 40-talsvåpsdress eller bygga en rymdraketslåda att klättra in i, än att hitta en passande top. Jaja. Nu har jag sett nya PUB. Det var ... fint. Grinade lite när vi fikade på bottenvåningen eftersom vi började prata arbete. Det är som att sätta på en knapp - jag tänker på jobbet och gråter en skvätt. Det är inte normalt! Usch och bort med det!

Så - nya året ska inledas med hjälp av rosenrotstabletter och nya mål. En sak har jag kommit fram till och det är att jag inte är rädd att flytta till nåt annat ställe (land) om det skulle vara där nya grejer dyker upp. Jag kommer inte att söka mig dit, men om nån kastar ett erbjudande på mig så är jag inte rädd för att flytta nån annanstans. Det är ju alltid nåt.

Kanske borde jag plugga nåt? Utvecklas på nåt sätt. Jobba deltid? HAHAHA! Jobba deltid. För mindre pengar och samma arbetsuppgifter. Snacka om att bädda för promenad käpprätt in i väggen.

Jag har i alla fall tagit mig i kragen och kollat jobbmailen. Inget att få ångest över! Väldigt lite i inkorgen. YES! Har kopplat på frånvaromeddelandet också, pjuuh. Då har man liksom frånskrivit sig allt ansvar va?

I morgon ska jag nog gå iväg och träna, sen ska jag träffa amerikakompisen och dricka skumpa i NKs champagnebar. Om de har öppet. Ska köpa några snygga strumpyxor också. Till min sedvanligt svarta utstyrsel som jag hade i garderoben hela långa stunden i provhytter på stan i eftermiddags. Det blir en knälång, ganska tygig kjol med snyggt fall och en svart, lite v-ringad och ganska urringad top med lite rynk från Filippa K som jag köpte på REA för en evighet sen. Har aldrig använt den. Trots att den är väldigt fin. Inte bara på galgen ...

Middagen i morgon. Villaväninnan föreslog att vi skulle ta med ost. HA! Det är som att be ett troll gå ut i solsken. Jag äter inte ost. Jag kan nog köpa det, men det är slöseri med både tid och pengar i mitt fall. Eventuellt kan jag tänka mig hushållsost och tre sorters brie. Nä. Nu blir det nåt annat. Typ kanapéer. Köper med glädje både löjrom och gåslever om det är det vi bestämmer oss för att ta med. Ost? HA!

Jordbro

På TV - Rainer Hartlebs sista (?) jordbrofilm. Bilder från Jordbro pendeltågsstation på försommaren och jag vet precis hur det luktar. Märkligt när minnen väller över en. Härligt på ett sätt!

Men den där pudelfrisyren på flickan i Östersund skippade jag -87. Det är jag väldigt glad för.

Franska besökare

Nä - de kommer inte. Kusinerna från Paris. Det visade sig att mannen i familjen beställt biljetter till den 24 november. Jag tror att alla blev lite besvikna. De tappade lusten helt och avböjde ny betald resa (kusinernas ömma mormor skulle ha betalat). Nu har vi skåpen fulla av julklappar till barn i 7-, 9- och 11-årsåldern. Men jag tror de håller ett tag. Vi ses väl en annan gång.

Ach so.

Käre värld

Mycket kort om Gran Canaria. Vi bodde i Maspalomas.
- Soligt
- Sandigt. All den där sanden som far från Sahara (... över vattnet?) och lägger sig i vackert formade dyner som man kan klättra över i timmar. Som till och med lille sonen med glädje skuttade över och genom ända tills han fick sand i ögat och ledsnade eftersom det blåste som fan och vi hade hasat omkring i sand i två timmar.
- Ja - blåsigt ...
- Avslappnat. Inga planer någonsin. Inte om vad man ska göra eller var man ska äta förrän det är dags. Och då ger det sig. Fast en dag hade nån ringt som jag inte hört. Det var ett samtal från "Okänd". det drömde jag om sen. Mardrömslikt jobbrelaterat. Det är inte så bra va?

Ja. Ungefär så var det. På det hela taget mycket skönt!

I morse gick vi upp 04.40 och nu är vi trötta. Hämtade söte, glade mellansonen från pappan på hemvägen. Han spelar Wii-gitarr som en besatt. Väl hemma åt vi hemmahamburgare. P och jag drack gott vitt vin till. Ojoj.

Sen ... såg vi på en av yngste sonens julklappar - Familjen Robinson. Han är för liten för den. Men vi andra tre tyckte den var riktigt bra. Den är från 7 år och det stämmer nog. Lätt komplicerad, abstrakt handling och en del text att läsa förutom forcerat prat (på svenska då då). Men den var knäppt skojig!

Nyåret ska vi fira i goda vänners lag. Ja, alltså några goda vänner och några människor vi aldrig träffat. Det blir säkert trevligt. Lite tveksam är jag - fira nyår med fiiina kläder och kompliceeerade rätter och nya bekantskaper är inte vad jag längtar mest efter just precis nu, men det beror nog mer på att jag är trött än nåt annat.

Nu ska jag försöka få liv i min Stieg Larsson-läsande make så ska vi väl gå och sova med minstingen. I egna sängen. Yeah!!!

Längtar väldigt efter amerikasonen (som har fått dyra julklappar av sin amerikafamilj. Bra! Jag har ju inte ens att in pengarna på hans konto. Jag är USEL! Men inte på att längta!!!)

Bra saker!

1. Mina bihålor håller på att tömmas. Hurra!
2. Mellansonens HT-betyg är inget att skämmas för!
3. Rätt saker ska strax packas ner i väskorna - Kläder såklart, men utöver det är schampo, balsam och några hårsnoddar är ett måste. Solskyddsfaktorer av olika styrka står beredda. Tepåsar, Scotch and brite-svamp + diskmedel i liten flaska är överkurs men något den vane (och snåle) charterresenären inte glömmer och jag blir så nöjd att jag kom ihåg det! Två baddräkter. Snygga skor även på vintern gör mig glad. Särskilt när man slipper stampa omkring inomhus med dem. Roliga saker till flighten för fyraåringen (DVD-spelaren ligger på laddning). Godispåsar till oss alla tre är införskaffade och bilagorna till söndagskvällstidningarna sparade i snart en vecka - de bjuder på läsning, korsord OCH sudoko. Som ett Kinderägg! Yippie!

Det enda som inte är förberett är pengar av rätt sort. Men förhoppningsvis klarar vi oss på de 20 € tills vi hittar en lokal bank. Om vi inte tar det i morgon när vi ska lämna papper till mellansonen som varannan vecka bor nära Forex. Typ.

Men då far vi väl då!

We wish you a very merry christmas!!! Oss hittar du under en palm nära en mindre öken.

Ytbränd

Glada arbetskamraten pratar om domningar i armarna och attacker av andnöd. Jag känner mig håglös och oglad. Kan börja gråta hur lätt som helst. Som på beställning. Men jag är bra på att hålla mig från tårarna också. Typ hela dagarna. Jag gråter bara lite i smyg om det blåser.

Vi sitter på jobbet och pratar om hur nära utbrändhetens rand vi står. På Medium idag så var mannen i serien hos en psykolog som påstod att mannen var arg. Mannen förklarade för psykologen att han inte var arg men deprimerad. Psykologen sa då att depression var ett uttryck för ilska därför att det uppstår när man känner sig hjälplös och frustrerad.

Och ja - det är väl så det är. Vi är hjälplösa och frustrerade.

Men jag hoppas att jag inte är utbränd. Det är så svårt att föreställa sig hur man ser ut när man är utbränd. Jag ser bara en bränd tändsticka, men det är inte så jag känner mig. Eh? I bästa fall är jag bara lite ytbränd. En sån bränna som läker av lite sol och palm och bad och promenad och umgänge med P och minsta barnet. Eller? Hallå? Är det där på Gran Canaria jag BLIR ytbränd? Också.

Får inte glömma solskyddsfaktorer av alla de slag!

Day off

Vad gör man på sin lediga dag? Jag har några förslag:
- Ge dig av hemifrån vid ... 9-tiden.
- Gå till tandläkaren 9.30
- Gå till frisören
- Hälsa på din make på arbetet
- Handla julklappar på Clas Olsson/Butterick's/Åhléns/BR
- Leta efter julklappar i ALLA andra affärer
- Köp strumpor och t-shirts på H&M i City
- Träffa väninna på Åhléns. Ring till varandra av en händelse när ni båda står vid samma sorts "Gift package" - på olika våningar (Helt sjukt!)
- Drick te hemma hos väninna
- Var arbetskreativ med väninna
- Köp ytterligare en t-shirt och en svart vagt glittrig top på H&M på Söder.
- Kom hem vid 20.
- Ät sushi framför Ugly Betty.
- Slå in julklappar till make, barn ochmakens syskonbarn
- Somna sött

Han pratar, han pratar

Igår var vi på god och trevllig middag hos före detta mannen med familj. Vår yngsta son och deras dotter är i samma ålder och är varandras bästa vänner. När vi väl träffas undrar vi alla varför vi inte ser till att barnen träffas mer.

Vi ringde upp äldste sonen. Han har ändrat sitt sätt att säga "r" Bara litelitegrann, men i alla fall. Så satt vi där med mobil med högtalarfunktion emellan oss. Alla ville prata samtidigt. På slutet sa yngste sonen "Nu vill JAG säga nåt!", alla tystnade. "Eh, eh, eh. Jo ... du ... eh ..." och man såg riktigt hur hans små ögonbryn knorvade ihop sig av ansträngning för att komma på vad han skulle säga och till slut sa han "eh, eh ... I love you!" Då kan jag säga att vi höll på att dö av gullegullkänslor!

Missnöjd eller Miss Nöjd?

Endast den som lever får se hur det blir ... Om jag kommer att fortsätta känna mig så inåtahelvitte missnöjd med ALLT som jag gör sen några dagar, eller om jag rentav blir Fröken Nöjd innan året tar slut.

Jag vaknade på natten mellan lördag och söndag och kunde absolut inte somna om. Allt skit i hela världen ramlade över mig som ett brev med nattposten. Det ena gav det andra och till slut var jag tvungen att försöka koncentrera mig på min andning för att fokusera på nåt som var bra. Typ att jag andas.

Jaja. Det blir kanske bättre med tiden. Just nu går jag omkring och tycker att livet är sådär. En kortvarig svacka hoppas jag. Orkar inte med om det ska vara en längre existensiell kris.

Släkt vare här!

Idag äger den årliga julsammakomsten rum. För oss hel-, halv- och styvsyskon. Vi är sex totalt. Sen är det respektive och barn med också. Vi samlas i Västerhaninge där mamma serverar nåt som förhoppningsvis är gott och sen pratar vi om vad som hänt sen sist. I bästa fall tittar vi på diabilder från förr. Då skrattar vi tillsammans utan att dela upp oss i smågrupper (vilket ju är lätt hänt när vi är så många).

I år kommer vi också att få den sista kassen med böcker eftersom mamma går i pension och därför inte kommer få några recensionsexemplar av alla de senaste böckerna framöver. Nåja. Jag håller ju (fortfarande) på att göra mig av med de böcker vi redan har ...

Tyvärr krockar den här släktgrejen med den andra, årliga glöggbjudningen hos en av fastrarna. Där träffar jag kusinerna och sysslingarna med föräldrar. Men i år lyckades dessa två saker alltså förläggas på samma dag. Det är synd!

Jag pratade med mamma tidigare idag och då berättade hon att den yngsta av styvsystrarna inte skulle komma för att hon hade haft nån njurinfektion. Jag ringde upp systern för att fråga om vi skulle ta med hennes dotter på nåt sätt. Nej, det behövdes inte. Hon ville gärna ha dottern hos sig. Jaja. Fick henne i alla fall att känna sig lite sugen på att komma, trots att hon är matt, så hon skulle överväga att komma senare. Det är bra!

Talade också med ingifta fastern som jag länge tänkt på, och hon har varit i Kina och shoppat. En vit pärla till halsgropen - åh! - och kallingar till sönerna :) Nån gång ska jag också åka på shoppingresa! I bästa fall ska vi träffas efter nyår, då får vi prata mer om livet!

Nu ska jag ta lilleman och gå och köpa lördagsgodis. Han säger att han har ont i magen så det blir kanske inte så mycket snask ... (Nu lät det som jag skulle TVINGA honom att äta godis, haha. Det lovar jag att jag inte ska.)

Jag längtar mycket efter amerikapojken! Som tur är ska hans bror följa med till sin mormor idag, i morgon är det fika hos morfar också. Sen middag hos de stora pojkarnas pappa - det blir trevligt!

Undrar om det är svinkallt ute. Så jag behöver extra strumpbyxor på väg från pendeln till mamma?

Barntåg

"Välkomna till förskolan för att se barnen lussa, vi börjar 14.30" ÅH! Vad gulligt tänker jag först. Och sen, faan vad tidigt. Jag måste åka från jobbet 13.30.

Jag träffar minst tre andra föräldrar med samma mission på tvärbanan. Vi är lite sena. Allihopa. Kommer in i lokalerna 14.29. Hinner höra en liten sång. På de bästa platserna står mammorna som är hemma med sina småbarn. De har säkert stått där och väntat med videokamerorna sen i morse.

Jag blir så jäkla irriterad! Orkar inte vara trevlig mot de snälla fröknarna. - Varför börjar ni så tidigt, undrar jag? - Ni skulle ju starta 14.30. Jag hann till dess. Men då var det över. Jag är besviken, fortsätter jag. Då säger de snälla fröknarna att de gärna ordnar en sångsamling på en gång. Så får vi höra barnen igen. Det var snällt! Men jag tyckte väldigt synd om pappan som kom 14.40. När även sångsamlingen var slut. Som tur är hade hans fru filmat alltihop. Han kan ju se det i efterhand! (Här skulle jag vilja ha ett litet tecken, som inte är en smiley, för ironi.)

Narki

En trött flicka sitter i ett hörn på tunnelbanan. Hon har två kassar med sig. Hon håller på att somna hela tiden. Fingrar på telefonen för att hålla sig vaken. Blinkar tungt. Hon är onaturligt trött. Hon beter sig som jag kunde göra på extremt tråkiga föreläsningar på universitetet - låtsas hålla på med nåt fast man egentligen smygblundar för att man är såååå trött. Hon försöker hålla fasaden uppe. Hon vill inte visa att hon egentligen inte är otroligt narkotikapåverkad. Hon sitter där med nedbitna naglar på rödfnasiga fingrar, sina nytvättade kläder i två påsar och neråttjack i hela blodomloppet. Mitt hjärta börjar slå fortare. Jag undrar hur det kommer sig att hon knarkar. Var ska hon nu? Tror hon på allvar att vi andra ska tro att hon bara är trött när hon sitter och pillar på örhängena med ögonlock som inte skulle hjälpas ens av tändstickor?

"Centralen". Plötsligt vaknar hon ändå till liv. Målmedvetet tar hon sina kassar (det är då jag ser att hon har snyggt hopvikta kläder i dem) drar lite i tröjan, rättar till jackan och trippar iväg med en ovanligt snygg, stram hästsvans. Hon är inte ens 20.

Jag blir så ledsen. Eller - jag blir väldigt berörd. Ilsken. Undrar var det gick snett och vad jag kan göra eller säga för att få henna att få upp ögonen (i alla bemärkelser) för vad hon missar - den naturliga glädjen. Den äkta sorgen. Den kontrollerade tröttheten. Ja, typ ... livet.

Vart var hon på väg? Vad gör hon just precis nu? Vill jag verkligen veta?

Läxa

Ibland undrar jag vad man förlorar på att säga "bra" till varandra. Varför man inte självklart ler mot den man möter. Hur svårt är det?

Thailändskt

Häromkvällen var jag ju på restaurang med gamla arbetskamrater. De är i 53-årsåldern, båda två. Vi åt thailändskt. Hjälp vad gott det är. Nästan det godaste man kan tänka sig. Så många smaker på en gång. Och nyttigt! Och gott. Och enkelt. Och gott. Och gott!

Vi hade det väldigt trevligt. Jag har känt dem i nästan tio år och vi ses varje vecka och pratar lite mer med varandra än man gör med dem man delar fikarum och äter lunch med varje dag. Det var lyckat och jag kom hem ganska tidigt. Väl hemma pratade Per och jag så där som vi gör alldeles för sällan. Fördjupat, liksom.

Festligt

Nu firas det! Julen är snart här! Tunnelbanan vimlade av glada och förväntansfulla herrar och damer, flickor och pojkar. De var på väg till julborden. Jag blev glad. Och lite, lite avundsjuk. Jag vill också vara glad och på väg nånstans med mina arbetskamrater. Kanske kan vi hitta på nåt i nästa vecka ... (Fröet har planterats. Nu kommer jag inte kunna släppa det. Vi KOMMER att gå ut i nästa vecka. Såvida inte alla säger att de inte orkar.)

4-årskontroll

Han är normal. Han ser som han ska, hör som han ska, ritar gubbar som han ska, berättar som han ska, kan färger och hoppar och balanserar som han ska. Hurra! Han är fyra!

Den här dagen verkar bli som man vill att alla dagar ska vara - lugnt på jobbet, normalt barn och sen blir det middag med gamla arbetskamrater. (Ja, egentligen bjuder jag på middag eftersom jag är deras leverantör. Av röst. En mutmiddag, helt enkelt.)

Men, än är det några timmar kvar och allt kan fortfarande gå åt helvete. Eller bli ändå bättre! Spännande!

Tänt vare här

Stearinljus - I löööv it! Skänker både ljus, mys och värme! Jag skulle vilja öppna en affär. Med te, kaffe och stearinljus. Alla tre med tillhörande behållare. Jag skulle längta till jobbet varje dag!

Idag har vi druckit glögg hos bekant till P. Hon är simlärare och vid träffas en gång per år. På glögg hemma hos henne. Några andra, alltid samma fyra, är också där. Vi har det trevligt. Middag var det också - dillkött! Gott!!!

Glöggen igår var konstig som alltid. Där pratar man inte så mycket med varandra. Värdinnan är ute i köket och gör nya tilltuggsrätter hela tiden. Jag behöver bara glögg och några pepparkakor. Inte så mycket annat. Klart det är gott med godis och korvar inrullade i smördeg och renköttsröra vill säkert några också ha - men ho-ho - det vore kul att prata lite med dem som bjuder hem en också. Jaja, det var bra att det var både hund och barn där. Så man hade nåt att titta på.

Dessutom tror jag att vi har löst nyårsångesten. Får se om vi är hos oss eller i Örby. Nu hoppas jag bara att det blir en riktigt hejdundrade fest med många andra också! Ps franska syster kommer vara i Sverige så de kanske kommer i alla fall. Jag vill vara på, eller anordna, en praktfest. Många gäster med god mat och dans och ... så.

I natt var jag på en ovanlig tillställning. Victorias och Daniels bröllop. Jag satt mittemot dem. Fick fotografera! Lite svårt att visa bilderna bara ...

En helt ny vääääärld!

Hostan är närapå borta. Tack och lov. Jullov.

Idag ska vi på glöggbjudning. Det är faktiskt årets första glögg som ska drickas. Eller i alla fall säsongens. Det är en kompis till P som ställer till med detta evenemang. Brukar inte vara så mingligt och 4-åringen blir fort sockerstinn och relativt pejnig, men en stund står man ut. Kvällen ser lugn ut.

Igår spelade vi spel efter middagen. Brickor med bilder ur Disneyfilmer ska fyllas med kort man tar upp från bordet. Den som har kortet som tas upp, får det. Väldigt snabbt och bra spel. Jag införde en tilläggsregel - att man skulle sjunga en melodi ur filmen som bilden på kortet visade. Djungelboken och Askungen och Aristocats och Den lilla sjöjungfrun - inga problem. Men Pongo? Alice i Underlandet? Jaja. Regeln får väl modifieras till att man ska sjunga när man kan en melodi.

Nu ska vi spela Bamsespel på samma sätt. Men att spela två är inte riktigt samma sak som att spela fyra.

Kokkonst

Min man lagade mat igår. En ny rätt. Efter recept. Han litar nämligen inte på sig själv till hundra procent. Men igår hoppas jag att han tappade tilliten till recept. Allt som finns som recept på nätet är inte nödvändigtvis utprovat gott.

Tänk bacon. Tänk wokgrönsaker. Tänk rödspättefiléer. Blanda. Känns det bra? Jag kan säga att jag blev utan middag igår. Det var en vedervärdig blandning som såg ut som nån annan redan hade ätit den. Min man blev nog ledsen av att resultatet, trots att det var ett recept, inte blev särskilt gott. Å andra sidan tror jag att även han insåg att det inte var en särskilt lyckad kombination. Man MÅSTE inte ta alla grejer som finns i frysen och blanda dem. Undrar hur receptet kom till från början ... Undrar också vad vi ska äta i kväll.

Vid sunda vätskor?

Nej. Inte en sund vätska så långt ögat når. Jag är sjuk. Igen. Hade såna där barnhostattacker i natt. Jag menar såna där när man hostar, hostar, hostar och inte kan sluta och man tror att man är nära döden och pallrar sig upp och tar sig till kylskåpet och häller upp en hutt med Cocillana Etyfin och hoppas att den ska verka på väg tillbaka till sängen. Som den inte gör. Man hostar lite till och somnar sen utmattad. Fast mellan att hutta och gå tillbaka till sängen så skickade jag tre SMS om att jag inte skulle komma till jobbet idag. Alla tre visade sig ha telefonen PÅ. Mitt i natten? Varför?

Och hur ska det bli med min träning? Jag har ju köpt tremånaderskort på Nautilus. Kan inte gå dit och hosta ... Skräp!

Slagen med vinst!

Det är så jag ser ut. Som vore jag slagen. Svullet öga. Men det är ju bara en liten eländig ögoninfektion som skojar med mig. Har stannat hemma idag. Av fåfängeskäl. Så? Äh, det var faktiskt rent smärtsamt tidigare idag också. Sved och hade sig. Är snuvig också.

Det är ju så - att kroppen slappnar av och då dundrar den ena åkomman efter den andra in i det krashade immunförsvarsystemet.

Och på tal om att slappna av. Idag har vi beställt resa till Gran Canaria minsann. Hihi! Längtar! Maspalomas på Bamsehotell. Men yngste sonen är HELT ointresserad av att vara med i nån Bamseklubb. Det hade jag förutsett så jag bokade ingen sån plats åt honom. Jag hade grämt ihjäl mig om vi hade kommit dit och han hade stått där med sin Bamse t-shirt och Bamseryggsäck för 400 kronor ... på vår balkong. Och vägrat gå ner till de andra små barnen som glatt studsar omkring med främmande, utklädda människor. Jag tycker han är sund, jag! Däremot är ju syftet med att ändå bo på Bamsehotell att det faktiskt finns andra barn att leka med i poolen och så.

Pool! Sol! Sand! Hav! Promenad!

Dataspel

Min ynste son gråter för att han var tvungen att lägga sig fast han inte alls ville det. Han ville hellre aldrig sluta spela sitt nya dataspel Cars. Huga! Var ska det sluta? Och när?

Mellansonen är i Annexet och lyssnar på The Hives.

Äldste pojken är i Amerika och är sjuk. Hans skola blev bombhotad idag. Det känns sådär.

P sitter och tittar på sport.

Jag har nåt fel på ena ögat - det snorar precis som hela övriga ansiktet. Jag är inte frisk. Snuva. Gräsligt törstig är jag också! Snart kommer det grape tonic ur vänstra ögat. Usch!

Men lokaltrafiken fungerar! Och det regnade inte så mycket idag. (Jag försöker se det positiva i livet ...)

Pensionärer

Visst är det så att pensionärer sover ganska lite? Vaknar typ 5 på morgonen. Men sen ser man dem inte ute förrän vid 10. Hur kommer det sig? Är det för att affärerna inte har öppnat förrrän då?

Don't like

En del människor tycker om att tillrättavisa andra för saker de inte ens visste om att de skulle göra/inte göra. Den som blir tillrättavisad känner sig då med allra största säkerhet obekväm. Sånt gillar jag inte.

Tycker inte heller om människor som inte delar med sig det minsta lilla utan vill ÄGA eftersom de tror att det ger makt. I själva verket har den där stackaren byggt upp nåt bara i sitt eget huvud ...

Idioter!

Kransbindning

En blomsteraffär nära hemmet anordnar dörrjulkransbindning. Där har jag varit. Med dagismammorna. Jag har gjort en krans. Den hänger nu på dörren.

500 kronor för mat, sallad, vin och kaffe. Plus kransen. Alltså inklusive kransen.

Trodde jag ALDRIG att jag skulle göra.

Been there, done that but I don't have the t-shirt.

G-berg vs. K-fack

Jag började i de julöppna ateljéerna i Gustavsberg. Härligt! Proffsigt och intressant och kreativt och kommersiellt på ett bra sätt.

Sen var det dags för Konstfack. Hu och urk! Vad lär de sig? Vissa grejer känns som sånt jag gjorde hos min dagmamma när jag var 8 år. Det är mer som hobbyprojekt än en kreativ skola. Ribban ligger mycket lågt. Tyvärr. Vilka krav ställs egentligen på eleverna? Eller på publiken? Jag tänker inte gå dit mer! (Tror jag, för nånstans hoppas jag innerligt att det ska bli MYCKET bättre. Till nästa år?) De som går på smidesgrenen (Metall, eller vad det kan heta?) är duktiga. Såg några bra målerigrejer också. Men övriga tycks vara mer inriktade på att klä sig så udda som möjligt (jag vill inte stängas in i en hiss med de här människorna. Lukten av gamla malkulor från rävboan de har piffat till sig med skulle få mig att storkna. Mönstret på 70-talslångkalsongerna under konstiga klädnader i andra mönster skulle få mig att svimma av yrsel och sen skulle vi dö där tillsammans bara för att det mest kreativa den mönstrade boan skulle göra är att skriva "Kilroy was here" på hissdörren i stället för att rädda oss. Och jag skulle ju ha både storknat och svimmat.) Har vi kommit till en punkt där man inte längre kan komma på nya grejer? Eller FÅR man inte vara kreativ mer än på ett provocerande sätt? Är less is more nåt som gäller även för den konstnärliga utvecklingen?

Japp. Nu ska jag hänga upp julstjärnor och annat krafs!

Middag med fiskdamm

Det är så trevligt att träffas! Även om gästerna fick vänta en hel evighet på att få sig nåt till livs. Ett angenämt problem att tycka så bra om allihop att jag kände att jag inte pratade tillräckligt mycket om allt med alla.

Barnen fiskdammade och lekte bra.

Vi la oss vid fyra-snåret. Tack och lov sov yngste sonen ända till 9.45. P gick upp då. Jag sov vidare i ytterligare några timmar.

Nu ska jag se om det finns några sistaminuten-resor över jul!

I morgon är en annan dag

Och då ska jag till Gustavsberg och kolla öppna huset för keramik och sen ska jag till Telefonplan på konstfacks julmarknad.

Tänk om jag kan få med mig 15-åringen? Tänk om P kan skjutsa mig/oss. Nånstans.

På kvällen är det middag. Den ska jag förbereda också.

Söndag. Sovdag?

Från en till fyra

Den lediga dag jag SÅ väl behöver har förvandlats till nåt jag inte behöver. Yngste sonen inledde sin fyraårsdag med hosta . Hela natten. Jag trodde jag höll på att klättra upp ur trötthetsträsket. Men så TJOFF - back again.

Idag skulle det vara dagen när jag skulle ta hand om mig själv - långt bad, eventuellt nåt spa-artat, läsa bok, köpa tårta till kvällen, god lunch med bok på nåt ställe - kanske kolla Ps nya kontor och sen skulle jag hämta 4-åringen tidigare och förbereda kvällens släktövning.

Nu kan jag lika gärna kolla om det finns tvättid. Hela jävla dagen är ändå uppbunden till hemmet och trött som fan är jag. Host hela natten.

Jag är så besviken. Den här dagen kommer inte tillbaka. Jag kommer behöva ta semester för nästa day off. Och det drabbar familjen. Jag vill vara hemma SJÄLV! Jävla, jävla skit!

Missnöjd är bara förnamnet.

Undrar om vi kanske kan sova middag efter lunchen. Om jag inte ska hänga tvätt då. ARRRRRGH!

Förståelsen från P är liten. Minimal. Icke existerande. Det är inte bra. Han tror att jag avskyr "hans" släktingar. Så är det inte. Jag tyckte bara att vi skulle informera hans mamma om hostan eftersom hennes äkta hälft var sjuk i en evighet efter att ha träffat snuvigt barn för ett år sen. Det fick jag höra upprepade gånger sen. Jag orkar inte med sånt. Så - av omtanke både om dem och mig (oss?) så tycker jag att valet kan få ligga hos dem som ska komma. Det tog P som att jag inte vill att de ska komma. Och då undrar jag i min tur - om vi säger att det hostas här, kommer de då inte? Men? Då kanske deras prioritering är att slippa bli sjuka framför att fira 4 år? I själva verket tror jag inte alls att man blir sjuk av att träffas, men om man är äldre än 60 så kanske immunförsvaret inte är som det borde?

Skitsamma.

HP

Fick den senaste, ja till och med sista, Harry Potter-boken i morse. Nu vill jag bara läsa och läsa. Ett tag funderade jag på att sätta mig på en bänk i Kungsträdgårdens tunnelbanestation och bara läsa. Ett kapitel. Kanske två. Det var det jag önskade mest av allt. Det är trots allt MIN dag idag. Men jag gjorde aldrig det. Hamnade fel när jag gick av. Sen följde jag strömmen. Uppför rulltrappan. Mot bussen. Så var det för sent. Kom hem så skulle vi ut och käka. När vi kom hem var det tv. Nu sover P. hipphipp ... Tid att läsa?

Men på fredag! Då! Ska vara hemma och ledig och kanske ... läsa?

Favoriter

Jag är svag för:

Påslakan
Handdukar
Skor
Smycken
Moln
Blommor (levande/att fotografera)
Ljus i mörkret
Fina och bra pennor
Keramik
Glas
Kuddar (typ kuddöverdrag)
Bladformade grejer
Panduro
Musik
Marimekko
Silversmide
Små lådor med skatter

Happy Birthday!

Vad är ett företags vision? Det har vi pratat om i en specialihopsatt grupp idag. Intressant. Åtta personer ska försöka komma fram till nåt som ska peppa alla anställda och samtidigt få våra kunder att känna tillit och köpa mer. Tjena! Vilket uppdrag va?

Bjöd på födelsedagsbulle idag. Ett skäl att fika, tänkte jag.

Upptäckte att jag hade en super wall på Facebook också.

Avslutade med middag på restaurant. Jag, P och yngste sonen som har drabbats av nån ögonskit. trevligt trots det :)

Undrar om amerikasonen kommer ihåg att jag fyller år?

Prag

Jag skulle vilja åka till Prag nån gång. Men vänta! Jag har ju varit där idag ... Över dagen. Skulle vilja åka dit igen. Men vänta! Jag ska ju dit i juni. Vad fan skrev jag det här för?

Gåvor till liten gosse och längtan efter stor dito

Nu är samtliga presenter till minsta pojken införskaffade.
En monstertruckbil. Med horn. Jätteviktigt!
Fyra Teletubbies i miniformat som ska bo i dockskåpet. (Köpte inga dockskåpsmöbler. Fy fa-an vad fula de är. Känns som det är råkass kvalitet. Satans att mina gamla möbler blev stulna en gång för länge sen.)
Djungelboken på DVD.
Fyra bra böcker - den senaste jättestora av Sven Nordqvist, "Kenta och barbisarna" av Pija Lindenbaum och ytterligare två som jag faktiskt inte kommer ihåg vilka det var. Vi är med i Barnens Bokklubb och fick dem för länge sen. Nu är de inslagna också.
En räknebok med Cars. Ja - eller sifferbok kanske ligger närmare sanningen. HELT übermänsklig är han inte ...

Men först fyller jag år. Jag hoppas att jag får nånting som är lite personligt. Inte bara saker till hemmet. Tyvärr har jag ju redan införskaffat kalendern från Bookbinders Design. För att jag ville välja format själv. Köpte en liten. Illröd.

Läser på äldste sonens blogg och längtar väldigt efter honom. Han är med om en massa saker hela tiden. Skulle vilja prata med honom! Hans familj verkar väldigt snäll! Tur! Är lite orolig för mellansonen som man inte vet var han hamnar.

I morgon ska jag till Prag över dagen. Hur är Czech Airways, tror ni?

Hairy

Scary!

Jag har tittat på Idol. Hon Picasso ... Inte snyggt med håret så där delat i nacken för att dölja nåt på framsidan.

Så tittar man vidare på TV4. Och då ser man att det är en trend. Anna Lindmarker. Va? Excuse me. Ett öra sticker ut. Puffrufs åt helvete galet asfult. Så är det!

Exorcism II

Ja - det berodde ju bara på att de tvingats att ta LSD. Själva exorcismen, alltså. Igår. Medium.

Anyway - jag har funderat över en sak.

Hallucinationer. Det måste ju ha att göra med vilka referensramar man har. Rosa elefanter dyker väl upp för att det konstigaste man sett är elefanter. Nuförtiden kan man ju tänka sig att det är betydligt "värre" grejer. Sängar som flyger. Gubbar med ishockeymask. Motorsågar. Dinosaurier (ja, läskigt och läskigt? Annorlunda! Eller - overkligt.). Eller hur? Jag undrar vilken typ av hallisar ett barn skulle ha? Eller en person uppvuxen i en kultur i djungeln utan kontakt med ... vår värld.

Ja-a. Nu kan man undra över det ett tag.

ppt och exorcism

Just nu är jag så trött att jag inte kan koncentrera mig på en punkt i taket. Det snurrar. Tur att det snart är helg. Bara en liten sak emellan. I morgon förmiddag ska jag prata i 10 minuter för 150 personer. Två gånger. Jag kommer vara glad när det är över. Mest rädd är jag för att jag ska verka virrig och för att jag ska säga "eh ..." för många gånger.

Nu ska jag se på läskiga, läskiga Medium. Idag verkar det läskigare än nånsin. Lite Exorcisten över det hela. Det finns inget läskigare än Exorcisten. Jo. När Cher och hennes häxkompisar spyr körsbär i Jack Nicholsonjävulens hem. Det är jätteläskigt. Så läskigt att jag inte kan somna om jag tänker på det. Så läskigt att jag måste tända lampan om jag råkar snudda vid tanken när jag ska sova ensam.

Usch. Det ÄR ett så läskigt avsnitt! Hur ska jag klara av att titta? Men nu måste jag titta klart. Annars kommer min fantasi hitta på nåt värre än programmakarna.

Jag kommer drömma om exorcism och powerpointpresentationer. Härliga tider :) Längtar redan till väckarklockan ringer. Inte. Fast det är bättre att vakna av väckarklockan än av att sängen viftar omkring i luften och huvudet rullar ikring och utstöter otäcka, dova ljud. Hu!

I helgen ska vi köpa födelsedagspresenter till yngste sonen. Han fyller jämnt nästa fredag. 4.

Alla vägar bär till ...

amerika. Nu har nästa barn blivit antaget som utbytesstudent! Nu är det det ena fylleriformuläret efter det andra. Kryss för intressen. Kryss för sjukdomar. Passnummer och föräldrarnas titel. Adresser och telefonnummer.

Jag tror att han har vuxit bara av att få positiv respons. Lilla, stora vännen min. Mina barn på vift. Jag är så glad för dem! Bara han inte hamnar hos en KKK-familj i södern, som jag hörde om en som gjort. Han hade visst varit på krokodilsafari också. En tant med lila hår hade sin lilla lila pudel med sig dit, men inte hem. Den blev uppäten. Hon hade den i ett långt snöre (som jag sa när jag berättade om det vid middagen. Yngste sonen viftade avslppnat med gaffeln och frågade "du menar koppel?" Jaja ...) och då kom den hungrige krokodilen - SMACK! Tanten svimmade i leran.

Jag har inte läst en bok på en månad. Men jag önskar mig amaryllisar och goddoftande ljus när jag fyller år. Så vill jag åka utomlands.

TV-program och känslor

Igår var det danska "Föreställningar" igen. Och gud vad jag grät.

Gymnasieval

Jag river mitt hår och lider med mellansonen som ska välja gymnasieinrikting. Det är ju så svårt! Vad vill man när man är 16? Vet man åt vilket håll man ska styra kosan då? Är det bra att välja en allmän linje eller ska man ha nån specialiserad inriktning. Hur ska jag råda honom? Lättast är ju såklart att stjälpa över valet på honom. Hans pappa engagerade sig såpass att de gjorde sällskap till gymnasiemässan i Älvsjö i helgen. Det var säkert bra.

Dessutom kommer förhoppningsvis en amerikaresa emellan.

Så trött, så trött

Hemma igen. Väntar hem yngste sonen och Mannen. De är på kalas. Ytterligare ett jag missat på grund av resa. Mammorna måste tycka att jag är märklig. Nåja.

Jag har jobbat hårt i åtta dagar. Nu är jag slut. Har i alla fall packat upp allt. Och slängt de vissna fars dagsblommorna som inte fått vatten sen jag åkte.

Jag är mycket trött och känner mig väldigt ensam.

Borta bra ...

Så är det ju trots allt, att det är bättre hemma ...

Men. Jag har ätit gott, umgåtts trevligt, skrattat mycket och fått godkänt för insatsen här. Det låter kanske inte mycket för världen att få godkänt men det skulle ALDRIG falla chefen in att ge mer beröm än nödvändigt (hon har för övrigt faktiskt inte sagt att jag har gjort ett bra jobb, men hon sa nog (?) att i alla fall showen var bra. Och det kan jag faktiskt ta åt mig för! Ha!)

Parmesanost = bläbläblä. Tills i söndags. Tänk en jätteparmesanost. Urgröpt. Skrapa lite till i den, lägg i varm spaghetti och rör om. Snurra ihop i lagom portioner, häll över lite bechamelsås. Riv svart tryffel i ofantliga mängder över. Ät. Njut! Det här var en mellanrätt på en italiensk restaurant jag åt på i söndags. Ristorante Lerose i Düsseldorf. Tjodelarihoo!

Nu ska jag jobba igen.

Konsert

Igår var jag på konsert. Den bästa nånsin, tror jag. Mika i Annexet. Han är så HIMLA bra! Fantastiskt musikalisk. Glad. Rolig. Söt. Jag skulle vilja ha honom i soffan här hemma lite varje dag. Han pratade svenska utan fusklapp. Långa grejer. Det tror jag tyder på musikalitet. Språk och musik hänger ihop. Om det inte är ren och skär vilja att anpassa sig. Och i så fall alltså tyder på en viss osäkerhet. Att tro att man måste vara som "de andra". Prata på samma sätt. Höra ihop. Inte sticka ut. Jaja.

Det var en rolig konsert. En liten föreställning med EN cover. "Missionary man" av Eurythmics. Bara det tyder på god smak. Tycker jag. Det var som att vare sig bandet eller vi som var där ville gå hem. Vi villa hela tiden ha lite till. Vi triggade dem och de triggade oss. Härligt!

Innan vi gick dit var vi hos en kompis arbetskamrat. Hon bor nära Globen. Där träffade jag en vän från förr. Märkligt. Han var sig lik!

Övriga familjen var på Monster Jam i Globen. Dyrt krasch!

Nu ska jag se den franska filmen Gosskören som jag tror är bra.

Adjö.

Feltänkt

Medium - ett av mina favoritprogram - har börjat igen! Jag blir så rädd, så rädd. Men det är så himla bra! Nu är det bara en sak ...

Ta-ra-ra, ta-ra-ta-ra börjar det. Lite pianoklink på läskigt vis, man kommer i stämning för det som komma skall: nästan-mord och nästan-våldtäkter och nästan-övergrepp i största allmänhet. Hu! Men ... så avbryts det. Ta-ra-ra, ta-ra ta-ra ... i samarbete med Kavli räkost. För det första fy för i helvete vad äckligt! För det andra undrar man hur det hänger ihop överhuvudtaget. Töntigt!

Möten

En del möten är utvecklande. Man liksom studsar från mötet och känner att nåt har hänt. Andra möten är inte riktigt på det sättet. Chefens chef kallade ju in mig häromdagen. Jag gick därifrån moloken grande.

Han ser att jag kanske inte har världens mest utvecklande arbete, men tycker inte att jag ska ifrågasätta för att fylla ut det intellektuella behovet. Han tycker istället att jag på ett glatt sätt ska ta mig an allt jag får på mig att göra. Utan att undra varför det ska göras. Eller till vad. Rimmar illa med min personlighet. Men jag ska testa. Jag ska, precis som förut, göra det jag blir tillsagd. Men jag ska försöka sluta förstå varför jag gör det. Ska se hur det känns. Eventuellt blir jag tysk på köpet. Tyst har jag varit sen i går.

Efter den här lektionen i hur livet ska levas fick jag veta att han är orolig för relationen mellan mig och mig chef. Han säger att jag måste stötta henne. HA! Det är ju just det jag, som en av få, har gjort det senaste jävla året. Hela min vakna arbetstid går ju för i helvete åt till att försvara henne. Och honom. "De gör säkert så gott de kan" säger jag ungefär 20 gånger om dagen. Till för ett tag sen. När jag insåg att hon inte har tillfört ett skit med sitt sätt. Hon som tror att själv är bäste dräng. Hon som i vartenda möte börjar med att gå i försvar och strax därpå sätta upp nävarna i luften och vilja slåss. Hur får man en sån att fatta det kanske inte är det bästa sättet att skapa långvariga relationer? Men hon ska nu bli min bäste vän. Tycker hennes chef.

Vadeau ska kanske bytas mot Jaha.

Långtbortistan

Ända borta vid S:t Eriksplan ligger en bra restaurang som jag verkligen MÅSTE komma ihåg när nån vill ha tips om schysst ställe att äta på. Lilla Pakistan. Härligt! Eller ja - härligt och härligt? Men väldigt gott! Bra service, god mat och trevligt sällskap! Gamla arbetskamraterna hade kommit på att dit skulle vi gå. De är inte gamla, arbetskamraterna, men före detta. Det känns inte riktigt som jag fick till det nu heller va? Anyway ...

Det är trevligt att ses emellanåt.

Nu är jag bara trött och ska upp tidigt som attan i morgon. Extrajobbet kallar. Tjoddelarihoo!

Klockan 10 ska jag ha samtal med chefens chef om vårt samarbete. Illavarslande? Har lite ångest eftersom han är en aning ... lynnig. Jaja. Jag tror att vi respekterar varandra så det ska nog gå bra. Jag är nog nojjigare inför detta än jag önskar, inser jag. Huä!

Min syster har förresten kommit in på polishögskolan - DET är roligt!

Gråtande kolleger

I morse ringde en kollega och grät. Hon känner att hon inte alls har rätt förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb.

Ska det vara så? Att man ringer sina kolleger och gråter - en söndag förmiddag - för att situationen på arbetet är ohållbar? Det värsta är att vi inte vet vem vi ska vända oss till för att ändra arbetslivet till det bättre.

Vi känner oss som små barn som lever i misär och ingen ser det. Eller nåt.

I morgon är det måndag!

- 60 böcker!

Eller så. Men ungefär 60, skulle jag tro. Nu är det bara 500 kvar ... Jaja. Emmaus - here we come! Den lockiga pojken med faibless för köksmaskiner ville prompt ha med sig apelsinpressen hem också - det tackar vi särskilt för! (Apelsinpressen har stått i köket i ungefär 6 år utan att användas och nåt ska man väl dricka medan man läser? Va?)

Det var i alla fall väldigt trevligt att ha de bokintresserade här. Nytta och nöje i god kombination tycker jag. Enda nackdelen är väl kanske att vi aldrig kan göra om det. Jo - det kan vi. Om 30 år. Om jag inte börjar med nån ny vana - typ ger bort varje läst bok på stubben. I alla år har jag tyckt att det är fantastiskt charmigt med bokhyllor. De är färgglada och visar på nån sorts utvecklande liv. Nu ska vi bara ha de coffee table-böckerna, språkböckerna och kokböckerna kvar. Sen undrar jag om det är ett tecken att de flesta böckerna som försvann ur hyllorna var i ögonhöjd? Orkade man inte böja sig ner? Eller är författare som heter nåt på L inget att ha? Måste nästan kolla på biblioteket om det är färre L-författare än M,N och O-författare. Eller så kollar jag INTE.

Favoritförfattarna

Jahaja. Idag så ... Om några timmar kommer de och länsar bokhyllorna. Jag hoppas att de hittar mina favoriter. Jag hoppas att de inte redan läst dem, kanske jag ska säga. Det är ju inga illiterata typer som kommer.

Mina favvisar -
Majgull Axelsson
Marika Cobbold-Hjörne
Torbjörn Flygt
Karin Fossum
Marianne Fredriksson
Anna Gavalda
Marie Hermansson
Stieg Larsson
Åsa Larsson
Marina Lewycka
Erlend Loe
Håkan Nesser
Anna-Karin Palm
Barbara Vine
Klas Östergren

Historier med vändningar man inte föreställt sig, gillar jag. Trådar som knyts samman.

Resandets baksida

Igår träffade jag en vän från förr som under de senaste 12 åren har levt utomlands. Han har ju såklart varit hemma en del också. På semestern. Mellan uppdrag. Och så. Efter många år på det sättet har han nästan inga vänner kvar. I alla fall inte i Sverige.

Det som händer är att ingen här hemma längre räknar med honom. Han och jag har aldrig varit dagliga vänner, men vi har hörts emellanåt. Och det är väl det som gör att vi fortfarande håller kontakten. Men det är märkligt att de före detta nära kompisarna har släppt taget om honom. Han har nämligen ringt dem, men de har slutat ringa honom.Det är lite sorgligt.

Näste man till rakning ...

Min lilla pojke - han som är 15 - är nu anmäld till STS för USA-år redan 2008/09. Ojoj. Lilla gubben. Han ska på intervju nästa vecka. Och vi resonerar så här - funkar det inte så har vi inte betalt ännu.

Idag har han sin sista vardag på höstlovet och vi ska äta lunch tillsammans. Jag har tagit semester idag (inte för lunchens skull, men i alla fall). Fast jag jobbar ändå lite. För att få ro ... Minstingen är på dagis. Hämtar honom tidigare idag.

Linssoppa och surdegslimpa och ligga

P köpte och lagade mat. Linssoppa. (Fast jag skriver det på estniska hela tiden - linssopaa - och på tal om Estland -) Med surdegslimpa. Vansinnigt gott! Han kan han! Fast sen när vi spelade spel så förlorade han. Han kunde inte då. Vi spelade ett barnspel. Minsteman och jag var i ett lag och P i ett. Lag? Ett ensamlag. Och på tal om samlag ... Jag måste bara fråga. Exakt vad har jag missat?

När började man säga "ligga" när man menar "ha sex"? Jag kommer ihåg första gången jag läste det. Det var en av nördarna i det där fotbollslaget på Z-TV som svarade på frågan "Vad är det bästa med att vara med på TV". Han sa "Man får ligga". Och jag undrade ungefär - vadå - Ligga? Förut - för länge sen (?) - så sa man "Ligga med x", "Vi låg med varandra" och så. Men nu? Bara "Ligga"? Används ordet på samma sätt som "knulla"?

Ursäkta, men detta är ett stort problem. Dels för att jag tycker det låter helt sjukt, dels för att det här är första gången jag är med om att inte riktigt greppa ett nytt uttryck. Jag ÄR gammal! Blä! Och nu kommer dessutom bloggen anmälas eftersom jag använder ord som inte bör användas. För om jag nu skriver att jag ska gå och lägga mig. Vad betyder det då?

Skådespelarfundering

Såg den där nya, danska TV-serien med Pernilla August igår. Jag vill se de andra avsnitten också. En av rollfigurerna är regissör. Han sa att en annan skulle använda sin smärta i pjäsen de spelade.

Så tänkte jag på skådespelare. På dem jag tycker är bra. Och på dem jag tycker är dåliga. Eller, ja, dåliga och dåliga? Kanske mer tråkiga eller de jag inte tycker utvecklas eller vågar utmana sig själva. De som har gått i stå totalt. Helena Bergström. Hon spelar samma jävla figur i alla jävla filmer. Hennes uttryck är inövade framför spegeln. Eller va? Jag har inte sett henne i nån pjäs. Hon kanske är fantastisk. Jag är kanske orättvis. Hursomhelst så har jag sett henne i filmer. Företrädesvis dem hennes make har regisserat. Hon överraskar inte. Kräver jag för mycket? Vill hennes man att hon ska känna sig utmanad eller totalt trygg? Är det en utmaning att gråta och låta snoret rinna? Eller är det att spela utmanad?

Så finns det de som känns lite mer spännande. Lite mer nyanserade. De som överraskar på ett bra sätt. Hm. Nu måste jag komma på nån sån. Philip Zandén! Han kan spela olika roller. Trovärdigt. Han känns äkta. Jag tror att han plockar från sig själv. Johan Rabéus är också sån. Och hon. Vad HETER hon? Tatuerade änkan. Argh! Fan. Nu måste jag ju kolla Google. Mona Malm! Stellan Skarsgård hör ju hit. Ja ... Fyll på själv! (Jag såg förresten Noréns pjäs 7:3 när det begav sig. Där fanns en kille som hette - heter - Mats Nilsson. Han var vansinnigt bra! Pjäsen var väldigt bra. Man anade då inte att de skulle välja knorkat framför bra.)

Till sist har vi de oberäkneliga. De som inte har nåt skinn. De som är på gränsen till galna. Torsten Flinck. Som skulle kunna leva sig in i en roll så mycket att han blir sjuk. Som låter rollerna ta över livet. Jag orkar nästan inte se honom. Kanhända är jag rädd för att utmana mig själv?

I gränslandet mellan dessa två senaste kategorier finns såna som Regina Lund. De som är ofarliga men "för mycket".

Personligheterna finns ju inte bara på scenen eller filmduken. Man träffar dem varje dag. Intressant! Och subjektivt.

Alla som fattade det här resonemanget - räck upp en hand ...

Matlåda och boklåda

På lördag kommer de - de som ska ställa in våra böcker i sina bokhyllor! Åh, vad trevligt det ska bli! Men jag har en liten undran. Vad ska vi bju' på? Vin, såklart. Men vi kan ju inte supa ner dem och sen glömmer de böckerna här. Nåt litet att äta till drycken. Vad är det?

Sniglar och grodlår? Kalla skivor av torskrom på burk? (Finns det fortfarande? Det åt vi när jag var liten. Panerade. Med citron. Å andra sidan åt vi val också ...) Små bitar av den där vedervärdiga, jästa rätten jag fick i Kina? Ääeej, jag bara skoja'. Det ska ju vara nåt gott. Tilltugg, liksom.

Egentligen skulle jag ju bjuda på nån sorts bokmat. Te och scones? Med vin :) Madeleinekaka? Med vin ... Eller snittar, rätt av. Så blir det nog. Upprepar mig från förra årets cocktails. Men det gör inget. Det blir ju inte cocktails i år. Men vin.

Jag har några dagar till att fundera på. Och hoppas att kompisen jag ringde för att få råd av idag, hör av sig ;)

Tillbakablick

Helgen har på det hela taget varit bra. Umgänge med både vänner och släkt, kultur, sport samt sanitetsteknik. Hela spektrat, liksom.

Middag i fredags. Med sjuke sonen. Det gick ju såklart bra. Han somnade i Ps knä i rimlig tid. Sen låg han i och för sig och hostade ett tag, men det hade han ju gjort hemma också. Så tänker jag ...

I går var jag och yngste sonen med farmorn och hennes sambo på antikmässa. Skinntorra, rökiga tanter som stod och sålde de gamla vanliga sakerna i en gräsligt trist mässhall i Gustavsberg. Köpte inget. Fikade. Sen åkte vi hem och gick ner i källaren och städade.

Har just kollat två lådor som jag tog upp för att rensa. Nu är det bara en låda som ska ner igen. Det är bra. Jag har haft svårt att slänga gamla skolböcker. Tills idag. Nu jävlar är här rensat! NÄR ska jag läsa "FYSIK för dig i nian", igen? Just det - aldrig! NÄR ska jag titta igenom mina gamla tentor? Aldrig. Slängde en del deppanteckningar också. Varför ska jag återuppleva smärta?

Sen åt vi lasagne och drack gott vin - Fetzer, Selected Barrel, Zinfandel. Ganska dyrt (120?) men prisvärt. Jag gillar zinfandel-viner!

Idag åt vi lunch med broren och hans familj. Sen var P och jag på säsongens sista fotbollsmatch, Bajen-GAIS. Vi vann. Kom sexa. Men: "Skit i tabellen, Bajen bäst ändå!"

Har pratat med amerikabarnet också. Frågade om kompisar och fick svaret att han inte ville prata om det för det var ointressant. Jaha? Sen visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Jag vill inte få på moppo för att jag frågar om saker som jag tycker är viktigt och intressant. Han fattade det. Han har det bra där borta i alla fall. Och han har kompisar :)

Van Veeteren på TV. Har aldrig läst de böckerna. Men jag gillar Nesser annars. Men nu ska vi ju ge bort alla böcker. Härligt! Bara det kommer en massa människor och tar böcker också.

Han hostar inte lite därinne. Jäklar! Hur gör vi nu? Skulle suttit fint med en sån där hemsamarit som mina styvsystrar hade när de var små. Han spyr ju nästan (och P är där, så därför anser jag jag inte att jag behöver vara där också ...) Men kikhosta är det ju inte.

Nu är Van Veeteren och sonen osams. Usch då! Sven Wollter ser ut som min pappa och farbror. Smatidigt. Konstigt.

Undrar om vi kan möblera in en arbetshörna här nånstans. Några böcker ut -> bokhylla bort. Och en eventuell allmän ommöblering. Mellansonen in i vårt sovrum (som då alltså inte längre är vårt) Vi in i yngste sonens sovrum (där han ändå aldrig sover) och yngste sonen in i mellansonens rum. Tjo! Sen lite andra förändringar i vardagsrummet. Borde måla om också. Hej du! När ska vi göra det här? HA!

Jahaja, hon Birgit Carlstén - Piafkvinnan - är med i Van Veeterenprogrammet också. Tänk om jag orkade titta ordentligt. Bättre sent än aldrig kanske?

DVDtajm

Nu går DVDn varm - Happy Feet just nu, sen blir det Miffy. Till detta serveras TuttiFrutti-tablettask. Livet på en pinne. I vissas ögon. Jag hade kanske valt andra filmer ...

Han har haft feber och hosta i natt. Lilla gubben. Men Quilla Simplex och barnalvedon gör underverk! Det tackar vi för. Sov länge i morse också. Skönt! Kanske ska sova en stund på eftermiddagen. Vi ska ju faktiskt på middag i kväll. Kanske är vi idioter som släpar iväg honom, men jag tror inte att han blir sjukare. Och han smittar inte. Vi tar med filmerna och sen somnar han väl. Jag ser fram emot att träffa kompisarna! Mycket!

Det har varit väl många resor och sjukdomar ett tag. Väldigt få telefonsamtal och träffar. P och jag har också för lite tid. Men vi pratade en del i går. Det var bra! Hur ska jag komma tillbaks i normalläge igen? Eller är det så här det ser ut när man är 42? Hm.

Ojoj. Nu plingade fiskgratängen. Lunch!

Sjukt barn

Från den ena till den andra ska nu denna sjukdom vandra ...

Och nu är det yngste sonens tur. Lite feber, mycket hosta. Jag var tvungen att vara på arbetet på förmiddagen - hade en presenation för en massa inresta människor - men kom hem till lunch och bytte då av P som håller på att flytta med kontoret från ett ställe i Gamla Stan till ett annat.

Ska jobba lite ett tag nu. Sen hoppas jag på en liten sovstund. Det var svårt att sova i natt när det hostades i än det ena örat, än det andra.

Ärligt - jag är helt Facebookifierad nu. Gräsligt. Roligt. Tidskrävande. Ja - krav och krav ...

Ändrade rutiner

Ojoj. Det är mycket nu. Och min värld har skakats om. Rutinerna har ändrats. Hilfe!

Först kollar jag andra bloggar. Sen skriver jag själv. Om det inte kliar vansinnigt i fingrarna. Då skriver jag själv först. Så var det förut. Inte nu.

Inte sen Facebook har tagit plats i min hjärna. För nu läser jag bloggar först. Sen tittar jag på Facebook och sen är klockan 100. Som nu. Jag är väldigt trött. Har varit i Hamburg. Träffat kompisen som bor där. Åt på NIL som jag rekommenderar. Åkte tunnelbana hit och dit. Smidigt! Billigt! I alla fall om man tänker att 1€ är 1 krona :)

De ska få en dotter i februari. Åhhh!

Ja. Jag har arbetat också. Det gick bra.

Kom hem till trött make och sjuk liten son. Mellansonen är nu mer utan tandställning. VILKA TÄNDER! Ett sånt bett! Som pärlor på rad. Eh? Ja. Eller nåt. Fint!

Nu är klockan 101.

Dåligt samvete

Jag kan ju inte träffa pappa med särbo idag. Jag har dåligt samvete för att vi inte har setts på väldigt länge. Två månader, är det visst. I yngste sonens liv är det låååång tid.

Jag har rest. Vi har haft fullt upp med jag vet inte vad. De har varit sjuka. Nu är jag sjuk. Vi har inte träffat särskilt många överhuvudtaget. Men det är väl så ibland?

Tandställning

Mellansonen har haft tandställning i en evighet. Nu är den borttagen. Jag ser fram emot att träffa honom. Han är så söt. Nu kommer han se ändå bättre ut! Vi pratade precis efter själva borttagandet. Han läspar lite. För nu sitter det en ställning på insidan av tänderna. Det tar väl ett tag att vänja sig vi det också ...

Sjukdomsbeskrivning

Jag är väl en idiot då! Som går till arbetet varje dag trots att jag är sjuk. Först snuva och sen hosta. Såklart. Det är ju så det brukar gå till ...

Tack och lov gick det bra på bion. Ingen hosta då. Det var jag glad för. De runt omkring hade nog också varit tacksamma om de vetat vad som komma skulle.

Och filmen då? Hairspray. Den var glad. Rolig. Michelle Pfeiffer är en av de snyggaste skådespelerskor jag vet.

Man fick en goody bag också. En stor jävla säck med några små produkter på botten. Hårspray i miniförpackning. Kaffepulver. Världens minsta gratispåse med en ny sorts chips. Fem chips. Inte undra på att de kallade dem för light. Ett gratispass på Hotell Anglais' gym. En grymt äcklig ny vattensort som heter MORE, med smak av melon. Fast det smakade gurka. Jag låter missnöjd för att jag har fått saker? Jag blir ALLTID glad för gratisgrejer. Men eventbyrån som ordnat det hela, borde kanske ha tillverkat en något mindra säck? En liten väska? Hellre en liten, överfylld väska än en enorm, nästan tom. Va?

Jaja. Vi fortsatte till Anglais på efterfest. Mat, dryck och kändisar. Babsan. Alla Idoler. Peter Jöback. Pekka Heino. Och alla andra som gillar sång, dans, musik och att kanske bli fotade i dörren. P och jag hittade lediga platser vid ett ståbord. Där hade vi det trevligt på tu man hand!

Idag är det lördag. Tanken var att vi skulle ha träffat pappa med särbo idag, sen skulle jag till en arbetskamrat som firar 40 år och sen till svärfar på middag och övernattning. Nu skickar jag istället P och yngste sonen till pappa. Skippar arbetskamraten. Svärfar kommer hit. Han är visst lite deppad.

Jag är sjuk. Går på Cocillana Etyfin. Fick värsta hostattacken i går på jobbet. Fem personer kom och skulle rädda livet på mig. Tårarna rann och jag blev alldeles svettig av att hosta. Det var faktiskt hemskt! Sen fick jag medicin och hostar inte mer. Hurra! Sov som en stock.

I morgon hoppas jag att jag mår ändå bättre. Jag ska ju till Hamburg då. Ganska sent på eftermiddagen, tack och lov! Ska träffa gravida kompisen och sova där. Så ska vi lajja lite på måndagen också. Mitt möte börjar 14. Jättebra!

Jag tror jag håller på att få fler munsår.

Snor och glasskor

Jag borde stannat hemma. Igår. Idag. I morgon. I rulltrappan upp mot ljuset i morse, kände jag att jag nog var sjuk. Ögonen är små och trötta. Men sen var jag faktiskt ganska effektiv på jobbet. När det väl kom till kritan. Det är mycket att göra nu. Åker utomlands (JAJA - till Tyskland) på söndag. Kommer hem igen på tisdag kväll. Det är okej. Så länge jag inte har fått hosta till dess ...

Färdiggnällt!

Yngste sonen pysslar. Jag tog fram glitterpennor, klister och paljetter i olika former och nu skapas det vill jag lova! Höstteckning, kallar han det för.

P jobbar länge i kväll. De har också mycket på jobbet. Jag tänkte köpa hämtmat. Fast sonen får omelett. Mellanpojken, som är hos sin pappa den här veckan, tar bort tandställningen i morgon. Vad konstigt det ska kännas utan den. Och vilken känsla efter tandborstning!

I morgon, när sjukdomen har givit med sig vid 10-tiden, åker jag till jobbet. På kvällen ska P och jag på bio. Gaaalapremiär av "Hairspray". Hoppas den är kul. Efteråt är det efterfest på Anglais. Jag och P! Farmorn är barnvakt. Till 22. Sen blir hon en pumpa (?) Just som vi har kommit in nåt romantiskt mode. Jaja. Vad är väl en bal på slottet?

Ansiktsboken

Igår startade jag ett Facebook-liv. Kan säga att jag är himla glad att det inte är på riktigt. Just nu har jag nämligen en näsduk i ansiktet mest hela tiden. En släng av bihålejävlaskit ... Och sanningen att säga är det ingen näsduk. Det är en bit hushållspapper. Küchendüche eller vad det heter på tyska.

En mycket liten människa ...

... har klättrat runt på mig idag. Under den thailändska massagen kravlade hon på mig. Körde in ett behagligt knä i ryggen som spjärn medan hon drog och bände. Satt på mina ben när jag låg på mage, och körde in sin starkaste tumme under huden (?) vid skulderbladet. Ont om fan gjorde det, men det kändes som det var bra att det gjorde ont.

Fotmassage långt upp på benen, sen en långsam, masserande färd uppför ryggen mot huvudet och sen ut till armarna. Härliga tider. Två timmar!

Dagen har i övrigt bjudit på en soppa i Gallerian, inköp av kallingar och draktröja på HM till minsta barnet samt en blossande röd finne på vänster kind.

Höst med träsktroll och trattkantareller!

Shrek skrämde skiten ur yngste sonen. Inte själva träsktrollet, men handlingen. Han gnydde och ville sova (?) men gladdes ändå åt Ahlgrens bilar. Jaja. Tror inte att han får men för livet.

Innan bion införskaffades röda mockasiner till dagisgympan.

Nu puttrar nåt gott på spisen. Tänka sig hur vissa smaker verkligen gifter sig med varandra -

förstekta trattkantareller
lite vitlök
köttfärs
en anings persilladekrydda + lika mycket franska örter på burk (i brist på timjan)
matlagningsgrädde
en halv svampbuljongtärning
några stänk soja
salt&peppar

Mumsfilibabba!

Har dessutom bokat tid både för fotmassage och ansikts- och huvudmassage i morgon. På thaistället på hörnet här hemma.

Och mailen funkar igen. Livet är en fest!

Mormor

Nu igen. Jag saknar mormor.

Skulle vilja ringa henne och berätta om inköpet av blommor och trattisar på Hötorget idag. "REA, REA. Billi'. billi'. Tie stycken, hun'ra kroner" Fast jag väntade lite och köpte en hel jättehög för femtio kronor. Och ett kilo trattkantareller för 100:-.

Men ... mormor. Hur är det med rosor? Vattentemperatur? Sockerbit? Eller ska jag ta den till de orangea nejlikorna? Funkar rosorna tillsammans med de vita liljorna? Eller blir det som när man ställer tulpaner och påskliljor i samma vas. Allt ruttnar. Va? Vem ska jag nu fråga?

SonyEricsson P1 - recension

Jag har ny telefon. Den heter SonyEricsson P1i. Jag har följande kommentarer:

- Helt otroligt att man kan fotografera ett visitkort och på det sättet få det inlagt som kontakt!
- Segt att starta. ("Men det är som en dator. Det är därför det tar lång tid". Ärligt - I don't give a shit. Jag vill att det ska gå fort!)
- Den är lättare än man kunde tänka sig. med tanke på att "... det är som dator ...".
- Man kan inte längre skriva SMS medan man går omkring. Antngen ska man stå stilla, eller sitta. Eller skita i att skriva SMS. Kort sagt - trassligt med tangentbordet.
- Radio! Hurra! Ny kommer Gry och Adam få förgylla mina vardagmorgnar mellan 7.50 och 8.40. Nyheter? Ha!
- Mail-möjligheter. På gott och ont. Jag väljer när jag vill ha dem. Andra, som tycker att de ska vara tillgängliga typ jämt, väljer att få mailen "pushade" hela tiden. Jag skulle bli gaalen. Särskilt om man har signal för meddelanden. Pip ... Pip ... Pip ... Pip ... Pip.
- Sista raden i mail försvinner. Varför? Tänkte man "Hur långt mailet än är så tar vi bort sista delen?" Eller är det jag som inte fattar. Ska jag vända på telefonen och hitta de sista tecknen?
- Lite knejso, långa omvägar för att komma dit man vill. Jag kanske lär mig?
- Jävla företagslås för mailen. Många lås blir det ...
- Jag har ännu inte fått ett enda SMS. Det tycker jag är trist! Hey? Är det kanske telefonens fel? Nej! Nu var jag lite orättvis! Det är ju MITT fel. Men det beror på att jag inte har några kontakter kvar. Just det!

Asdam

Jag har ju glömt ... Hon - asmänniskan - satt bredvid mig på bussen häromdagen.

Så här är det (tror jag jag) - hon har just kräkts och efter det rökt en cigarett, sen sätter hon sig på bussen. Och så är det varje morgon. Det är faktiskt ruskigt! Jag har bestämt mig för att inte vara diskret eller snäll. Skiter i om hon har en vansinnigt jobbig sjukdom. Jag tar istället ogenerat halsduken över näsa och mun för att alls kunna andas. Utan att få in hennes illalukt och smittas av hennes usch-urk.

Så fort hon gick av bussen tände hon en cigarett. Gula Blend. Bläbläbläblä!

Hon är i 58-årsåldern. Kort, grått hår. Hon har en gång som en som en gång varit snygg (och utan asandedräkt). Nu vet jag hur hon ser ut bakifrån. Jag ska verkligen försöka undvika henne i framtiden. Dagen kommer starta bättre utan henne!

(Amerikasonen bad häromdagen om ursäkt för att han uttalade sig hatiskt mot folk i hans nuvarande omgivning. Han är förlåten. Jag är likadan. Ha!)

Winner

Inte blev jag utvald att vinna bilen de lottar ut i Världens barn-programmet. Trodde jag verkligen det? Nej ... Nu kan man vinna en middag lagad av Mat-Tina. Ehhh? Jag har en kompis som lagar världens godaste mat. Skulle hellre vinna henne! Skulle dessutom uppskatta sällskapet ...

Jag rekommenderar filmen vi såg idag. "This is England". Han som spelade huvudrolls-Shaun var underbar. Hans skratt!!! I morgon ser vi Shrek. Och på torsdag ska P och jag på premiären av "Hairspray". Man ska ha 60-talskläder. Jag tror vi skippar just den detaljen. Satsar på att äta och dricka gott istället. Ha!

100 varv

Min man kör 100 varv på ett bilspel. Jag och tonåringen är på väg till bion. Minstingen bygger med magnetiska stavar.

En helt vanlig lördag ...


När jag kommer hem ska jag skicka mail till alla mina kompisar om bokfesten jag ska ha. Dessutom vill jag att de skickar sina telefonnummer till min jobbmailadress (nåt är kajko med hemmailen) eller direkt till telefonen. Om det inte är nån som svarar så måste jag se över min livssituation. För då har jag inga kompisar längre.

Tre dagar på raken!

Ledig! Tjoddelarihoo! Tre dagar! Yes!!! Wonderbaum!

I morgon ska hemmavarande tonåringen och jag på bio. This is England, ska vi se. På söndag är det bio med yngste sonen. Eventuellt följer P med. Shrek, minsann. Har inte en enda plan för måndagen och det är skönt. Än så länge. Får se om jag får panikångest av att inte ha ens en fika att se fram emot. Jaja. Det går att lösa. Kanske kan få in både lunch och fika och massage (fot- eller rygg?) För det är ju det som är nån sorts önskan. Får se om jag orkar engagera mig ...

Har fått ny telefon idag. Och avslutat varenda kompisrelation jag hade. Telefonboken råkade raderas. Måste skicka mail till dem jag har mailadress till för att be om namn, nummer och adress. Jäklarns!

Over and out?

Jag undrar, sa flundran, om det är så att jag håller på att gå in i väggen? Eller om det helt enkelt är så att jag har haft lite för lite tid att smälta saker som hänt under de senaste två veckorna. Tysklandx3 och Trosamötet som grädde på moset. Inte undra på att jag är slut i rutan.

Gick hem från jobbet efter allmän attack. Kom hem och la mig. Sov i 25 minuter. Tänkte. Det hjälpte lite. På måndag ska jag vara ledig. Önskar att jag får tag i en massage eller pedikyrtid. Jag vill bli omhändertagen!

Back in town

Hemma igen. Trött som vanligt.

Berlin var trevligt. Skulle kunna tänka mig att åka dit igen. Bodde vid Zoologische Garten på ett bra hotell. En kväll lyckades glada kollegan och jag dra ihop 17 personer för att göra en utflykt till Brandenburger Tor. De stod ut med att göra nåt annorlunda en stund ... Åkte till och med buss. Sen åt vi stora biffar på Block House. Jaja. Det var trevligt och kvällen slutade med champagne i hotellobbyn.

Idag har jag pratat engelska hela dagen igen. En tysk artist vi ska ha med på en mässa var här och jag, som hennes kontaktperson, tog hand om henne. Efter heldagsmötet åkte vi till Vasamuseet. Sen åt vi på ett bra ställe nära hemma. Fiffigt! Det var trevligt. Vi pratade om barnlöshet, konstiga människor och om att känna sig gammal. Jag kan återkomma till det där om att åldras en annan dag. Det var en trevlig kväll.

Nu längtar jag efter en middag med familjen nån dag. Herregud. Vilka är de? Vem är jag?

Och alla grät ...

Intressant tur den där vi gjorde för att klargöra roller och lösa problem i gruppen. Idag grät alla de som normalt INTE gråter. Vartåt är vi på väg? Herregud. Hur länge står man ut? Pratade med kompis idag. Hon sa att hon inte vill vara på arbetsplatser där det är en massa känslor. Det ligger nåt i det.

Herregud vad mycket energi det går åt till den här skiten! Tur att jag ska till Berlin i morgon. På onsdag när jag är tillbaka är det möte nästan hela dagen. Tjohoo!

Påfallande åldrat

TV-serien Alf. Ha! Min älsklingsserie när det begav sig. Och nu, hm, måste jag erkänna att något har förändrats. Bland annat klädstilen. Pappans glasögon är ju nästan moderna igen. Dubbel-hm.

Glädje är ...

... när barnen är glada.

Sonen i Amerika verkar tycka att livet är toppen på alla vis. Det blir jag väldigt glad av!
Mellansonen blir snart av med tandställningen. Det blir han glad av. Då blir jag också glad.
Lilla sonen blev jätteglad när jag kom hem innan han somnat i tisdags kväll. Då blev jag superglad. Han sken upp så fint!

Jag blir också glad av att prata med P. När vi delar och upplever.

Lättad blir jag när inboxen till jobbmailen är tom på nya mail. Att vara lättad är kanske också en sorts glädje?

På g

Aktivt liv man lever. Tvätt i maskinen, har jobbat lite och sonen gör "flätor" på mig. Det betyder i praktiken att han drar en kam halvvägs genom håret på mig och låter den sitta där = fläta.

Kom hem från Bomans i Trosa i eftermiddags. Har ju varit på gruppgrejen där. Jag bodde i ett rum med liten randig häst som golvmatta och en helt säkert död antilop på väggen. Det var jättehäftigt! Ska ta dit P nån gång! Bara vi. Iiiiiiii! (Positivt glädjetjut. Om glädjetjut kan vara annat är positiva?)

Gruppgrejen gick bra. Belbintestet visade att vi är en grupp med stor övervikt av typen "Shaper". Som sån är man utmanande, dynamisk, mår bra vid press. Har drivkraft och mod att övervinna hinder. Är det konstigt att det blir konflikter? Fyra dynamiska människor som alla är drivande. Tjena! Jaja. Nu vet vi det och kan jobba på att förbättra samarbetet framöver.

Mina starka sidor kompletteras av glada kollegans starka sidor. Vi får full pott på allt - tillsammans! Men det hade vi redan listat ut :)

Kollegerna tycker att följande ord beskriver mig bäst (topp tio):
Drivande
Utåtriktad
Hängiven sin profession
Rättfram
Tävlingsinriktad
Kreativ
En som utnyttjar möjligheter
Kunnig
Tuff
Företagsam

Jahaja. Tuff??? Jag som inte ens röker. HAHAHA.

De tycker inte alls att jag är bl a:
Långsam
Opartisk
Stelbent
Klok (HALLÅ???)
Konflikträdd (Hm?)

Du har redan räknat ut att jag var en av "shaprarna" va?

Uuuärk!

Hjärnbrist? Hjärndöd?

Jag kan inga ord. Synonymerna har lämnat mig. Futurum fanns förr och presens suger.

Ska tillbringa en hel jävla bilresa med chefen som jag under ett möte tillägnade några väl valda egenskaper -
Arrogant
Dryg
Överlägsen
Illojal
Självgod
Problemorienterad
Otillitsfull

Sa aldrig vad jag tyckte, men jag har ett papper med orden på. DET DU!

Från Frankfurt

Till Frankfurt

Tystland

Okej - så här är det. I Tyskland talar man tyska. Eller tyska. Så antingen måste jag också tala tyska eller inte tala alls. Men jag lyssnar. Och fattar mer än de tror. HA!

Flygresornas + och -

+
- när man blir uppgraderad. Särskilt om det är till Business.
- när man kan sitta i Loungen och dricka nåt och äta nåt (oliverna i Lufthansas lounge är nåt alldeles speciellt!)
- när en flight är fullbokad och man antar erbjudandet om att ta en annan rutt. Som ska komma 20 minuter senare till slutdestinationen, men i praktiken landar 45 minuter tidigare än den flight man "sålde" (eftersom man alltid blir ersatt med kontanter eller resevouchers)
- när man har med sig en kollega som just går en argumentationsteknikkurs som står på sig tills vi får 250€ istället för ynka 125€ som ersättning för att vi åker en annan rutt.
- när man i samband med resa träffar trevliga unga tjejer, gamla gubbar, medelålders kvinnor, taxichaufförer och alla andra som man kommer ihåg efteråt
- att ha guldkort. För då kan man ta med sig kollegerna i guldkortskön och slippa trängas med solsemesterresenärerna
- när det är fint väder med fantastisk himmel så att jag kan fotografera

-
- när bagaget inte hann med det kvicka bytet nånstans i världen på väg hem (för då blir man inte ersatt)
- att åka ekonomi med SAS och tvingas köpa en jävla macka som är t-r-å-k-i-g
- att övernattningsresorna med handbagage är begränsade om man vill ha med sig hårmousse och parfym eftersom man inte får ta med sig så mycket sånt längre.
- att stå i kö
- utsläppen (herregud, jag kan ju inte bara ha lyxproblem ;)

Hotell

Det är nåt särskilt med hotell - som gör mig rädd.

När jag bodde på ett hotell i Kina var jag HELT övertygad om att det låg flera pyttesmå kinesbröder till den där viga i Ocean'sfilmerna, under sängen. De väntade bara på att jag skulle släcka och sen skulle de börja klättra i gardinerna och studsa runt i största allmänhet innan de kom till skott - skära halsen av mig med en rambokniv. Fast en liten. Annars skulle de kanske inte orka. Fast jag lurade dem. Jag låtsades att jag vände mig i sängen, samtidigt som jag gjorde sömngrymt, bara för att kunna sträcka ut armen och tända lampan snabbt som fan. För då skulle jag avslöja dem och de skulle på asiatiskt vis skämmas ihjäl och just de här små viga figurerna skulle snabbt kravla sig bort och ut. Genom ventilen.

Och de där stora garderoberna? Hur många kan inte bo i dem? En hel liten mördarfamilj, kan jag lova! Även om man har kollat flera gånger så kan de ha en lönningång från rummet bredvid.

Undrar om det är som man hör om hjärttransplantationer - den som får ett nytt hjärta visar sig få vanor som den som hade hjärtat förut, hade. I ett hotellrum bor en massa folk som tänker på saker och som drömmer om saker som liksom lämnas kvar i rummet när vistelsen är över. Sen kommer näste man till rummet som är fyllt av minnesrester.

Ibland finns det en liten text som om natten blinkar till vid brandvarnaren i taket. I Kina var texten röd. Och på kinesiska. Nu sist blinkade det vitt. Ingen text. Man tror man har blivit galen när man ligger där i sängen och plötsligt ser ett blink. Vad vill de? (Jag fattar det, men när man ligger där i det främmande mörkret och håller på att somna så är det inte helt självklart ...) Jag tror ju att det är Kalle Blomqvist (Astrid Lindgrens, inte Stieg Larssons) som blinkar med ficklampan. Han blinkar såklart inte på rövarspråket - det verkar korkat. Liksom ...---...,---,...---... istället för ...---... Nej - Kalle B är ingen dumbom. Han blinkar bara morse. Som vanligt. Nästa steg är hartsfiol på fönsterbrädan. På tredje våningen? hj...ääääääää...lp

Paranoid? Moi? Nejnej.

Sen vaknar jag efter en natt av dålig sömn. Sätter på mig möteskostymen, äter hotellfrukost och låtsas att jag är vuxen igen.

Tyskt trist

Jag är i Tyskland. Det är tråkigt väder och lika kallt som hemma. Jag är inte här med festprissar. I morgon har vi nån sorts viktigt möte. Jag har rensat mailboxen hela kvällen. Det var bra. Men inte roligt.

Jag längtar hem!

Jobbig dag

Idag har det varit en jobbig dag. Snart följer ändå värre. Eller nåt.

Ska ut och resa. Tysklandx100. Kommer jag orka? Ska vara borta 10 dagar under okober.

Men nu är det Top Model Stockholm snart. Yeah!

Dis och dörrar

Hela dagen har det varit ett underbart ljus. Jag blir så glad när jag ser det. I morse i bussen var det alldeles ljusrosa över vattnet mellan Katarinahissen och Gröna Lund. Samma ljus nu på kvällen. När solen gick ner var månen mörkgulrödrosa. Fantastiskt vackert!

Däremellan var det mycket på jobbet och mycket folk på tunnelbanan, bussen och tvärisen. Som tur är har jag ett tvångsmässigt intresse för att pricka in tunnelbanans dörrar, och lyckas ofta, vilket gör att jag ändå kan välja plats därinne i trängseln. Det heta tipset är att titta på de skavda delarna av perrongens del mot kanten ner mot spåret.

Japp - sån är jag. Gillar både dis och dörrar.

Posh

Hon verkar ganska rolig. Victoria Beckham. Rik och grov med nån sorts distans samtidigt som hon inte har nån integritet överhuvudtaget. Säger jag som just har sett henne på TV.

Det lilla hostiga barnet hostar inte mer. Så skulle en tragisk berättelse från 1800-talet kunna ha börjat. Nu var det bara en liten rapport om sonens sjukdom. Han är alltså frisk. Eller friskare.

Pajen var god. Även om sockerinstruktionerna måste ha varit fel. Eller också är vi bara extremt ovana vid socker. För det var väldigt sött. Nästan som den gången jag skulle baka småkakor när jag bodde i mänskobyn med mamma och de andra. Jag tog inte 0,75 dl socker utan 7,5 deciliter. Det var inte gott. Men väldigt krispigt!

Sysselsättning

Att vara hemma med en ganska frisk snart fyraåring är trevligt. Vi har gjort pannkakor. Och jag har tvingat honom att titta på ett inredningsprogram. Så har vi skalat nästan alla hasselnötterna som han fick med sig från farmorn i lördags. Han har en idé om att vi ska göra hasselnötspaj. Så nu letar jag recept.

De är väldigt goda de här nyplockade nötterna. Alldeles vita och liksom friskt saftiga. För att vara nötter, alltså.

Recept på hasselnötspaj verkar svårt att hitta. I de recept jag hittar ska pajen sällskapa med hallonsorbet eller brylépudding eller nougatinestänger eller andra tidsödande grejer. Jag hade föreställt mig en simpel måndagsefterrättspaj. Nu blir det den här. Kardemumma är min favoritkrydda. Och äpplen är ju ganska nyttigt.

Vaknatt med sovmorgon

Lilla, lilla lillebroren i huset är sjuk. Host à la minute (?)

Det var inte roligt i natt för honom. Han hostade som en tossig och bad om papper att kräkas i. Eh? Jaja, han var i alla fall medveten om att han hostade så hårt att papper i det syftet skulle kunna behövas. Det tog ett tag innan han somnade.

Det tog ändå längre tid innan jag kunde somna. Jobbtankar började virvla och jag var tvungen att gå upp och få ur mig sakerna. Skickade mail till glada kollegan och chefen om sånt som måste göras idag. När jag hade ett skrivit klart det första mailet, efter ungefär 20 minuter mitt i natten, och jag skulle skicka iväg skiten så försvann det ändå förhållandevis sprituella mailet till glada kollegan i samband med att text om att min tid på hemsidan för jobbmail, var ute. Så jag fick börja om. Den här gången skrev jag bara fakta. Inget gullegull alls. Och dessutom skrev jag det i ett worddokument och klippte och klistrade när det var dags att skicka.

Vi vaknade klockan 10. Så skönt! Vi är båda två glada att vara hemma.

Filurs läskiga faster

Yngste sonen tar tid på sig att somna. Jag orkade inte ligga kvar och vänta på att han ska somna så P fick ta över. Det finns en gräns för hur länge man kan ligga därinne. "Jag vill ha vatten", "Killa mig på ryggen", "Får jag killa dig på ryggen", "Jag har inget täcke" och "Jag vill ha vatten igen".

Hoppas bara att det inte var Mara Marina i Pellefantalbumet från 1970 som gör honom svårsövd. Mara Marina har vårtiga händer och drar ner Pellefants och Pips båt i djupet. Filur och Lakritstrollet står och skrattar på ett berg. Till och med jag kommer att få mar(a Marina)drömmar. Skulle läst den själv innan jag läste den för honom ...

(Sen orkar jag inte ens försvara att vi ligger med honom tills han somnar. Av erfarenhet vet jag att den där tiden snart är förbi och aldrig kommer åter. När man kan ligga och snusa sin son i håret och snart höra andingen bli tyngre i trygghet.)

Tre världar på tre dagar

På tre dagar har jag rusat igenom tre världar. I fredags var det coktailpartyt med akademikerna, igår var det 40-årskalaset i Bromma med ... brommaborna å ena sidan och släktingarna å den andra. Det var ju faktiskt två HELT OLIKA världar bara det. Han som fyllde 40 beskrevs i sin pappas tal som den snälla lille pojken som blev en jävlig tonåring som blev "en enkel vakt" som tack vare sin fru tog sig i kragen och pluggade och nu är framgångsrik IT-mänska. Vilken tur att hans val av yrke faller fadern på läppen nu då? "En enkel vakt" till son var den där pappan definitivt inte nöjd med. Blä!

Sen idag var det det tredje kalaset. Gulaschsoppa på Kungsholmen. Avslappnat skönt med tre generationer som firade väninnan som fyller år, har bytt efternamn och startat eget. Vilket påminner mig om att jag ska skicka en mall på faktura till henne. Så jag avslutar här.

Mingel

Cocktailpartyn = mingel. Värdinnan hann jag inte prata mycket med, men det fanns ju andra. En amerikansk kusin som berättade hur adoptioner kan gå till i USA -
18-åring blir med barn utan att veta om det, föder förvånat och väljer att adoptera bort den lille. Sen får hon välja mellan olika familjer och i det här fallet valde hon dem som på fotografierna befann sig i olika länder. Hon vill att hennes snart bortadopterade barn ska få det hon själv inte har fått. Möjlighet att gå på college och möjlighet att resa utanför sin stat. Rörande!

Han sa också att det var bra att amerikasonen kom till Colorado och inte västkusten. Han beskrev Californien som ett ställe där man i de södra delarna är ytlig och i de norra "weird". Hm ... Colorado fick med beröm godkänt.

Sen talade jag också med värdinnans syster om hur viktigt det är att tala om att man tycker om varandra. Inte hur värdinnans syster och jag tycker om varandra, mer inom familjen. Det känns som det här samtalet utspelade sig ganska sent ...

Till sist hade jag ett samtal med en herre som fram till pensionen för några år sen har arbetat på KB. Våra gemensamma nämnare var Cecilia Lindqvist och Paris.

Det känns som jag pratade engelska hela kvällen. Men både systern och herren talade svenska. Eller?

Användarnamn

Tänk vad himla full man kan bli av kycklingspett, gåsleversnittar och endiveblad. Eller var det kanske Singapore sling, Dry Martini och Gimlet som fick oss att krokna på cocktailpartyt igår? Vissa kroknade mer än andra. P sitter och suckar djupt vid frukostbordet. Han la sig så fort vi kom hem medan jag och kompisen fortsatte samtalet till 2 i morse.

Jag har just kreerat ett användarkonto på amerikasonens hemsida och konstaterade att jag kunde gjort ett konto till P när jag ändå var igång. Jag hade då tänkt ge honom användarnamnet Fyllo.

Om en stund ska P hämta minstingen hos farmor. Jag tänkte städa lite. Får se om jag hinner med en promenad också. Sen ska vi iväg på nästa kalas. 40-årig släkting i Bromma. Han ska få en brevlåda. Jag tänkte ta med ett vykort som vi alla skriver på och skickar idag. Så invigs nya lådan på måndag. Fiffigt!

Måste köpa present till 42-åringen vi ska äta soppa hos i morgon också. Jag vet vad jag ska köpa. Tror jag ...

Happy lucky!

Andra tomtar på loftet idag än det har varit på ett tag. Hur kommer det sig att humöret ens svänger det minsta? Idag är inte en jobbig kollega här. Kan det vara så enkelt? Att humöret svänger med kollegans när- eller frånvaro.

Eller beror det på att jag och glada kollegan ska på chokladprovning idag?

Vattna

Tillägg till curlingfruns lista:
- Vattnar alltid blommorna. Gör hon inte det så dör de.

Kickeliku

Vi ska åka på kick off. Även om det kunde blivit en fuck off med de förutsättningar vi hade till i eftermiddags. Chefen meddelade nämligen i slutet av förra veckan att vi minsann skulle gå igenom varandras negativa sidor när vi inom kort träffas på annan ort. Punkt. Eh?

Nu har jag ju som sagt varit på världens bästa kurs och där pratades det vansinnigt mycket om vikten av feedback. Fyra bra saker på en dålig. Så jag hoppades att det bara var den ständigt nävarande negativa sidan av chefen som än en gång visade sitt fula tryne. Jodå, mycket riktigt.

Idag fick hela gruppen ett mail från H(å)R-mänskan - som för övrigt också hänger med på turen utanför huset - ett Belbin-test. Vi kommer alltså ha med oss ett underlag som visar vilken uppfattning vi har om oss själva och varandra och hur vi i våra roller kan skapa förutsättningar för ett bra teamwork. Grupparbete som vi säger här i Svedala. Det handlar alltså snarast om att utnyttja de egenskaper var och en av oss har. "Prata om våra negativa sidor"? You wish!

Insikt

Efter samtal med likasinnad (frånskild mamma med tonårssöner och ny man) så förstår jag lite mer av vad som händer. Varför jag är less på det mesta. Jag är en curlingfru.

Att vara en curlingfru är enkelt. Gör enligt nedan:
- Ta helt ansvar för det sociala umgänget (innefattar både vänner och släkt)
- Ta helt ansvar för att införskaffa eventuella presenter och gåbortsgåvor
- Ta helt ansvar för att det händer saker i hemmet;
- Planera förändringar i hemmet
- Köpa nya inredningsdetaljer så som påslakan, bestick, fina glasskålar,
piffiga stearinljus och snittblommor. Etc i all oändlighet.
- Ta helt ansvar för överraskningar. (Här nånstans har jag lagt av mig. Överrasknung? Jag tycks till och med ha glömt hur det stavas?)

Män som går med på att leva med kvinnor som beter sig på detta sätt lever ett annat liv. Företrädesvis framför TVn eller datorn. Där förändras ju allt hela tiden hur som helst. Dessa män har också med största säkerhet en fantastiskt avancerad telefon. Inte att ringa med. I alla fall inte till någon utanför arbetet ...

Nejnej. Jag är inte på nåt vis bitter. Jag har mig själv att skylla. Jag har en gång tagit på mig att göra allt det här. Det är bara det att när insikten om hur det ligger till faller över en, så faller det hårt.

Dags för förändring! Men vänta ... Hur göra nu? En curlingfru vet inte var ansvaret för detta ska läggas. En man med curlingfru kommer att få panik.

P.S. Jag ska snart få en fantastiskt avancerad telefon på jobbet, en sån man inte talar i. Kommer vårt sociala liv att klara det i kombination med allmän omdaning?

Den som lever får se.

Var ligger fokus?

Igår hände två bra saker.
1. Vi hade ett möte på jobbet som kändes som en grund för bättre samarbete framöver. Vi var rörande överens om det mesta. Vad som går bra och vad som går mindre bra.
2. Jag insåg att jag fokuserar på arbetet eftersom det inte händer så mycket i hemmet eftersom jag fokuserar på jobbet.

Kanske ska mitt angegemang för arbetet mildras en smula. Det händer ju ändå inte ett skit. Kanske får jag då mer ork att lägga lite tid på saker hemma. Men jag klarar inte av ensam dra ett lass för förbättringar där. Vi måste hjälpas åt.

Det betyder att vi borde ha skärmförbud (datorer/TV) fram till 22 varje kväll. Annars blir det fortsatt inget gjort åt stökhålan vi bor i.

Nu jävlar!

Barns skutt och cancer

Den yngste sonen gillar fotboll. Väldigt mycket. Efter mycket om och men har han nu fått med sig sin far ut för att spela (? sparka?) en stund. Jag tycker det var en bra idé. Ändå bättre hade det varit om barnen ovanpå också hade följt med. De hoppar och hoppar och hoppar fram och tillbaks i lägenheten. Den ena är i fyraårsåldern. Den andra är i tvåårsåldern. Hade energi till värme och belysning kunnat alstras av deras hoppande, hade hela huset haft lägre kostnader i de avseendena.

Utanför dagis träffade vi mamman med lungcancer och hennes son. Jag har haft så svårt att närma mig. Fått dåligt samvete för att jag inte skrivit, ringt och erbjudit hämthjälp. Det kunde vi nu prata om. De följde med oss hem. Vi skrattade. Hon tror på mirakel. Det finns ingen statistik för henne. Hon är 42. Motionär. Röker inte. Det är inte såna som hon som normalt får lungcancer (jag skriver lunchcancer hela tiden. Är det för att omedvetet avdramatisera???). Prognosen är osäker. Hon oroar sig inte för sin eventuella död. Hon oroar sig för sin son. Han är inte ens fyra. Cancer är aldrig rättvis.

Plötsligt står jag ut med barnen ovanpå. Man kan ha problem och man kan ha PROBLEM. Ack ja.

Hör vinet

Hahaha! Det var så roligt igår när mamman och systern var här. För det första visade det sig vara en dag för nya frisyrer. 50% av oss hade blivit klippta dagen. En av oss hade hållit i saxen. (Hur många var vi, tänkte jag fråga nu. Det började likna en sån där fråga man fick på matten eller högskoleprovet. Jaja.) Alla var fina.

Det andra roliga var att det visar sig att min mamma och jag har ett särskilt tillvägagångssätt när vi häller upp vin. Vi hör hur mycket det ska vara i glasen. Glasen måste förstås vara likadana. Vare sig P eller systern verkade tro på den här metoden. Mamma har aldrig talat om för nån att hon gör så här. Måste göra ett lite mer vetenskapligt experiment nån gång. När jag är pensionär.

Om man låter nån annan hälla i första glaset medan man själv bara lyssnar och sen häller i det andra själv?

Späääm

Kunde se att jag fått en kommentar till ett inlägg jag skrev igår. Spännande, tänkte jag. Mm? Eller hur? Det visade sig vara nån idiot som har gjort storutskick om nåt helt ointressant.

Puckon som detta vill jag rulla i tjära och fjädrar! Eller åtminstone hans/hennes dator. HA!

Storhandling

Till köptkontot kan vi idag lägga ett par byxor från Åhléns. Impulsköp. Typ stuprörsvariant. Snygga. Svarta (surpri-ise?).

Dessutom har vi storhandlat. Nürnbergwurst. Brysselkål. Röda linser. Rotselleri. Purjolök. Citronbitare. Fläskkotletter. Svarta bönor. Paprika. Röd lök. Lövbiff. Ägg. Och mjölk och juice och müsli och sånt. P säger myyysli. Jättelångt yyy. Jag säger myssli. Han säger sAlAd. Och jag säger sAlad. (Kan inte göra såna där fonetiska prickar för betoning under vokalerna.) Han säger drEssIng och jag säger drEssing. Jag säger kaviaaar för att retas. Jaja. Han är ganska gullig ändå :)

Träffade amerikanska väninnan till lunch. Väldigt trevligt må jag säga. Skulle vara så himla kul att åka och hälsa på henne nån gång. Verkar faktiskt till och med idiotiskt att INTE göra det. Hon kommer bo kvar ett tag så det är ingen brådska. Att jag inte åker på störten har såklart med storpojken att göra. Det vore ju toppen om hela familjen kunde komma och hämta honom i juni. Ta en sväng förbi New York på hemvägen. Då kan vi våldgästa henne hela familjen! Tjohoo!

Han ringde!

Åh! Han ringde! Sonen i Amerika ringde efter påtryckning från mamman där. Jag blev så glad. Vi blev så glada. Vi satt och åt middag, alla fyra här + mamma och systern. (Vi åt jättegott. Lät Anna Bergström bestämma - satayspett med jordnötssås och en otroligt god thailändsk gurksallad med chili, schalottenlök och risvinäger. Och gurka såklart. Och lite vatten och en gnutta socker. Och ... LÄGG AV! Det var jättegott!!! Hade stor hjälp av mellansonen att förbereda eftersom P och jag skulle på match. Visade sig bli en riktigt kass match med slött spel och många konstiga mål. Men "vi" vann. 4-3. Synd man inte spelade på Oddset.)

Vi pratade med högtalartelefonen. Yngste sonen blev först stressad och ville verkligen inte prata. Sen lossnade det och han frågade den ena mer märkliga frågan än den andra. "Vad är det för färg på köket?" "Vilken färg har toaletten?" Eh? Hur förvaltar han kännedomen om ett träigt kök och en vit och en brun toa?

Har har det bra. Tvättar sin egen tvätt. Ska ordna konto ... nästa helg. 80% av kontakterna på skolan tas av flickor som vill vara hans kompis. (Tjena ...) Han har kompisar. Som kan skjutsa honom till lunchställen utanför skolan. Så att han inte behöver äta pizza varje dag. Familjen blev glada över presenterna.

Ja-a. Vad mer behöver man veta?

Jag har inte städat idag. Tog tillfället i akt och klippte den yngste. Han satt på soffbordet och tittade naken på Cars på engelska medan hans hår blev kort(are och kortare). Sen skulle jag införskaffa olika ingredienser till kvällens måltid - jordötsolja, risvinäger och sånt. De hela korianderfröna fanns inte så jag köpte malda korianderfrön i stället. Det smakade inte konstigt. Sen var det ju fotboll och sen var det sociala aktiviteter. P städade :)

Amerikabarnet

Har skickat några mail till sonen i USA, men han svarar inte riktigt så utförligt som jag önskar. Jag vill veta hur han har det. Om familjen gillade presenterna de fick. Om pengarna räcker (och vad han köper för dem. Skulle föreslagit kassabok. Hehe.). Om kompisarna och lärarna är bra. Räcker kläderna? Hjälper han till med tvätt och städning. Är det nåt som saknas?

Så mycket har jag fattat - från hans blogg - att det går bra i skolan. Men jag behöver MER. Och jag vill inte riktigt ringa. Jag vill inte vara den oroliga mamman. Jag är säker på att allt går bra - det är bara det att det känns helt jävla pinsamt när folk frågar hur han har det och jag bara kan svara "bra". Jag behöver lite info utöver den officiella på bloggen.

Ska försöka komma överens om nåt tillfälle då jag kan ringa, trots allt. Jag behöver ro i hjärttrakten. Sen ska jag inte ringa på ... länge.

Tacos

Vi såg reklam på TV och mellansonen utbrast - TACOS! Det var vad han ville ha till fredagmiddag. Jättebra! Visar sig passa oss alla. Även yngste sonen åt med stor aptit "chipsen", majsen, tomaterna, gurkan, paprikan och salladen. Han är ett grönsaksfreak. Hurra! Det visste jag ju såklart sen tidigare, men att just tacos skulle funka så bra har jag inte tänkt på. Det är ju inte 100% GI så det var länge sen vi åt det.

Det kommer bli tacos igen här hemma!

Helg

Den här dagen tänkte jag att vi skulle ta oss inåt stan. Mina mål skulle vara Hötorget, ROOM och ett möbelställe till. Nu har jag glömt namnet. Men jag vet var det ligger. Jaja. Undrar om jag kan få med mig P och den yngste? En promenad i det gråa vädret skulle inte vara så dumt. Måste hitta lite presenter till nästa veckas 43-, 40 och 42-årstillställningar också.

Till 15 ska vi vara hemma för då kommer mamsen och hämtar lilleman. Sen ska P och jag på fotboll och när vi kommer hem igen så ska vi ha mamma och lillasyster på middag.

I morgon ska jag träffa braiga amerikanska vänninan. Lunch ...

Vi borde städa lite också. Innan middagen. Suck. Mellangossen har plockat ur storebrors garderob och hittat kläder som vi ska ge bort. Bland annat en kortärmad skjorta, storlek 146. Den måste ha hängt där sen vi flyttade in för sex år sen. Inte undra på att vi har ont om förvaringsutrymme.

Allvarligt - städa lite! Diska, rensa yngste sonens klädskåp och plocka lite med papper. Måste fundera över nån middagsmat jag kan förbereda också. Medan P dammsuger.

Promenaden inåt stan då?

Hätskt

Jävlar vad arg jag har varit idag. Sagt ett och annat okvädingsord faktiskt. Min glada kollega blev rädd för mig. En annan tyckte sig tvungen att tala om att jag var arg. Som om jag inte visste? Men hon som sa det är en dum kossa. Eller allmän jöns.

Jag är visst fortfarande lite argsint.

Mitt humör grundar sig i att jag har på tok för mycket att göra på jobbet. Så vet jag att jag ska komma hem till ett hem fyllt av skit. Och nu syftar jag inte dem som bor där, utan på allt skräp som ligger i travar i hela hemmet.

Man skrattar åt folk som samlar på gamla tidningar och lägger dem i travar därhemma, så är det likadant här. Enda skillnaden är att våra tidningar har blankt omslag. Trodde att jag hade slutat prenumerera på äckelpräktiga Vi föräldrar, men den vill inte sluta komma. Nu ligger den, till och med inplastad, och väntar på att jag ska orka titta åt den. Den ligger och väntar på ett irriterande mesigt sätt, inte kaxigt - som Residence - mer undfallande ursäktande. Blä!

I helgen ska jag verkligen föröka göra en ordentlig Att göra-lista. Annars vet jag inte hur jag ska komma tillrätta med vare sig arbetsuppgifterna eller humöret.

Vackra Stockholm

Tittade på gamla bilder och hittade den här.


Håller inte med om det Bengt Ohlsson skrev i sin DN På Stan-krönika idag. Jag skäms inte över att ta upp kameran när jag ser nåt vackert. Tvärtom - jag samlar på vackert.

Bengt Ohlsson är annars min favoritkrönikör.

Brand

Obligatorisk brandutbildning på jobbet. I två timmar. Hur kul är det? Nån som står och babblar så man somnar. Så började han, den före detta brandmannen, rökdykaren, förmannen och allt vad man kan vara inom brandförsvaret, och han var jättebra!

Skillnaden mellan eld och brand? Kontroll eller inte.

Köp brandsläckare. Ha den i sovrummet. Skumsläckare ska det vara.

Om det är en dörr mellan dig och branden - känn hur varm röken som kommer ut i övre dörrglipan är. Är det het där så är det hett i rummet - öppna inte dörren.

Röken är farligare än flammorna.

Sa han. Nu ska vi köpa brandsläckare.

Pissdag!

Arbetsdagen idag har varit rent jävlig. Folk jobbar fel!

Förutsättningarna för att jag ska kunna göra mitt jobb på ett bra sätt finns inte. Folk vet inte vad samarbete är. Folk vet inte vad helhet är. Jag blir gaaalen.

Har den senaste tiden funderat på att gå till nån på HR-avdelningen (fast jag har döpt dem till HÅR-avdelningen. Har aldrig nånsin sett så mycket hår på så få.) eftersom jag håller på att få Alzheimers. Jag gör inte sånt jag ska. Glömmer bort. Gör saker till hälften. Skriver ihop grejer men glömmer skicka. Jag menar - va? Är det likt mig? Har lättare att koncentrera mig på strategier och att fundera på hur saker kan förbättras, än att göra det som ska göras NU.

Jag tror jag behöver läggas in. Hjärnröntgas. Fast det vågar jag inte. Plötsligt kommer forskningen i rymdens svarta hål göra ett genombrott. "Vi började med att titta på hjärnor. Den mest intressanta var en snart 42-årig kvinnas som, tro det eller ej, bara bestod av ett tunt skal utan nånting i. Själva substansen ar på ett mirakulöst sätt försvunnet. Att hon överhuvudtaget kunde stå upp, var ett mirakel". C'est moi!

Tänk om det är nåt som inte är bra på riktigt? I så fall - glöm inte var du läste det först! Enda trösten är väl att jag nog inte är helt psycho. För då hade jag väl inte haft sjukdomsinsikt.

Madre mia

Min mamma och jag! Vilken bra kombination! Om jag får säga det själv, alltså :)

Vi träffades igår, gick på en helt jävla värdelös vernissage. Eller - lokalen var trevlig. Bonniers Konsthall. Ganska snart fattade vi vartåt det barkade - det pretentiöst värdelösa hållet, alltså - så vi koncentrerade oss på samtalet och det goda vinet. Och det var så trevligt. Vi pratade om högt och lågt och hit och dit. Sen gick vi till ett ställe på Vasagatan med otroligt många terrorister tänkte jag skriva, jag menade turister. (Klart turisterna går till en pizzeria i city. De tror ju självklart att allt händer i Stockholms centrum. Men ack vad fel de har. Vad står det i turistbroschyrerna egentligen? Det händer ju i sanningens namn inte ett skit på Vasagatan/Drottninggatan/Hamngatan och Sveavägen på natten. I alla fall inte sånt som man vill att turister ska behöva vara med om.)

Anyway - vi åt, pratade och skrattade. Det visar sig att mamma är lika rädd för oreda med räkningar som jag är. Vi har en liknande approach, så att säga. Vi behöver ett tryggt system att luta oss mot. Inte ett ad hoc-betalande. Sånt som våra äkta hälfter ägnar sig åt. Då blir vi nervösa och stirriga. Vi är på det hela taget ganska lika. Min mamma och jag.

Jag låter kanske förvånad över att vi har det trevligt på tu man hand? Nejnej, jag är inte förvånad. Men jag är ovan vid att det bara är vi två.

Det finns förklaringar till varför vi inte har haft så mycket tid, vi två. Men jag ska inte trötta ut vare sig mig själv eller nån annan med långa utläggningar om det. Huvudsaken är trots allt att vi uppskattar varandra och att vi vet om att vi gör det. Så!