Från en till fyra

Den lediga dag jag SÅ väl behöver har förvandlats till nåt jag inte behöver. Yngste sonen inledde sin fyraårsdag med hosta . Hela natten. Jag trodde jag höll på att klättra upp ur trötthetsträsket. Men så TJOFF - back again.

Idag skulle det vara dagen när jag skulle ta hand om mig själv - långt bad, eventuellt nåt spa-artat, läsa bok, köpa tårta till kvällen, god lunch med bok på nåt ställe - kanske kolla Ps nya kontor och sen skulle jag hämta 4-åringen tidigare och förbereda kvällens släktövning.

Nu kan jag lika gärna kolla om det finns tvättid. Hela jävla dagen är ändå uppbunden till hemmet och trött som fan är jag. Host hela natten.

Jag är så besviken. Den här dagen kommer inte tillbaka. Jag kommer behöva ta semester för nästa day off. Och det drabbar familjen. Jag vill vara hemma SJÄLV! Jävla, jävla skit!

Missnöjd är bara förnamnet.

Undrar om vi kanske kan sova middag efter lunchen. Om jag inte ska hänga tvätt då. ARRRRRGH!

Förståelsen från P är liten. Minimal. Icke existerande. Det är inte bra. Han tror att jag avskyr "hans" släktingar. Så är det inte. Jag tyckte bara att vi skulle informera hans mamma om hostan eftersom hennes äkta hälft var sjuk i en evighet efter att ha träffat snuvigt barn för ett år sen. Det fick jag höra upprepade gånger sen. Jag orkar inte med sånt. Så - av omtanke både om dem och mig (oss?) så tycker jag att valet kan få ligga hos dem som ska komma. Det tog P som att jag inte vill att de ska komma. Och då undrar jag i min tur - om vi säger att det hostas här, kommer de då inte? Men? Då kanske deras prioritering är att slippa bli sjuka framför att fira 4 år? I själva verket tror jag inte alls att man blir sjuk av att träffas, men om man är äldre än 60 så kanske immunförsvaret inte är som det borde?

Skitsamma.