Ytbränd

Glada arbetskamraten pratar om domningar i armarna och attacker av andnöd. Jag känner mig håglös och oglad. Kan börja gråta hur lätt som helst. Som på beställning. Men jag är bra på att hålla mig från tårarna också. Typ hela dagarna. Jag gråter bara lite i smyg om det blåser.

Vi sitter på jobbet och pratar om hur nära utbrändhetens rand vi står. På Medium idag så var mannen i serien hos en psykolog som påstod att mannen var arg. Mannen förklarade för psykologen att han inte var arg men deprimerad. Psykologen sa då att depression var ett uttryck för ilska därför att det uppstår när man känner sig hjälplös och frustrerad.

Och ja - det är väl så det är. Vi är hjälplösa och frustrerade.

Men jag hoppas att jag inte är utbränd. Det är så svårt att föreställa sig hur man ser ut när man är utbränd. Jag ser bara en bränd tändsticka, men det är inte så jag känner mig. Eh? I bästa fall är jag bara lite ytbränd. En sån bränna som läker av lite sol och palm och bad och promenad och umgänge med P och minsta barnet. Eller? Hallå? Är det där på Gran Canaria jag BLIR ytbränd? Också.

Får inte glömma solskyddsfaktorer av alla de slag!