Jag började i de julöppna ateljéerna i Gustavsberg. Härligt! Proffsigt och intressant och kreativt och kommersiellt på ett bra sätt.
Sen var det dags för Konstfack. Hu och urk! Vad lär de sig? Vissa grejer känns som sånt jag gjorde hos min dagmamma när jag var 8 år. Det är mer som hobbyprojekt än en kreativ skola. Ribban ligger mycket lågt. Tyvärr. Vilka krav ställs egentligen på eleverna? Eller på publiken? Jag tänker inte gå dit mer! (Tror jag, för nånstans hoppas jag innerligt att det ska bli MYCKET bättre. Till nästa år?) De som går på smidesgrenen (Metall, eller vad det kan heta?) är duktiga. Såg några bra målerigrejer också. Men övriga tycks vara mer inriktade på att klä sig så udda som möjligt (jag vill inte stängas in i en hiss med de här människorna. Lukten av gamla malkulor från rävboan de har piffat till sig med skulle få mig att storkna. Mönstret på 70-talslångkalsongerna under konstiga klädnader i andra mönster skulle få mig att svimma av yrsel och sen skulle vi dö där tillsammans bara för att det mest kreativa den mönstrade boan skulle göra är att skriva "Kilroy was here" på hissdörren i stället för att rädda oss. Och jag skulle ju ha både storknat och svimmat.) Har vi kommit till en punkt där man inte längre kan komma på nya grejer? Eller FÅR man inte vara kreativ mer än på ett provocerande sätt? Är less is more nåt som gäller även för den konstnärliga utvecklingen?
Japp. Nu ska jag hänga upp julstjärnor och annat krafs!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar