Käre värld

Mycket kort om Gran Canaria. Vi bodde i Maspalomas.
- Soligt
- Sandigt. All den där sanden som far från Sahara (... över vattnet?) och lägger sig i vackert formade dyner som man kan klättra över i timmar. Som till och med lille sonen med glädje skuttade över och genom ända tills han fick sand i ögat och ledsnade eftersom det blåste som fan och vi hade hasat omkring i sand i två timmar.
- Ja - blåsigt ...
- Avslappnat. Inga planer någonsin. Inte om vad man ska göra eller var man ska äta förrän det är dags. Och då ger det sig. Fast en dag hade nån ringt som jag inte hört. Det var ett samtal från "Okänd". det drömde jag om sen. Mardrömslikt jobbrelaterat. Det är inte så bra va?

Ja. Ungefär så var det. På det hela taget mycket skönt!

I morse gick vi upp 04.40 och nu är vi trötta. Hämtade söte, glade mellansonen från pappan på hemvägen. Han spelar Wii-gitarr som en besatt. Väl hemma åt vi hemmahamburgare. P och jag drack gott vitt vin till. Ojoj.

Sen ... såg vi på en av yngste sonens julklappar - Familjen Robinson. Han är för liten för den. Men vi andra tre tyckte den var riktigt bra. Den är från 7 år och det stämmer nog. Lätt komplicerad, abstrakt handling och en del text att läsa förutom forcerat prat (på svenska då då). Men den var knäppt skojig!

Nyåret ska vi fira i goda vänners lag. Ja, alltså några goda vänner och några människor vi aldrig träffat. Det blir säkert trevligt. Lite tveksam är jag - fira nyår med fiiina kläder och kompliceeerade rätter och nya bekantskaper är inte vad jag längtar mest efter just precis nu, men det beror nog mer på att jag är trött än nåt annat.

Nu ska jag försöka få liv i min Stieg Larsson-läsande make så ska vi väl gå och sova med minstingen. I egna sängen. Yeah!!!

Längtar väldigt efter amerikasonen (som har fått dyra julklappar av sin amerikafamilj. Bra! Jag har ju inte ens att in pengarna på hans konto. Jag är USEL! Men inte på att längta!!!)