Borta bra ...

Så är det ju trots allt, att det är bättre hemma ...

Men. Jag har ätit gott, umgåtts trevligt, skrattat mycket och fått godkänt för insatsen här. Det låter kanske inte mycket för världen att få godkänt men det skulle ALDRIG falla chefen in att ge mer beröm än nödvändigt (hon har för övrigt faktiskt inte sagt att jag har gjort ett bra jobb, men hon sa nog (?) att i alla fall showen var bra. Och det kan jag faktiskt ta åt mig för! Ha!)

Parmesanost = bläbläblä. Tills i söndags. Tänk en jätteparmesanost. Urgröpt. Skrapa lite till i den, lägg i varm spaghetti och rör om. Snurra ihop i lagom portioner, häll över lite bechamelsås. Riv svart tryffel i ofantliga mängder över. Ät. Njut! Det här var en mellanrätt på en italiensk restaurant jag åt på i söndags. Ristorante Lerose i Düsseldorf. Tjodelarihoo!

Nu ska jag jobba igen.