Regno

Jag är ju den morgontrötta sorten. Är man av den sorten så uppskattar man helgmorgnar - det är ju då man kan sova som längst. Om, jag säger om, det inte är så att det ska spelas fotbollscup i till exempel Åkersberga, som ju ligger förvånansvärt långt bort, så långt bort att man inte kan åka dit med tunnelbana eller pendeltåg eller med en buss som man sen tidigare känner till. Om den här cupen börjar klockan 8.30 så betyder det att en eventuell sovmorgon är helt utesluten eftersom man måste åka hemifrån klockan kvart i åtta. Gå upp sju.

Det regnade dessutom i Åkersberga. Hela dagen. Ibland mer, ibland mindre. Men ändå. Nu vet vi att gräsmattan fått vatten för en tid framöver. Hur konstgräsmattan mår har jag ingen aning om ...

Barnen spelade i två olika grupper, dels den som spelar mot dem som är ett år äldre (här spelar de "bästa" barnen), dels den som spelar överlägset bra mot barn i samma ålder (här spelar yngste sonen). Ja, de vann det mesta. Blöta barn, glada barn.

Det mest bestående minnet från dagen var dock bulldoggen som slickade på en ljust brun, porös hög av nåt. Jag trodde det var nån sorts fluffig karamellpudding, men icke. Det var en hundkräkla eller helt enkelt det egna hundbajset som skulle in igen. FY SATAN. Jag som övervägt att klappa hunden nån gång. Det kommer jag inte göra. Tänk om den skulle slicka på mig? När jag berättade för P höll jag på att spy. Hu!