Nej. Inte på hela skiten. Jag tycker att hemmalivet är bra. Men det är ju nån annanstans jag tillbringar mer tid. Jag menar jobbo.
Nu råkar det vara så att stället jag verkligen skulle vilja arbeta på har en tjänst ute som skulle kunna passa mig. Jag försökte ringa och prata med rätt person på det stället idag för att fråga - kan jag vara rätt person? För i annonsen står det att den som söker ska ha arbetat i 2-3 år. Och det har jag. Typ 22-23 år. Är det för mycket? Men rätt person satt i möte. Så jag ringer honom i morgon. Sen ska jag till Amsterdam och jobba till på tisdag och på onsdag ska ansökan vara inne.
Har bestämt mig för följande:
Jag ska söka jobbet
Ska ringa det där röststället och kolla om jag kan få gå dit och rösta lite
Sen har ödet utrustat mig med:
Fejjanmeddelande från en kock som råkar vara känd och vän som tydligen hade kommit på en snilleblixt som han ville dela med mig (och då ska ju jag så klart prata med honom om den där snilleblixten om kokbok som jag hade för ett tag sen)
Tack nätverket! Mitt alldeles egna nätverk som jag har skaffat på alldeles egen hand.
Men:
Jag får ångest för att sluta på jobbet för att lämna allt och inte få resa mer
Måste kolla om P och jag kan göra nån deal om att han är hemifrån ibland. Resorna har ju varit mitt andningshål.
Nu ska jag packa hela väskan (SÅKLART)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar