Hänsyn

Jag har tillbringat dagen i stan. Centralt. På lunchen hann jag snika förbi Gudrun Sjödéns stora butik på Regeringsgatan. Konstaterade följande - de kvinnor som tycks gilla de här kläderna är excentriska. När de går omkring i sin ateljé så är det säkert charmigt att vara självcentrerad, men i butik passar det dåligt. Bad, bad, bad som Michael Jackson sjunger.

Kvinnor som bestämmer sig för att knyta skorna i trång trappa utan att kolla om det kommer nån framför eller bakom kan stanna i ateljén. Kvinnor som inte har nån som helst koll på huruvida de har andra omkring sig eller inte, kan ... dö. Eller i alla fall stanna hemma.

Jag tycker för övrigt att Gudrun Sjödén har fina modeller på kläderna, men de är lite för mönstrade, lite för stora och lite för färgglada. typ "Hej, jag gömmer mig i ett stort, väldigt blommigt, regnbågsfärgat tält. Och nu ska jag till ateljén och måla/skriva/dreja/knåpa nåt svart. Jag menar ... svårt."

Varje gång jag går dit går jag tomhänt därifrån. Och arg. Hur svårt kan det vara att inte ta all plats i en butik? Det fungerar i alla andra affärer.

Gudrun? Gör nåt!