Dödar

I går kväll var jag så orolig för att det lilla barnet skulle kräkas och kvävas så jag satt länge i hans rum (vid datorn där) för att hålla koll. Sen tog jag ändå med honom in till vår säng. Jag blev så orolig att han skulle dö.

En före detta kollega har hjärntumör. Hon har haft det länge. De har opererat två gånger. Men tumören växer. Nu opererar de inte mer. Nu ska hon gå och vänta på att långsamt bli sämre. Det är gräsligt. Vilken oro.

Mötte ju dagismamman med lungcancer på "... och himlen därtill" och hon var ansiktssvullen och hade mössan på, precis som tidigare när hon har gått på behandling. Hon firade sin 45-årsdag i Skrapan.

Förbannade död. Jobbigare med andras än sin egen. Och dessa förfärliga sjukdomar ...