Men lyckan var kort. Hade ett kort samtal med amerikasonen på Skype. Det visade sig att han visserligen valt gymnasieprogram, men inte sökt. Lite som att fundera över att gå på bio, men inte köpa biljett. Fast gånger tre miljoner. Jag fick spel. Skickade mail till hans något lite mer (i detta fall) sansade far som har tagit hand om det där nu. Det löser sig, trots att det är en månad för sent att söka. Man har nämligen inte gjort en andra intagning ännu. Jag fattar ingenting, men nöjer mig med beskedet att det är (mer eller mindre) lugnt.
Fick sån fruktansvärd ångest igår. Jag hanterar helt klart inte den här typen av information. Jag grejar det inte. Såg framför mig hur enda lediga gymnasieplatsen fanns på Murargymnasiet i Bro eller hur nån barmhärtig rektor skulle erbjuda gossebarnet en exklusiv plats på Nya Matematiklinjen på Heliga Elementar eller nåt annat som inte alls passar honom.
Herregud vilken tur han har som har föräldrar som ändå bryr sig. Faktum är att det inte bara är han som har det. Det har även hans syster och två bröder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar