I morse på tunnelbanan kände jag mig helt tom på ångest och orolighet. Fantastiskt! Jag hade liksom hela kroppen fylld av sand och hav och sol. Inte illa. Jag känner mig orynkig och avslappnad över ögonen. Kanske skiner jag lite, hela jag. Detta trots att ingen mer än de allra närmaste som fanns på plats, har sett mig imitera polska flaggan när jag visade den alltför solbrända magen en dag. Totally red and white. Not nice. Men nu är den brun och fin!
Träffade äldste sonen på arbetet idag och blev så glad av att han finns! Han har klippt av alla lockar. Det var också fint. Längtar också efter amerikasonen som jag har dåligt samvete för att jag inte skickade ett asfaltsvykort till. Jag är väldigt glad för mina barn. Alla tre. Väldigt glad!
ro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar