Skaldjursplatån var bra! Mätt blev jag! P åt queneller. Av gädda. Såna som min mormor brukade göra. Till detta drack vi skumpa. (Jag ska till Stuttgart på torsdag så jag får väl köpa ny då :)
En kväll utan liten unge hemma var bra! Mer sånt! Märker dock att vi är ovana vid att inte bli avbrutna. Ovana vid att ha hur mycket prattid som helst. Inte så att det på nåt sätt blir jobbigt att vara på tu man hand, men som sagt - lite ovant (och tomt) att bara vara vi.
Nu ska vi ta en promenad och sen kommer min syster hit med vår son.
Det är bra både för oss och honom att vara ifrån varandra, tror jag. Måste skapa fler såna tillfällen!
(Nu blir jag lite sorgsen. Tänker på de äldre sönerna som jag har varit ifrån varannan vecka. det ville jag aldrig. Det är alltid väldigt trist och tomt utan dem. Även om man på nåt konstigt sätt finner sig i det att inte vara tillsammans. Jag tror egentligen inte att nån av oss har mått riktigt kasst av det, man anpassar sig som sagt, men nånstans i mitt hjärta blir jag väldigt ledsen av att tänka på hur mycket tid vi inte har haft tillsammans. Och nu vill jag skicka iväg den här lilla tredje pojken så ofta som möjligt? Va? Nej, det är inte så. Det är bara det att jag tror att det är bra för oss tre som bor ihop hela tiden att inte alltid vara tillsammans. Det kan komma att bli helt jävla hopplöst framöver. Ett osunt beroende. P och jag behöver tid för oss själva ibland. Så enkelt är det! Det är bra för barn att odla sina barnpassare-relationer också. Eller hur? ELLER HUR????)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar