måndag 2 februari 2009

Dokumentärt

Har just sett "Maggie vaknar på balkongen" på TV. Tragik och misär varvat med oändlig tacksamhet. Ett tag visste jag inte om jag skulle orka titta. Den berörde. 

För att förstå nedanstående bör du nog ha sett filmen. Och har du inte det så gör det!

Men - var bor vi? 
I ett land där det känns helt osannolikt att nån skulle lyckas ha en "Lär dig tala svenska genom att sjunga"-kurs med framgång.
I ett land där man inte pratar med sin granne.
I ett land där kvinnor inte kan gå ute på nätterna utan att bli antastade.
I ett land där läraren i svenska på julavslutningen delar ut en bild på sig själv. Och när han gör det har han tomteluva. Samma tomteluva som han har när han säger till vissa elever att de inte är välkomna nästa termin.

Det är för fan gräsligt.

Känner att de där duvorna i filmen skulle kunna dyka upp både här och där även i mitt liv. Kanske inte på balkongen. Under så lång tid ...

Allt detta skit i en helt egen värld, men hela tiden så tacksam och ömkande för dem som är svagare.

Det var bra att filmen fick en Guldbagge!

Inga kommentarer: