Tänk vad mycket som kan hända på en dag!
Det började med CNN i morse. Tony Blair slutar och Gordon Brown börjar. Jaha. Stort för dem. Undrar hur det kommer att påverka mig?
Sen var det samtal på tåget med kollegan. Hon berättade en tung historia om hur hennes svägerska dött i påskas. Lämnade man och 5-årig son efter sig. Jag blev väldigt berörd. Antar att en annan kollegas besked om lymfom ligger väl nära i tiden …
Så kom vi till mässan. Jobb, jobb. Många intresserade besökare. Jättekul! Det har känts som man är mitt i nåt, i flera dagar. Det är spännande! Jag ler och ler och utan det och endorfinet som strömmar till hade jag dött av de värkande fötterna. Jag har fantastiska arbetskamrater. Alla har varit så underbart duktiga! Delaktiga och trevliga! Besökarna på mässan har varit likadana. Bästa mässan hittills!
Sen … en kollega fick plötslig huvudvärk. Han ville inte vara ensam när jag undrade om han ville åka till hotellet. Han satte sig men reste sig genast eftersom han kände sig obekväm. Han stirrade. Han svettades. Han blev blek. Jag sökte upp nån som berättade att det fanns ett vilrum, med sjuksköterska, i huset. Kollegan hämtades med rullstol. Två timmar senare åkte han med ambulans till sjukhuset. Nu är han på hotellet igen, men tiden däremellan var ganska tung faktiskt. En med cancer som börjar behandlas på fredag kväll och en med nåt annat. Tur att mässan vimlade av läkare. Usch! Det konstiga var min reaktion. När man bara känner att nåt är fel, fel, fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar