Så här var det på semestern:
Jag var stressad till i tisdags då jag ringde ett antal samtal, skötte mailhygienen och löste arbetsrelaterade problem. Sen kopplade jag bort datorn, men idag måste jag nog kolla lite mail igen.
Sen i tisdags, efter det att jag smällde ihop locket på den bärbara datorn, har mitt undermedvetna arbetat intensivt. Alla drömmar har handlat om arbetskamrater men bara om dem som slutat på jobbet. Även dagtid har saker formats och blivit tydligare för mig. Och, ska jag säga, det är inte lätt ...
Det jag funderar över kan delas upp i två delar. Den ena kan vi kalla "Relationer" och den andra "Arbetssituationen".
Relationer -
Kontakten med glada arbetskamraten har dött. Hon fick gå, jag blev kvar. Jag ville inte ringa henne och störa med frågor om jobbet eftersom jag från och med nu måste klara mig själv, hon skulle ändå inte bli återanställd (vilket alla utom ledningen såg och ser som en nödvändighet - hon behövs.) Dessutom skulle hon ju söka jobb (och kunde såklart till slut välja och vraka mellan allt hon sökt och fått. Ingen förvånad över det). Men vi har talat med varandra även om samtalen blir trögare och trögare. Mer och mer distanserade. Igår morse vaknade jag av att jag grät efter en dröm där det på nåt sätt var omöjligt att reparera glappet mellan oss och jag sörjde detta. Sörjer?
I morgon ska jag tillbaks till närmsta arbetskamraten och chefen som delar den egenskapen att de båda helst arbetar för sig själva. Ingen av dem är medveten om att det är så. Men de har problem att dela, kan man säga. (Läs samarbeta). Det kan bero på flera saker och nu kommer vi osökt in på del två.
Arbetssituationen -
Innan glada arbetskamraten slutade så hade vi delat upp arbetet mellan oss. Hon tog de mindre eventen och administration av desamma + arbete med "trainings" (kurser) som jag inte har varit involverad i alls. Jag tog de större eventen, ungefär fyra, fem per år + projekt som har med till exempel loggoändring eller företagsvision att göra.
Nu, mina vänner, har jag plötsligt de stora, de små och administrationen på bord. Vänta? Jag gör två personers arbete? Vänta? Jag gör arbete som jag inte har gjort tidigare och som det tar en stund att sätta sig in i? Och VÄNTA! Samma lön??? (Även om jag undrar om en högre lön skulle kunna motivera mig att arbeta hårdare).
Ovanpå detta arbetar jag just nu i en organisation utan ordning och reda som inte bara inbegriper min lilla grupp, eller ens den större gruppen jag tillhör, utan hela företaget, faktiskt.
Med ordning och reda menar jag att var och en vet vad som ska göras, vad som förväntas av mig och vad jag kan förvänta mig av andra. Kort sagt - vem gör vad? Vilket är vårt mål?
Vi arbetar huller om buller och sitter där med våra små bidrag utan att se eller förstå vad som ska göras med dessa ansvarsbitar. Vi ser aldrig bilden av pusslet och vi ser aldrig det färdiga pusslet. Dessutom har vissa trekantiga bitar medan andra har runda.
Jag kräks! I natt drömde jag om chefen. Att hon inte hade gjort det hon skulle. Att hon blev påkommen med att inte ha förberett det viktiga som ska förberedas. Finally!
Nu ska jag nog läsa lite mail för att se om jag får vatten på min kvarn eller inte.
Till hösten ska jag se mig om efter annat. Det här håller inte längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar