Lägga bud är inget för mig

Ibland har man inget val - man måste inse det. Jag talar om Bukowskis och att ha möjlighet att låta lädret jobba (fast nu mer är det mer kort som får jobba va? Eller ska man kanske plocka upp sin tjocka plånbok när det är dags att köpa? Ja - det är klart. Korten har man kanske i en plånbok av läder i alla fall ...). Jag har definitivt inga möjligheter att köpa konst. Även om jag skulle vilja.

Jag hoppas att Christian Falk och Björn Ulvaeus, som också var där, kunde finna nytt hem för det de gillade.

Jag vill inte ha nåt av vare sig Jockum eller Mamma eller i-ropet-Linn för jag tycker inte att det är så kul. Jag tyckte bättre om Bror Hjort (en tavla) och Torun Bülow-Hübe och Stig Lindberg är ju aldrig fel. Men herregud. Inte går jag till Bukowskis och köper nåt av dem?

Ja. Det är också en särskild sorts människor som går dit för att "handla". Jag träffade till exempel inte någon som jag någonsin har bott granne, lekt eller arbetat med. Som tur var hade jag sällskap av kattägarinnan med Baertlingintresserad styvdotter.

Efter lunch på Nationalmuseum och lyckat skoinköp (Hittar ingen sko på hemsidan som är exakt som in. Min är svartare och snyggare) i Eccobutik kände jag mig nöjd med citybesöket och gav mig av mot Gullmarsplan och möte om huset i Småland. Vi pratade för hundratolfte gången om samma saker. Det var trevligt. Men lite tjatigt.

Hittade en annan sko jag skulle vilja köpa också ...