måndag 6 april 2009

Dug och jag?

Mina två yngsta söner har som små missuppfattat det här med Ja och Jag. Eftersom yngste sonen fortfarande är liten är missförståndet aktuellt ...

Jag ropade "Hör du vad jag säger?" när han var på toa och jag läste nåt högt för honom. "Ja' står ju här och säger JAG, ja' hör!"

Mellansonen brukade betona G'et extra mycket. "Har du borstat tänderna?" "jaG, det har ja' "

Hur gick detta till? Överartikulation? Ja - vi är nog bra på att artikulera här hemma. Och nu har jag äntligen fått ärva tidningen "Språket" av min pappa. Men den kommer från mamma från början. Via min bror, hans svärmor och senare pappa har den nu alltså, två år senare, hamnat här. Hurra! Det är väldigt roligt att läsa mina gamla lingvistikföreläsares och kurskamraters inlägg i den språkliga debatten.

(Jag har varit för snål att själv prenumerera. Attans, tänker jag nu. Varenda artikel är ju skojig! Jämfört med ... annat jag prenumererat på så är detta rena drömmen! Väntar nu tålmodigt på nyare nummer. Pappas särbo har börjat prenumerera och lovat mig snabbare leverans!)

Inga kommentarer: