Men det lär jag få göra i alla fall.
I mitt huvud promenerar jag bekymmerslöst omkring i Paris i ungefär fyra timmar innan jag drar vidare med tåg till nästa ställe. Under de där fyra timmarna kan jag göra vad jag vill. Sätta mig på ett café och insupa atmosfären, titta i exklusiva affärer, gå till Disneybutiken, ringa svägerskan som bor där om jag känner att jag har tid och lust. Jag tänkte skippa resväskan och bara ta ryggsäcken. Men - nu har omvärlden bestämt nåt annat.
Igår när jag kom hem hittade jag en stor lax i kylskåpet. Eftersom P just skjutsat svärmor med sambo till Rigafärjan anade jag raskt ugglor i mossen. Det var som jag befarade. Svärmor vill att jag tar med fisk och tunnbröd till Paris.
Adjö lilla packningen, adjö oinrutade dagen.
Ja, jag blir irriterad. Ja, jag känner mig trängd. Andnöden är nära. Nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag har verkligen ingen lust att ta med en lax. Vare sig i min resväska (jamen tänk lukten av fisk på lilla ombytet) eller i en plastpåse bredvid som ska läggas upp i hatthyllan på planet. Och det där tunnbrödet är snällt tänkt, men faktum är att de franska kusinerna hellre åt grovt bröd än tunnbröd när de bodde hos oss. Trots att vi var instruerade att skaffa tunnbröd eftersom de tycker att det är SÅÅÅÅ gott.
Jag kan inte säga nej. Det är det värsta. Jävligt synd att jag inte käner nån i Riga som jag kunde skicka med nåt till. Nån som bor år helvete från allt som tar hela helgen för dem. Så kanske de skulle tänka efter en extra gång när de rensar lax nästa gång.
Hej plastpåse med fisk! Hej schemalagd söndag i Paris!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar