Folk på gatan

Häromdagen, när jag skulle träffa kompisen med otrogne sambon (en helt annan historia än den här), så träffade jag bekanta på vägen.

Först en dagismamma jag gillar mycket. Vi ska dricka te nån dag. Hoppas det blir så också. Hon får bestämma när eftersom hon är på gränsen till utbränd. Eller nåt.

Sen en före detta släkting. Om man kan säga så. När hjärnan redan hade sänt "ropa-hennes-namn"-signalen till munnen så var det försent med nästa tankes impuls - att inte ropa nåt. För vad skulle jag med hennes tid till? Lite dravel om barnen som blivit stora och sen lite om vad man gör nuförtiden och sen ett halvhjärtat "vad kul att ses". Vad var det bra för?

Jag måste lära mig att välja rätt. Fast jag tror faktiskt att det är den gamla tävlingen jag och pappa hade, som spökar. När jag gick på gymnasiet på Söder och pappa bodde där så tävlade vi om vem som sa hej till flest när vi var ute och promenerade. Vi fick många "pinnar" båda två. Det var tider det :)

Pappa bor fortfarande på Söder.