Ja, det blev sent igår. Så sent att yngste sonen somnade kring ett av matbordets bordsben medan vi vuxna spelade Stockholmsspelet. Roligt spel. Men snart är det passé eftersom det liksom har ett bäst-före-datum. Måste spela det oftare! Tack och lov var det trevligt sent, inte tröttsamt. Mer än i morse ...

Två promenader har jag hunnit med också - en där enda ljuset var sällskapet eftersom målet med promenaden var Twilfit och BH-köp. Aldrig roligt. ALDRIG! Men vi fick en del annat avklarat också, flickig 5-årspresent är införskaffad (en hel My Little Pony-familj kommer från och med i morgon bo hos tösen. Förmodligen tillsammans med en massa andra likasinnade hästar. Om de nu har nåt sinne? Är de kanske besinningslösa?), köpte en bok till kära arbetskamraten - Familjens projektledare säger upp sig. Skulle nog egentligen vilja ha den själv för att kunna göra en ordentlig analys av min oro för Italiensemestern. ÄR det så att jag är rädd för konkurrens i planerandet? ÄR det så att jag känner mig oduglig som planerare när nån annan gör ett mer grundligt jobb än jag nånsin skulle drömma om trots att jag är professionell projektledare? ÄR det så att jag är rädd för att inte få bestämma nåt? Nej - jag tror inte det. Jag tror att jag mest är rädd för att varenda strimma av att vara spontan lätt dör om man planerar varenda sekund.

Anyway - den andra promenaden med P och vår son gick till godisaffären (lördagssnask) och ner till vattnet där man byggt nya hus och restauranger som vi inte hunnit besöka. Därefter gåslever på balkongen. Mmmm! Varmrätten var kött och sparris med persilje/vitlöks/tryffeloljesmör. Mmmm!

Sen har det varit mat-TV hela kvällen. Floyd från -85 och nya Nigella. Den som blir lyckligast av dessa program är yngste sonen. Han smaskar och kommenterar och förstår engelska ord. Typ cous-cous :)

I morgon kommer gamla grannar på middag. Vi har inget vin. Måste låna nånstans ...

P.S. Egentligen är det nog min älskade P som ska läsa projektledarboken. För att förstå hur jag funkar. För det är ju inte han som kommer se till att vi har vin på bordet i morgon. Det var inte han som köpte 5-årspresent. Det var inte han som förhandlade om sparrispriset på Hötorget idag. Men han är gullig ändå. Han städar. Och sorterar bilder på datorn. Och kör bil. Och är familjens ekonom. Och lämnar yngste sonen varje morgon. Och tycker om mig, tror jag. Till exempel.