Andra

Har varit på avslutning med dagis. Många trevliga föräldrar, men när de är så många så håller jag käften. Jag orkar inte prata med allihop. Sitter hellre och småpratar med maken. Och är glad, till och med MYCKET glad för att yngste sonen inte har eller kommer få några småsyskon. Herregud vad de märks. Skriker. Trampar omkring på saker deras föräldrar borde se till att de inte trampar omkring på. Ärligt sagt begriper jag inte ens varför de där små var med. Det var ju inte dem vi skulle fira?

Fast det finns en liten mörkögd gosse som jag skulle kunna ta med hem. Han är tyst. Trallar omkring på ett gulligt sätt. Hans mamma är trevlig också.

Sen finns de ju de där som är rent elaka också. De som är lika gamla som vår son. Smådjävlar, liksom. De som med glädje drar undan benen på sina kompisar. De som inte säger förlåt. De som är gräsliga och som man önskar ska flytta till en egen ö.

Nej - tacka vet jag att träffa mammorna utan ungar. Nästa vecka blir det en sån träff. Sista gången? Efter sommaren ska barnen delas upp. Det är lite sorgligt. Men jag försöker tänka käckt. Att det är bra med nya bekantskaper. Som jag inte heller kommer orka prata med på sammankomster?