Städning

Jag tänkte skriva lite om städning. Och hur olika man kan uppfatta vad som är viktigt när det ska städas ...

P och jag har till exempel helt olika sätt att angripa ordning och reda.

P tycker att golven är viktigast. De ska dammsugas och våttorkas innan kalas. Jag håller med om att det ska dammsugas. Men våttorkningen kan man kanske vänta med till efter kalaset? Och kanske att man kan påbörja städningen innan gästerna kommer? P våttorkar alltid det sista eller står i duschen när gästerna kommer. Det stressar mig vansinnigt. Jag vill kunna glida omkring en kvart innan folk kommer, sippa på ett glas vin och sätta på loungemusik. Kunna välkomna gästerna på ett avslappnat sätt. Så blir det aldrig, aldrig. Jag tar emot gästerna medan P torkar duschvatten mellan tårna och gästerna känner sig obekväma för de tror att de kommer för tidigt. Och ja - det är ett oskick grande att komma för tidigt, men det är värre att inte vara redo för gästernas ankomst när man bjudit dem en viss tid. Det är pinsamt.

Jag tycker det viktigaste är att plocka undan på ytor. Ta bort allt som eventuellt kan ligga i vägen. På bordsytor och på golv. Att ytstäda, kan man säga. Tycker det verkar smartare att torka golv i efterhand. Dammsuga är självklart - man vill ju inte att gästerna ska komma hem med kattens päls under strumporna. Jag tycker inte heller att det är okej att ha tolv pappkartonger på golvet. Står nåt där det inte ska stå - pytsa undan dem i nån garderob där ingen gäster ska vara i alla fall.

P har ingen som helst förståelse för min stressnivå. Det har jag märkt i flera år. Det märks i två sammanhang som båda har med umgänge att göra. Det ena har jag just beskrivit, det andra är när man ska åka buss, båt eller tåg till andra att göra. P går hemifrån två minuter innan färdmedlet avgår. Han glömmer bort (förtränger?) att han har en son som aldrig någonsin skulle hinna springa i samma takt som sin pappa. På samma sätt har det aldrig slagit honom att han har en fru om bär eventuellt klänning och har allt annat än löparskor på sig när hon ska på visit hos nån. Det är stört omöjligt att ta sig till aktuell hållplats på dessa två minuter under de förutsättningarna. Dessutom avskyr hon att eftersvettas på vägen till kalaset.

Jag vet inte riktigt hur detta ska bättras på. Kanske ska jag alltid ange en hittepåtid? Om vi ska ha folk hemma så ska jag säga att de kommer en halvtimma innan den egentliga tiden. Och ska vi åka nåt så ska jag säga att vi ska gå hemifrån tio minuter innan avgång. Ja - så kanske det ska bli! Eller så kanske jag kan kräva nån sorts respekt i största allmänhet. Försöka säga att mitt dåliga humör innan socialt umgänge har sitt ursprung i Ps respektlöshet. Inte mot mig i första hand, utan mot våra vänner.

Jag undrar om han nånsin kommer att förstå?