Dålig dag

Vissa dagar vill sig inte riktigt. Den här dagen tycks bli sån. Fylld av små besvikelser.

För det första hade jag önskat att min bror kunde komma och fira mellansonens stora dag (20), men det kan han inte. Han ska äta middag med sin frus familj. Trist.

För det andra skulle vi ha gått ut och käkat med ledsna arbetskamraten idag. Men frånfallet blev för stort. En massa sjuka och en allmän bangare. Så nu går bara jag och ledsna arbetskamraten och äter istället. Det ska bli trevligt. Men ändå.

För det tredje så skulle jag ha lunchmöte om en massa viktiga saker som ska planeras, men hon, som jag trodde var min kompis, deklarerade att hon gärna ville skjuta på mötet eftersom hon ville luncha med sina närmaste arbetskamrater innan hon åker på en månadslång jobbresa. Jag hade redan tackat nej till annat lunchsällskap och kände mig allmänt misslyckad fakiskt. Till slut kom kollegan på att vi kanske ändå skulle ha det där lunchmötet, men hon var frånvarande och väldigt ointreserad a det som jag tyckte var viktigt. Så kände jag mig dubbelt misslyckad.

Det är på ett sätt ensamt utan ledsna arbetskamraten som ju under en period varit mitt närmaste sällskap, men å andra sidan är det ganska bra att hon inte är här längre. Jag mår bättre av det. Trots allt. Inte lika mycket gräva-ner-sig snack. Dessutom blir jag tiofalt mer social och et passar mig. Har sällskap med olika människor varje dag och lunchar med olika varje dag. Hänger på, liksom.

Men som sagt. Ensamt också.

Har dessutom nån sorts ångest över makens födelsedag. Kan inte komma på en enda grej att ge honom. Men det löser sig väl.