Yngste sonen sjuk. Hemma, inte hemma? Det blev hemma. Sen visade det sig att äldste sonen också var hemma hela dagen så jag hade ju faktiskt kunnat gå till jobbet. Men då hade jag med all säkerhet inte kunnat skriva så välformulerade mail som jag har gjort idag. Jag hade inte heller fått så många samtal gjorda på kontoret där man till att börja med ska hitta nåt kyffe att sätta sig i för att inte störa omgivningarna.
Dessutom har jag gjort två upplägg för möten och det var riktigt bra. Jag har gått och sugit på uppgiften ett tag och nu pluppade det ut som ett färdigt alster. Nöjd med detta.
Sen ville sonen köpa en månads medlemsskap i nåt på nätet. 99 kronor. "Jag betalar själv!" sa han. Men ... om han betalar själv så innebär det också att han med största säkerhet vill spela så mycket som möjligt. Varje dag. Är det bra det? För jag känner honom (och mig själv) såpass väl att jag fattar att han kommer undvika alla annan social kontakt om han kan sitta vid datorn istället. Inte leka med kompisar. Inte träffa vare sig mormor eller farmor som kommer vilja ta sig an gossebarnet korta stunder på höstlovet. Så vi gjorde en deal.
Max två timmars spel varje dag.
Man kan inte spara ospelad tid.
Allt annat går före.
OCH - inga jävla nattningar i evigheter.
Så blev det. Kanske förtog jag hela glädjen med att köpa nåt själv. Men, fan, nån måste ju uppfostra pojken och även om uppfostran inte behöver vara nåt som är jobbigt så måste han begripa att saker kan kosta annat än pengar. Men han fick faktiskt betala själv. Också.
I övrigt har jag haft fler tveksamma situationer med chefen idag än önskat. Maktspråk är hennes enda språk. Hur transkriberar man det? Vill jag ens försöka? Vill jag ens förstå?
Tveksamt, som sagt. Tveksamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar