Men det är ju inte självklart att det funkar när man bor ihop som vi gjort nu. Tack och lov så har de samma inställning till "en helg på landet" som vi - man tar det lugnt och gör saker i den mån det finns tid och lust. Inga måsten. Man tänder en brasa och dricker ett glas vin och äter nåt gott när man är hungrig och turas om att diska. Inga konstigheter.
Barnen är lite mer ojämna. Det finns, i alla fall från vår sons sida, ett visst mått av ... prestationsångest? Han jämför sig hela tiden. Det finns stunder då de leker jättebra, men ibland är de liksom inte riktigt synkade. Jag vet inte vad det beror på. Kanske kommer det att gå (ändå) bättre om nåt år när de båda har vuxit till sig lite mer.
Det bästa av allt är P som är så otroligt glad (stolt?) över det här huset med sin historia och alla släktingar. Jag älskar honom för att han känner så mycket för stället och för att det spiller över på mig. Han skrev till och med i gästboken den här gången. Har aldrig hänt nånstans förut :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar