lördag 16 februari 2008

Deprimerande tyst

Idag har något varit fel - jag vet inte vad, men det märks. Min man är tyst som graven. Ingenting säger han. Kanske har jag sagt nåt som är fel? Kanske är han trött. Kanske tänker han på något annat. Jag har ingen aning. Han är som sagt tyst. Det blir konstigt när man har gäster. Vi babblar på men han kniper käft.

Allt blir märkligt. Jag kan inte låta bli att fråga vad det är, han säger inget. Han kanske inte vet själv.

Gästerna gick efter Rongedal-brödernas direktplacering i melodifestivalfinal. Jag ringde två gånger och röstade på just dem. Undrar vad min man hejjade på.

Imorgon är det en annan dag. Möjligtvis pratsammare. Vem vet? Annars får jag väl prata med mammorna på 4-årskalaset vi ska på.

Shit vad less jag blir på att killa under hakan och försöka förstå. Vad gör jag för fel?

Inga kommentarer: