Glömde alldeles bort ...

FYND II:

Två sjalar för hundra spänn styck. I bomull. Billi´, billi´ - gla´, gla´!

Nyår sen Riga

I morgon åker vi till Ps pappa och firar nyår. Vi tar med oss champagne som vi ska dricka när vi kommer. Att dricka den på 12-slaget är onödigt (kära nån vad vuxen jag är ...). Sen har vi en oxfilé och några flaskor gott rödvin. Raketer och mousserande vin.

Och julklappen.

Stannar kvar i två nätter eftersom Ps bror med flickvän kommer dagen efter också. Ska bli trevligt!

På måndag åker vi till Riga. Har just bokat resan. Valde en guidad tur i Riga vid framkomst. Heter det så? Framkomst? Låter konstigt. Fast ankomst låter ändå konstigare. Jaja.

Det blir en bra vecka.

Internetdöd

Här har vi varit utan internet i flera dagar. Vi har tittat på TV tillsammans istället, minsann!

Så har vi gjort saker som jag inte kommer ihåg. Jo - yngste sonen och jag gick på bio igår medan P satte upp ny högtalare. Han har fått för sig att vi ska ha en massa ljud från alla håll när vi tittar på TV, spelar spel och lyssnar på musik. Jag klarade mig bra förut. Men, men. Och filmen sonen och jag såg var Megamind. Den var skojig! Bäst var musiken - ELO, Teddybears och Gilbert O'Sullivan. Bland annat. Hurra vad bra!

Kom just hem från julmat hos svärmorsorna. Det var trevligare än förväntat och P höll vad han lovat - att inte greja med deras dator idag. På hela tiden! Han lovade vidare att åka dit en hel annan dag istället. Då ska jag städa i garderober! Det ska bli härligt!. Kanske kan den där nya högtalaren komma väl till pass den dagen?

Och arbetskamraterna har arbetslöshetsångest, kan jag läsa på Facebook. De sover dåligt. Det gör jag också när jag tänker på saker för mycket. Så jag förtränger och förtränger. Slappnar av och glömmer. Men höga ljud klarar jag inte av och det relaterar jag snabbt till stressotåligheten. Jag hoppas att vi snart får veta. Vem som får jobb och vem som inte får jobb. Robinson.

Fynd

En kall dag i fotbollshall med sex matcher (två vunna, två förlorade och två oavgjorda) måste belönas. Besök på Barkarbys Outlet!

Så nu är jag tre par trosor, en finfin grej från Odd Molly (trodde jag aldrig. Men den är svart :) och tre stearinljus rikare. Kan detta mätas i glädje? Vet ej. Men jag mår bra och tröttheten försvann som genom ett trollslag så fort jag satte fötterna på Outlet-mark. P och den lille fotbollsspelaren satte av mot Media Markt. Tack för att jag slapp det!

Sen köpte P fyra par jeans eftersom Levi's hade halva priset på allt i butiken.

Att fynda sista minuten-resa verkar däremot som förgjort. Och det är tråååkigt. Jag kommer dö av andnöd och allmän ångest i den här kylan. Jag vill ha rast. På riktigt! I solen.

Jättebättre!

Nyss hemkommen från släktkalas i Jakan. Så trevligt! För det första - värdparet (min farbror med fru) är det perfekta värdparet! Det känns alltid väldigt enkelt fast man vet att det ligger timmar - dagar - av planering bakom dukning, inköp och tillagning av allt. För det andra - marinerad oxfilé för typ 40 pers. WOW! Värsta goda potatisgratängen. Miljarders med små tomater. Jättebrie. Och vin. Sen saffranspannkaka med varma hallon. Åh!!!

För det tredje vet man aldrig var man hamnar. Vilken kusin sitter jag närmast? Vilken faster eller ingift? Vad har hänt sen sist? Och det roliga är att alla mina kusiner är i den åldern då det händer riktigt mycket. Nu ska kusinen som bor i Modena med sin italienske man ha barn. Jätteroligt! Eller som mannen säger "Jättebättre!" och "Absolut fantastico!" Och det ska jag säga oftare! Särskilt jättebättre är helt underbart!

Om jag tänker att det är "Absolut fantastico" att vi ska upp tidigt i morgon för att sen stå i en inomhusfotbollshall hela dagen, så kanske det blir absolut fantastico?

Amalienborg

Tittade en stund på ett program i repris nu på förmiddagen. Det handlade om prins Frederik och hans fru, vad hon nu heter (Mary). De renoverade en del av Amalienborg. Bjöd in ett tiotal konstnärer som skulle utsmycka rummen. Det blev väldigt snyggt och spännande. Jag gillar det danska hovet. En drottning som röker och dricker som en borstbindare är coolt tycker jag. Dessutom har hon gjort saker i emalj (typ julskedar) illustrerar och målar.

Hemma hos Frederik och Mary:

Jättehäftigt

Fantastiskt tak i ett av rummen

De har ett intresse för konst på ett sätt som jag tror det svenska hovet är vansinnigt långt ifrån. Sigvard var nog den siste av dem som gjorde nåt på riktigt. Tror i och för sig att Carl-Philip har gjort några bestick va? Men de var ju inte så snygga.

Tråkigt!

Sorg om natten

Drömde en hemsk dröm i natt. Fick besked om att glada kollegan inte skulle få jobba kvar. Jag grät och grät. Om det blir så att nån av oss inte längre kommer att få jobba kvar så kommer det vara så sorgligt.

Jobbdrömde i går också. Vaknade med smaken av stress på tungspetsen. Tankar om mötesinbjudningar och fakturor snurrade vilt och jag känner av både det positiva och negativa när man stressar.

Har svårt att släppa jobbet. Kanske ska ta tag i de där stressfaktorerna och få riktigt ledigt. I morgon, tror jag. Man vill ju inte framstå som en workaholic som skriver mail på annandan ...

Oväntade krokodiler

Det här var konstigt men väldigt roligt!

Nån sorts installation av fransk kvinna i rött.

Jättekul!

Julkul!

Oysters and champagne!

Låter nästan som ett kraftuttryck av Kapten Haddock ... Men vi träffade bara Tintin igår. Katten som heter så, alltså.

Och katten åt, tack och lov, bara av räkorna. Ostronen lät han vara och det är jag tacksam för! Havskräftorna tror jag inte ens han fick smaka på. Och de var en riktig hit, tycker jag. Goda, goda!

Åh så gott! Åh så trevligt! Vi hade med oss passande drycker också, funkade utmärkt!

Yngste sonen åt nåt så torftigt som köttbullar och småtomater. Majsen rörde han knappt. Sen fick han i sig en hel crème brylée också. Det fick vi andra också!

Fantastiskt festligt att äta nåt annat än det vanliga julbordet! Very good, som vi säger nån annanstans! Ostron och skumpa både är och känns så lyxigt att man smäller av!

Fler alternativa jular!!! Det räcker med några timmar för julklappsutdelning. Och jag är hellre på väg än väntar och väntar på att klockan ska bli lagom mycket för middag eller tomtar eller annat.

Så är det. I alla fall när vi inte firar med de stora pojkarna.

Halv fem och allt är lugnt!

Åh, så skönt vi har det!

Tända ljus i hela lägenheten. Det behövs för vi var tre frusna själar som kom hem efter Bajenfirandet och kort träff hos pappa med särbo.

Nuhar vi öppnat alla klappar och yngste sonen spelar sitt nya TV-spel, P intresserar sig för GPSen han fick av fina frugan (eh, mig alltså) och jag doftar finemang av Byredoparfym. Ikväll kanske vi somnar på nya Marimekkoörngott och P kommer garanterat ha sina nya långkallingar på sig när vi styr stegen mot Kungsholmen där vi ju ska äta ostron.

Hurra vilken bra dag. Fick till och med träffa de äldre sönerna en kortis. De firade sin farmors födelsedag på Skånegatan, som vanligt, och då passade det väldigt bra med en snabb kram vid Nytorget!

Dessa besvikelser

Först och främst - UPS har levererat paketet. Frågan är bara om jag verkligen har lust att ge mannen nåt. Han jobbar. Sen ska han visst ut och köpa julklappar till nån han i sista minuten kom på att hon kanske ska få nåt. Allvarligt - hur svårt kan det vara? Han tror att han kanske kommer hem vid tio i kväll. Jaha? Ska han vara kreativ under stress. Tjena. Affärerna lär ju dessutom ha stängt. Och när han kommer hem kommer han vara så frusen efter cykelturen att det är syyyynd om honom. Jag blir så satans uppretad.

Jag var klar för en evighet sen. Och har, dagen innan julafton, kunnat vara ledig eftersom jag hade tänkt att granen skulle kläs och julgodiset skulle göras (knäck, ischoklad och rischoklad) just denna dag. Så också gjort.

Har till och med griljerat en skinka.

Besvikelserna -

De äldre barnen fattade inte att vi skulle göra julgodis tillsammans.

Granen välter.

Den eldfasta formen med skinkan sprack inne i ugnen.

P är inte hemma.

Osett?

Kanhända har ni sett detta förr? Då bjuder jag på repris!

Och den här ...

HAHAHA!

På väg!

P ska få en ytterst hemlig julklapp. Den är införskaffad via det där inturnättet så sen den (eller det?) beställdes så har allt varit utom min kontroll mer än att paketet skulle anlända den tjugoförsta. Gjorde det det? Njet. Inte igår heller. Oron spred sig. Inte så mycket eftersom jag inte kan göra särskilt mycket åt väderleken mer än väldigt lokalt. Återkommer till det ...

I alla fall så har jag följt paketets färd och det har legat länge i Danmark. Men idag, mina vänner, så har det anlänt till Bromma. 6.10. Så nu hoppas jag att UPS kan hasta hit och lämna bort det som är mitt. Fast hans. För i morgon ska det ligga under granen ända tills vi kommer hem från äventyren på Södermalm.

Och att göra nåt skenbart av väderleken orkar jag inte. Skulle ju kunna ösa varmvatten på balkongen för att få bort snön, placera ett parasoll och en solstol på balkongen, ta ut en palm och sätta upp en stark lampa (kanske en kvartslampa för att ändå mer likna solen? Om vi hade haft en kvartslampa, alltså ...) placera sig i stolen med en paraplydrink och istället för solglasögon bära skygglappar och sen upprepa mantrat "Det är inte vinter, det är inte vinter". Men som sagt - vintern är här, snön gnistrar vit och det är väldigt juligt!

För att förstärka den här julstämningen så ska vi idag lyssna på julmusik, göra knäck och ischoklad och klä granen.

Ho-ho-ho.

Idiotiskt

Glömde en grej förut. Jag kom ju på en genial idé på väg från glöggerierna. Insåg att Systemet fortfarande var öppet så då tänkte jag att det skulle vara skönt att ha det avklarat inför julhelgen. Och det var smart. Sånär som på en liten yttepyttedetalj - jag skulle ju bära hem skiten sen också. Sex flaskor vin (varav ett antal ska med som sällskap till ostronen på julaftonen), en påse full med mutjulklapp från giveawaysleverantör plus nyinförskaffade, underbara silkeslångkallingar, hemlig julklapp och annat smått och gott. Jäklar vad det tog plats och jäklar vad tungt det var ...

Bagladyn åkte från Fridhemsplan till Sickla Kaj. Bar tungt. Svor och var rädd för att halka (igår hörde jag om en som dog av att halka. Hon höll hårt i matkassarna när man hittade henne. Typ. Mig skulle man ha hittat med nävarna fulla med kraschade vinpavor i blå kassar. Om jag ramlat och dött, alltså.). Sen kom jag hem. Och nu, så här efteråt, är det skönt att ha det gjort.

NK-häng

Hässelbykompisen och jag har fått ovanor. Sitta på NK och hinka skumpa. Ett ovanligt trevligt nöje, måste jag säga.

NK är en speciell miljö i sig själv och det känns helt rätt att dricka champagne just där. Kanske mer där än nån annanstans. För det är konstigt. Hela NK är mask och yta. Hässelbykompisen och jag passar inte riktigt in. Det är en skola för mig att hitta en bekväm känsla när man sitter i sina kläder från Indiska och foträta stövlar bland radiomänskor och plastface. Lyckas ganska bra. Trots att jag var både trött och hungrig idag. Samtalsämnena - julklappar och släktingar - gjorde att jag glömde både tid och rum.

Sällskapet hade köpt en liten jordglob till sig själv "att ha i handväskan för att kunna titta på på tunnelbanan, jag har så dålig känsla för hur världen hänger ihop. Särskilt mellanöstern." HAHAHA! Jag fattar precis hur hon menar. Jag ser framför mig hur hon plockar upp sin lilla, lilla jordglob med skarv vid Danmark, och noggrant tittar på den för att sen lägga ner den i väskan och titta ut genom fönstret. Väldigt roligt! Heja!

...

Snart är det jul. Det känns konstigt men bra.

I morgon kommer äldste sonen som ska titta på julfilmer med sin bror här hemma. Nån gång under eftermiddagen ska även lillebror hämtas från skolan. P och jag ska på glöggrej på Kungsholmen. Kan bli trevligt!

Samtaaaal

Har haft Samtalet med Chefen idag. Eftersom det blev ungefär precis som jag i många dagar har tänkt på att det skulle bli så är jag inte särskilt överraskad.

Jag berättade om mitt och frågade om hans. Liv och arbete. Han kvävde gäspar och jag led med honom. Tänk att behöva sitta och lyssna på folks ambitiösa, anpassade prat, prat, prat.

Sen var arbetsdagen slut.

gjill

Om man inte kan säga äjj så säjej man gjill. Och däj haj jag vajit ikväll.

Men jag kan ju säga r så jag fattar inte vad jag håller på med ... Har alltså varit på Grill och det är en så bra, så bra restaurang. Var där med två kolleger och pratade om ditten och datten och åt så gott, så gott. Och dyrt. Nästa gång ska jag gå dit med P.

Har fått tjänstebeskrivningar för jobben som finns att söka också. Jag tror att jag kommer att söka två jobb. Dels "mitt eget", dels ett annat som ingen haft förut.

Väntar på julklappen till P och sen är allt klart.

Jag kom på att jag önskar mig badskum som luktar ros från Body Shop. Arabian Rose eller vad det heter. P? Hör du det? Önskar mig det. Bland annat!

Tack!

Jobbet del 46

Märkligt hur fort det blev vardag i huvudet igen. Efter det där beskedet om att mitt jobb kanske finns kvar så har jag oroväckande lite tankar på arbetet. Eller så har det med julens annalkande att göra?

Idag tänder jag det fjärde ljuset i fina adventsstaken och ser snön långsamt falla. Senare idag ska vi till en bekanting i Mälarhöjden och glögga. Bra grej den fjärde advent!

Släkt

Igår hade vi den årliga innanjulen-träffen med hel-, halv-, styvfamiljen i min gamla hemby. Mycket trevlig tillställning som började utomhus med ett glas rosévin vid tillfällig eldstad på garageinfarten. Sen var det älgskav och småprat.

Men det är ju det där med att vi inte ses så ofta och faktiskt pratar med varandra. Man vet aldrig riktigt vad som hänt sen sist. Jo - nån har byggt om badrummet och nån annan har kanske bytt jobb och en tredje går sista året på gymnasiet. Men vad gör de hela dagarna? Jag hade ingen koll mer än eventuellt namnet på arbetsplatserna. Så till efterrätten, marängsviss (eller marängsvisch för den som har svårt att hålla tungan rätt i mun av okänd anledning. Som att säga vischla istället för vissla. Varför??? Ingen säger ju busch istället för buss. Eller vischna istället för vissna.) föreslog jag att vi kanske kunde berätta lite om vad var och en gör på arbetet, eller för de yngre - att berätta om skolan. Och det var jättetrevligt! Nu vet vi lite mer om varandras vardag också.

Sen var klockan mycket, särskilt för en femåring (brorsdottern) och en sjuåring, så då fick vi springa till tåget. Och där hade man bestämt sig för att skoja till det lite genom att sätta samma avgångstid på två perronger så några av oss åkte iväg med det ena tåget medan andra tittade på och fick se tiden på perrongskylten ändras till en halvtimma senare. Suck. Nu ska här författas klagobrev till SL och resegarantiersättning krävas. 500 spänn för taxin.

Bortsett från tåg/taxi så var det en mycket bra kväll. Jag har en bra släkt!

I love Liv

För det första - Skavlan! Tack!

För det andra - Liv Ullman. Vilka ansiktsuttryck. Underbart!

Ja. Det var väl bara det jag skulle säga.

Teori om drömmar

Jag har en kompis som hade ett extremt händelserikt liv förr. Alla semestrar gick till exotiska platser och hennes liv var allmänt spännande. När hon drömde så gick hon och handlade på Konsum.

Det är nog så - händelserikt liv ger händelselösa drömmar. Händelselöst liv ger händelserika drömmar. I natt fick jag bevis för den tesen. Med turbulent verklighet drömde jag följande:

Jag åkte hiss i en kontorsbyggnad. 15 våningar högt (f-e-m-t-o-n våningar. Ingenting. Varför inte slå på stora trumman när man ändå är igång?) Yngste sonen var med. Vi åkte hiss. Upp och ner. Exciting?

Sen var jag inne i i en liten butik. Expediten var en ung norrman. Han fick mig att berätta för sällskapet (P eller kompisen i Tyskland, har jag en känsla av) att en oerhört perifer gymnasiekompis hade ersatt trummisen i 80-talspopgruppen A-ha.

Händelselöst, sa Bull.

Nya besked

Ibland undrar man ...

Vi hade det stora mötet i morse. Nye VDn pratade om hur kuuul han tyckte det var på den här arbetsplatsen och hoppades också att vi alla skulle njuta riktigt mycket av julledigheten. Högst olämpligt att säga så. Ett antal personer mår sådär och hur kuuul är det att sparka folk? Han kanske är sadist?

Sen var det tyske chefens tur att tala om för den stora massan hur omorganisationen har kommit till och hur den ser ut. Han pratar och pratar. Arbetssätt hit och roller dit. Så plötsligt - "alla nya roller finns med på schemat ni ser här. Alla utom en. Vi ska ha en Event Manager här också". Glada kollegan och jag tittade på varandra "What???" En av oss har jobbet kvar! Tro nu inte att det här lugnar. Nejnej. Man kan oroa sig än mer för sånt här. Vilka kommer söka det här jobbet. Hur kommer beskrivningen av jobbet att se ut? Vill man ha jobbet? I den nya organisationen. Hm.

Och vad hände med frihetskänslan och planerna på eventuella dubbla löner i nån månad och nytt jobb innan det är för sent? Hm.

Glada kollegan påstår att hon inte kommer att söka jobbet och då kvarstår bara en - jag. Men inte vågar jag hoppas ännu. Trots att flera sagt att de trott att jag blir kvar hur som helst. Hm. Lite boost är det ju, men man vet aldrig. (Även om till och med tyske chefen sa att jag är en "strong candidate" idag när vi hade ett möte).

Så har vi baksidan - de missunnsamma kollegerna. Egentligen bara en, kanske två. Som absolut inte tycker att det är roligt eller bra att man har lagt till en roll. Som inte ser att det är mindre konkurrens om annat nu. Som inte kan säga "kul". Och den där missunnsamheten skaver som en sten i skon den också. Än är inget klart, säger jag.

På måndag kommer beskrivningarna av jobbet.

Och jobbet då?

Jo, tackar som frågar. Det är väl sådär. På måndag kommer befattningsbeskrivningarna och om de ser ut som nån hade glömt i skrivaren häromdagen så är det inget för mig. Den tjänst som skulle kunna vara aktuell visar sig vara nåt för en inköpare. Det tycks bli nåt där personen i fråga i huvudsak ska förhandla om priser för tjänster. Noll kreativitet, not strategitänk.

Så det som en kollega på tunnelbanan sa i morse om att jag skulle vara mig själv så löser sig allt och att hade jag lyckats få honom på fall så skulle jag säkert lyckas med tysken också. "På fall"? Vafalls? Vad säger man om sånt? Tack och bock eller? Nig, nig? Nej, jag tror snarare att det blir så här jag:

Och den pratade vi mycket om på lunchen. Hur vi dels ska ställa oss upp och sjunga den här på "All employee meeting" som vi ska ha i morgon, dels ska göra vågen och utropa "oooiii" varje gång nån av de chefer som har "analyserat" sig fram till att folk kommer att sägas upp, passerar. Vi hade en väldigt rolig lunch! Mycket galghumor där, kan jag säga!

Snart är det jul. Och efter den kommer jag sitta med ett dassigt avgångsvederlag i näven. Ack ja.

Fast det hade varit värre att vara arbetslös.

VA? Vänta ett tag ...

Fäärdig!

Så! Klar! Alla julklappar införskaffade. Kanhända har jag glömt nåt viktigt, men det ger sig herregud. Åhléns var källan till de flesta klapparna och jag har säkert gjort nåt oekonomiskt på grund av det, men det skiter jag i. Orkar inte jaga det ena och det andra på Prisjakt. Tid är också pengar, har jag hört.

Nu ska jag bara lugna P så att han inte bryter ihop av klappångest till mig. Men jag har väl lagt upp nån lista här till födelsedan, om jag inte missminner mig. Jag säger bara Byredo och Orla Kiely som man aldrig får nog av. Parfym och påslakan. Lukta och sova gott. Det vill väl alla?

Träffade gammal kollega på Åhléns också, eller Sucket som vi sa när jag gick på gymnasiet. Nej. Det gjorde vi nog inte mer än på skoj. Åh-léns - suck ... Ja. Nåt de kom på på 50-talet antar jag. Eller i Göteborg. Det är väl typ göteborgskt att skoja på det sättet? Ganska roligt.

Nu är jag slut. Ska gå och lägga mig i de gamla IKEA-påslakanen. GAMLA. IKEA. Behöver jag hinta mer om det?

Det där med julen

Tre saker -

Tomten

Julafton

Paketen

Yngste sonen har genomskådat jultomten. Han påstår sig veta att det är jag, MOI, som är tomten. Eller i alla fall var det för två år sen (förra året var vi ju i Florida. Härliga tider ...) Sen säger han att jag inte behöver låtsas som det inte alls var jag som var tomten. I alla fall inte för hans skull. Han vet ju nämligen att tomten inte finns.

Hm. Eller? Kanske ska jag säga att det är skönt. Äntligen slipper man få den där bomullen i munnen och frysa på balkongen innan det är dags för entré.

Nu tror vi oss veta hur julaftonen blir. Och det är ett beslut som känns rätt, bra och skönt! Klockan 12 firar vi Nackas minne på Katarina Bangata tillsammans med alla Hammarbyare. Hoppas att vi kanske kan få se stora barnen där också. De lär ju nämligen fira sin farmor som bor i krokarna och råkar ha födelsedag den enda dag man inte vill fylla år på. Sen hoppas jag att vi kan ta en sväng förbi pappa och dricka ett glas vin innan vi kommer hem, kollar Kalle och öppnar klappar. Sen, och nu kommer årets clou, går vi till vännerna på Kungsholmen där vi äter ostron och dricker skumpa. Det är ju nästan som att vara på Sea World på julafton. Som vi var förra året. Lika oväntat, liksom. Och å så trevligt! Yngste sonen ser mycket fram emot att träffa katten som bor där :) Nu när jag har givit hela världen möjlighet att ta del av planerna känner jag att det är på sin plats att svara värdinnan lite mer formellt också. Kom ihåg!

Till sist kan jag meddela att högen av paket växer. Många hårda paket till yngste sonen. Många böcker blir det. Har sparat en alldeles underbar Legoklistermärkesbok som jag köpte i New York. Borde kanske komplettera med nåt mjukt och trist paket också?

Stora pojkarna behöver inte vara oroliga de heller. Och P kommer få en överraskning som heter duga. Han kan aldrig gissa. Hihi.

Snart är det jul här i vårt hus ...

Delad glädje är dubbel glädje

Jag hade en plan ...

Under årens lopp på arbetsplatsen så har jag fotograferat så väldigt mycket på olika ställen. Nu, om nån gång, så var det dags att dela minnena med dem som varit med. Och andra. I fredags kväll och i går när jag var hemma med yngste sonen, har jag därför plockat ut de mest representativa bilderna av kolleger, montrar och situationer. Jag har haft det väldigt trevligt medan jag har arbetat med detta. Många minnen som passerat revy och många leenden åt de flesta av dessa minnen.

Idag bad jag först hustomten om lov och sen tejpade jag upp 104 bilder (assisterad av glada kollegan) i en korridor. Väldigt lyckat resultat. Alla glada. Några nästan ledsna av glada minnen och oviss framtid. Alla glada utom en - "Ja, nu förstår man varför allt går så långsamt. Och oj vad festligt det verkar vara. Inte mycket som blir gjort här mer än att vara på restaurang va?". Behöver jag säga att det här var en av dem som varit med i den så kallade analysgruppen och kommit fram till att man kan skära ner på vår avdelning? Behöver jag säga att hon inte är med på så många bilder? Behöver jag säga nåt mer alls?

Skulle nästan vilja klistra upp alla kvitton för egenbetalda måltider sena kvällar i utlandet.

Å andra sidan räcker det bra att titta på alla leenden på bilderna och på dem som tittar på bilderna för att förstå att vi har haft det roligt och att vi gillar varandra som arbetskamrater.

Jag är glad att jag har gjort det här. Mission completed!

En örn, ett verk, ett rum, ett torn

Kollerolla vad jag har gjort idag. Varit i Berlin. Jag såg så här mycket av stan:

En örn (i ett hörn)

Ett kärnkraftverk

(Har Googlat lite och skulle tro att det är Siemens Unterrichtsreaktor)

En mässhall

Ett torn

(Som man kunde se ett kärnkraftverk från när man hade ätit lunch. Inga konstiga svampar. Vanliga champinjoner. Utsikten var sån.)

Fast det var väldigt trevligt att träffa kollegan med samma sorts jobb som jag har på ett konkurrerande företag. Vi drack gott kaffe på Starbucks på Tegel flygplats. Sen åkte hon via Stockholm på väg till Helsingfors och då drack vi champagne. Pommery. En måndag! Moët är en torsdagsskumpa :)

Ja, är det sista resan så är det.

Om det var det. I annat fall var det bara en ovanligt trevlig resa!

I morgon stannar jag hemma med snuvig sjuåring. Gick upp halv fem i morse, så det passar väldigt, väldigt bra! Sen måste jag nog gå till jobbet för att inte vara en svensk mamma med sjukt barn. En sån vill nog inte en tysk chef ha kvar. Men jag är flexibel. Om yngste sonen är det. Han kanske kan vara skenfrisk? P ska nämligen på julbord på onsdag. Oj, nu fick jag nog psoriasis eller löss eller en stor sten i skon. Kan man få det av stress?

Jul, kultur och Thailand

I morse kom släpet med vår norrländska gran. Den är 1,40 hör, lagom yvig och fin. Den är faktiskt perfekt! När jag skriver i morse så inser jag att klockan nog var strax efter 12. Vi hade just ätit frukost.

Tog en promenad till Fotografiska museet också. Fashion-utställningen är bra! Jag gillar Richard Avedon, Peter Lindbergh och Irving Penn bäst. Man Ray hade också några bra bilder.

Bilder jag önskar jag hade tagit:

Man Ray, tror jag

Richard Avedon.

Den här bilden tycker jag har allt man vill att en modebild ska ha.

Camilla Åkrans.

Bilder jag har tagit:



Tittade ju såklart på Mitt Stockholm-utställningen också. Varför var inte nån av mina bilder med? Jag retade upp mig lite på att så många av bilderna faktiskt kunde ha tagits precis var som helst. Typ närbilder på blommor och kvinnor med bröstvårtor i garderober. Om temat är Mitt Stockholm så kan man ju tycka att det är bilder som på nåt sätt kan härledas till den här stan som ska visas. Jaja.

Vi hann precis hem och fika lite (glögg) så ringde Ps pappa med sambo som hade varit och lyssnat på sina kyrkliga grannar på Södra Teatern. De ville komma upp en stund. Det slutade med att vi käkade thaimat i Sickla. Trevligt.

Men idag är jag lite låg. Jobbigt med jobbet. Så var det inte igår. Och jag kan inte förutse svackorna ... Det kan ha med den förhatliga julen att göra också. Jag tycker inte om den. Jag håller inte av den.

Till Italien via OT

Nu vet vi vartåt det lutar. Italienresan närmar sig. Ja, först om ett halvår är vi där, men man måste ju planera! Så det har vi gjort idag. Vi träffades på Oliver Twist och käkade en god burgare.

Toscana - here we come! Rom! Terracina!

Resten av dagen har gått i slöhetens tecken och det har varit skönt!

Senaste nytt

För det första - Nobelfesten. Vilket blomsterarrangemang! Och - Dyrings klänning är vansinnigt stilig! (Jag gillar Kronprinsessans diadem också, men den där klänningen var innovativt snygg. Snyggare.)

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag har min framtid i åtanke. Mest hela tiden. Såpass att jag inte kan koncentrera mig om musik spelas för högt här hemma till exempel. Jaja.

I alla fall ...

Jag har varit på fackligt möte. Och blev besviken. Vi fick två alternativ -
1. Facket lägger sin energi på att få några få (1-2 personer) ska få stanna kvar på arbetet
2. Facket ser till att alla 10 som kommer att få gå får bra "paketerbjudanden" (avgångsvederlag)

Varför kan man inte kämpa för att alla tio ska få stanna? Kanske för att de som är fackliga representanter är för långt från vår organisation. Kanske. De vet helt enkelt inte hur vi jobbar. Vilka vi är.

Jag hade mitt enskilda samtal med facket också. Det var bra. Men inte personligt. Så har jag talat med den nye marknadschefen. Han är dessvärre trevlig. Intresserad med nån sorts glöd i blicken. Den opålitliga blicken? Jag vet inte.

På måndag åker jag till Berlin. Lunch i radiotornet. Det kan vara den sista resan i jobbet på mycket, mycket länge. Och det känns trist. Vemodigt.

Nu ska jag se om jag hittar alla gamla bilder på kollegerna. Tänkte täcka en vägg på jobbet med dem. Som nån sorts manifest för den tid som varit.

Oavsett.

Glamour

Hurra! Vad bra en del saker är!

Vänner, till exempel!

Igår träffade jag en som ville dricka te men som jag fick att ta tillfället i akt att dricka champagne, Because we're worth it. Och i hennes fall - VERKLIGEN värd det. Vi pratade häromdagen och gav varandra läxor tills vi skulle ses. Vi skulle båda kontakta facket (eller, som man säger i Värmland, "fåcket"), och det har vi gjort. Hon med mycket lyckat resultat - en välförtjänt löneförhöjning och jag med ... annat resultat. Inte misslyckat, men inte heller överraskande eller särskilt särskilt.

Så från te på Kulturhuset till skumpa på NK. Så rätt!

Sen fortsatte vi til Vapiano där man ska äta pizza, inte pasta. Så det gjorde vi. Och pratade och pratade och pratade. Väldigt, väldigt trevligt!

Borde

gå och lägga mig
skriva cv
laga mat
piggna till
vara aktiv
gå ut och gå
göra nåt annat

Rull

Bosön ligger långt bort. Dit åkte jag i morse. Det första tåget hade signalfel mellan Östermalmstorg och Karlaplan. Efter rask promenad till Sibyllegatan med kollega tog vi en taxi till Ropsten där vi tog buss 211 som skulle ta oss direkt till Bosön. Men det gjorde den inte. Dörrarna pajade efter misstänkt långsam färd och ett högtalarsystem som liksom pruttade. Vi tog därför en annan buss en bit på väg och sen blev vi hämtade av en glada kollegan. Vi kom 20 minter försent till "mötet" med gruppkollegerna. Fast mötet var mest ett samtal om vad som hände i fredags och en sammanställning av våra arbetsuppgifter.

Sen ... spelade vi rullstolsbasket! Det var det sista jag önskade av dagen men jag måste erkänna att det var riktigt väldigt skojigt!

Och nu på kvällen har jag träffat gamla gymnasiekompisen som bor åt helsefyr men som, tack och lov, arbetar i stan (annars hade vi aldrig setts). Det var så trevligt! Vi brukar inte umgås så här, och jag fattar inte varför. Som sagt - väldigt trevligt! Blev glad och upplyft!

I morgon ska jag se om facket kan tillföra nåt i jobbdebatten.

Har testat bokidén på kollegerna och kvällskompisen och den funkar. Jäklar vad jag ska jobba för att det ska lyckas! Hurra!

Vänner!

Jag blir så glad! Två vänner har hört av sig och vill träffas för att prata om livet i stort och en del jobb. Det är skönt! Det känns bra! Man kan hjälpa varandra!

Tack!

Barnaktiviteter

Mycket för en sjuåring idag. Det började med fotbollsträning. Sen var det teateruppspelet. Och här måste jag få kommentera spektaklet. Även om man är en ung "fröken" som jobbar helg på Kulturama, så måste man ju ha nån sorts kunskap om både det ena och andra om man ska lära små barn vad teater är. Jag tänker främst på sånt som att den som står på scenen ska tala så högt att de längst bak hör. Och att man inte ska stå med ryggen mot publiken. Men även sånt som att undvika 22 scener med mörkläggning under varje scenbyte. Så kommer vi till publiken. Alla som har småbarn, syskon till dem på scenen, med sig, måste förstå att ett litet ointresserat barn mycket lätt kan förstöra för alla andra. Jag menar ALLA andra. Börjar barnet låta uhu-uhu - gå ut. Börjar det låta buä-buä - gå hem. Eller så får man höra "Ta ut barnet" från mig på videon varenda gång man spelar upp duktiga dotterns uppspel HT-10.

Sen var det bowlingkalas. Underbart smart att ha på Nicke Nyfiken medan man äter pannkakor i 45 minuter! Alla var knäpptysta till den där filmen jag trodde att endast treåringar var roade av. Bowlingen funkade bra. Mycket tack vare att vi särade på skitungarna. Det finns en unge som bråkar och tjuvnyper hela tiden. När man säger till honom så lyssnar han inte och man vill faktiskt slå honom. Väldigt, väldigt ocharmigt. Ja, av mig också ... Man ska inte vilja slå nån.

Nu har yngste sonen öppnat alla elva presenterna. Andra advent 2010.

Handling

Jo, jag har ju tagit ett steg mot annan framtid. Jag har skickat ett mail till en känd kock som finns i bekantskapskretsen. Tänkte skriva en kokbok för folk som just har flyttat hemifrån. Den ska heta "Första skafferiet".

Vi får väl se vad som händer med det. Han har fått förslaget. Nu väntar jag på svar.

Fiskigt

Vi hade ett presentkort i en fiskaffär. 500 spänn.

Nu har vi just ätit upp de färska räkorna, gubbröran, skagenröran och pannacottan. 513 kronor för detta. Det var gott.

Bytt är bytt?

Ny VD, ny chef och nu ... ta-dam, som ett brev på posten, omorganisation. Ingen är förvånad, men ändå. Det har tagit tid från dagen att spekulera om vad som kommer att hända. I morgon klockan 11 till 12 får vi veta vad som gäller. Kanske får nån sparken. Kanske kommer folk att vara arga. Kanske får jag sparken? Kanske blir jag arg?

Just nu ogillar jag förändringar. Behöver lugn och ro.

Så har jag fått en människa på jobbet att bli så uppretad att hon la på telefonluren utan att säga hej då nr vi pratade. Det är inte så ofta folk gör så. Jag var trevlig (sa glada kollegan, som hörde samtalet). Men jag har aldrig gillat den där kvinnan. Och hon gillar uppenbarligen inte mig. Och jag tror att jag tog fram det värsta vapnet av alla - översittarsidan. När man inte lyssnar och borstar bort alla argument som brödsmulor. Hon blev frustrerad över att jag tog så lätt på hennes "problem". Hon ville att jag skulle fylla i ett papper på rätt sätt. Jag tycker det är tråkigt och oviktigt och lät henne förstå att det inte var prioriterat. Hon blev nog galen över att behöva sitta i en källare och ta hand om dokument som ingen bryr sig om. Hon fattar inte att hon sitter i källaren för att hon är socialt inkompetent och allmänt otrevlig.

Kanske är det så att beskedet från cheferna i morgon är att jag ska ner i källaren? Jag hoppas att jag kan sova i natt. Å andra sidan har jag just fått ett nytt avtal med min talarbetsgivare. Det ser bra ut. Tänk om man skulle satsa på det? På heltid. Hm.

Hälsa och skönhet

Har haft ont i ryggen en kortare tid. Arbete vid datorn har fått en punkt precis till vänster om höger änglavinge (typ skuldra) att värka. Ont, ont. I dag blev det så outhärdligt att jag kände mig tvungen att ringa en naprapat och få en akuttid. Jag hamnade hos Maria på Sundbybergs Hälsocenter. Det var bra. Hon var bra.

Det kostade 500 spänn. Hade jag gått till en naprapat här i Sjöstaden hade det kostat 800 kronor, berättade Maria. Han var tydligen snygg och många nyblivna mammor går visst dit. Hans fru står i receptionen och är svartsjuk. Hoppas det är värt 800 kronor i timman att vara det ...

Så har jag varit på Mary Kay-tillställning och köpt en julklapp och en mascara och ett läppglans. Jag fick delar av detta som present på festen i lördags. Bar hem produkter till arbetskamrater som använde mig som bud också. Bra, bra!

In med nytt

Idag kom den nye chefen. Han är tysk. Han ser tysk ut och då menar jag inte bra tyskt. Det här är ju lite känsligt. Min man är till exempel halvtysk. Bra tysk svärfar som fått finfin halvtysk son som i sin tur fått en alldeles underbar fjärdedels (nästan inte alls tysk) son.

Det är nåt opålitligt över ögonen. Hos nye chefen. Han kan vara hur snäll och verka hur trevlig som helst, men han har ungefär 400 filmer om bleka, blonda tyskar i andra världskriget emot sig. Och en verklig historia. Vilken motvind. Nah-ja.

Jag återkommer med rapporter om denne chef. Och ska försöka se honom som människa. Inte tysk. Hahaha.

Another good day

Yngste sonen fyller sju år. Det är en stor dag! Sju. Tid är märkligt. Det är ju pyttekort sen han föddes. Fast oj vad det har hänt saker under de här åren.

Vi sjöng och firade i morse innan vi drog iväg åt olika håll (mellansonen tillbaks till sängen, vi andra till skola och arbeten). Jag gick till bussen. Väntade och väntade. Ingen buss. Efter en kvart kom en taxi. En man stoppade den och ropade rätt ut till långa kön "Nån som ska till Kungsträdgården?". Jag och två till hann först. Så jag började dagen med att åka gratistaxi till Kungsan. Han betalade.

Sen åt jag lunch och var på visning på Hotell Norrtull. Där behöver man inte bo. Kändes skitigt, fult och stylat av miffon och ratades genast av både glada arbetskamraten och mig. Fick raggmunk och fläsk till lunch. Brukar ju vara got. Men om man inte kryddar raggmunk så blir det vansinnigt mesigt. Hon visade oss dessutom ett rum där någon bodde. Får man INTE göra. Och kände sig tvungen att stänga om toaletterna vid konferensdelen eftersomd et luktade. Det ska man INTE behöva göra.

Men lunchen var gratis och gratis är gott. Oftast.

Nu kommer snart svärmorsorna så nu ska jag sätta på mig den glada, väna svärdotterminen och vara trevlig. Hm.

När man är hemma

Vilket väder! Men det har jag inte tid med just nu. Att gå ut och få frisk luft, alltså. Har fullt upp med YouTube ...



Häftigt!

Baksidan

Jag är ledig i morgon. Den bästa presenten från mig själv var att ta ledigt. Men. det innebär att jag som inte ska upp tidigt i morgon, inte behövde gå upp i morse när yngste sonen skulle till fotbollen och inte har städat hela dagen, är förhållandevis pigg nu. Vid tiotiden på kvällen. Det är inte P. Han har varit ganska kraschad hela dagen. Bakis och ansvarsfull. Själv drack jag med måtta. Och har varit födelsedagsbefriad från allt vad ansvar heter.

Så nu sitter jag här. Med ett glas champagne och nyfådda Lindor-kulor, vid datorn med Miss Marple på TVn i bakgrunden. Ensam. P har gått och lagt sig. Det är märkligt, men vi går alltid om varandra. Jag lägger mig tidigt under vardagarna och P sent. På helgerna är det tvärtom. Just nu tycker jag att det är väldigt, väldigt tråkigt.

Ja, jag tycker lite synd om mig. Hade gärna pratat lite.

Jaja. Vi hade i alla fall en trevlig stund med pappa och hans särbo. God middag på Faros som är en bra grekisk restaurang. Jag avslutade med en kopp capuccino. Är det därför jag är pigg. Kanske borde P också druckit lite kaffe?

Fick förresten en finfin plånka av P. Från Orla Kiely.

Jag har lyxproblem. Och det är bara att bada i dem så länge man kan!

Mysteriet är löst

Jag hade anordnat en liten musiktävling igår. Det fanns ett tema. Antalet låtar var lika många som gästerna. Temat var alltså namnen på de närvarande. När nöten var knäckt och genomgången av låtarna gjord så visade det sig att en av de närvarande inte hade hört sitt namn. Låten fanns inte på musiklistan. Jag blev bestört och förbryllad.

Nu har jag löst mysteriet. Den låg sist i den andra listan jag hade gjort. Såklart. Fellagd. Men här kommer den. Passar ju väldigt bra idag!

Grattis till kloka systern som kom på temat!

Hittills och sen

Jag vaknade sent. Yngste sonen hade redan både åkt och kommit hem från fotbollen. Sen skulle han iväg till teatern. Nu är P där och hämtar honom och kanske, kanske kommer de hem med bullar i stora lass för att vi ska kunna födelsedagsfika allihop.

Uppsalasonen är här! OCH mellansonen! Härliga tider! Så trevligt! Mellansonen är den raraste rara och han älskar sin morbror på ett så fantastiskt sätt. Han vill nog nästa klättra upp i knät på honom, den långe pojken. Min son satt med armen runt axeln på min bror en stor del av kvällen. Det rör mig!

Äldste sonen var mest glad. Glad och social. Han saknar oss nog litegrann där borta i Uppsala. Ska åka dit ibland. Man kan ju bara fika. Det går fort att åka dit. Han saknar sina bröder mest. Att prata med sin riktiga bror och att mysa med sin halvbror. Kanske kan de åka dit tillsammans nån gång. Äventyr på tåg. Äsch. Det får de lösa själva.

Nu ska jag väcka den äldste.

Ikväll går vi på restaurang med min pappa. Det ser jag fram emot!

Bästa vänner

Festen igår var lyckad. Tycker jag. Och eftersom det var min fest så är det väl det som räknas?

Jag hade lagat mat hela dagen och det blev nog ett bra slutresultat. Den goda marinerade fläskfilén med bönsallad och hummus och tzatsiki och Ps surdegsbröd och äppelpaj med hemgjord, riktig vaniljsås.

Fast det viktigaste är ju faktiskt gästerna! Jag har bra vänner. De bästa, faktiskt! Jag tror att bordsplaceringen funkade. Jag har ju några säkra kort som man kan placera precis var som helst. Och jag tycker att det är mycket roligare att blanda lite, så blir inte de som inte känner så många helt ihoptussade med sig själva.

Fast det är lustigt hur bekantskapskresten ser ut. Fem av dem jag bjudit känner jag tack vare gymnasietiden. Två har barn tillsammans med killar därifrån och tre gick jag i parallellklass med. Sen var det glada arbetskamraten och hennes man och fotbollsföräldrarna (Mary Kay och han som bara dricker alkoholfritt). Två gamla arbetskamrater bangade för att de har små barn och för mycket att göra och På minuten-sällskapet valde arbete och vila framför festligheter. Jaja, vi var i alla fall 20 vuxna och två barn. Yngste sonen och kusinen. Och nu räknar jag alltså mina egna söner till de vuxna. Även om de drack som tonåringar ...

Jag har fått fantastiska presenter också. Handdukar från Orla Kierly, ett underbart doftljus från Byredo som just i detta nu står bredvid mig och brinner. Cassis. Härligt, härligt! Fina ljus på fint glasfat. En tavla av pappersgubben hos mamma i Norrland. Den är jättefin! Ett väldigt fint fat från Georg Jensen. Liksom knöggligt, glänsande. En stor tekopp och roliga tesorter. En god flaska vin och presentkort på Mary Kay minsann! Nu ska här shoppas! Värsta stora tulpanbuketten.

Jag är väldigt glad för att de som kom kunde komma.

Eventuellt får jag nåt av maken senare idag. Vi ska fika när han kommer hem från teatern med yngste sonen.

Life is good!

På hemmaplan

Idag är planen att jag ska stryka. Nu är klockan snart 12 och vad har jag gjort. Ingenting. Så gott som. Jo. Jag har ändrat i den där intervjun. Han ville ta bort ett OJ! och sen ville han tacka alla som jobbat med en utställning. Det var inte mycket. Skönt!

Måste förbereda maten också. Stöpa ljus och vika svanar av servetter. Nej, det där med ljusen och servetterna hoppar jag tillfälligt över. En annan gång. Tända ljus är jag bra på. Och att torka mig om munnen med servett.

Men? Jag sitter här och roar mig med att skriva. Det har jag inte tid med.

(Kommer det finnas tid för ett bad sen? Kanske. Strykjärnet först.)

Intervju

Jag har skrivit en hittepåintervju med vår VD. Jag tycker den blev bra. Han framstår som både vänlig, genomtänkt och klok.

Nu återstår det att vänta på hans åsikt. Tänk om han tycker det är skit. Det vore tråkigt.

På gång

Nu ska här storhandlas! I morgon ska jag laga mat! På lördag ska maten serveras. Det ser jag fram emot! Fast roligast blir det att träffa alla trevliga människor!

Sen ska P åka och hämta våra vinglas hos gamla maken som har dem sen studentfesten i somras.

Jag har förresten fått ett paket idag! Från min 20 år äldre faster. En fin scarf efter min farmor. Den är grön med snäckor. Jag blev glad!

På rätt sida

Ibland undrar man ... Hur kom det sig att den här dagen blev så bra? Varför var jag så glad idag? Framför allt undrar jag - varför är jag inte glad varje dag?

Har skrivit så trevliga mail och fått lika trevliga tillbaka. Gäspat, men liksom ryckt upp mig.

Skuttade nästan till inspelningsjobbet i nysnön efter att ha vaknat och legat och tänkt hur det är att gå hemifrån en tidig vårdag när änderna ruvar i sina gryt (nä, det gör de inte, men de simmar långsamt eller jagar varandra eftersom det börjar med bråk ...) och solen precis har gått upp på den ljusblårosa himlen. Ja, nu var det ju inte så idag. Jag fick en smärre chock av fem centimeter snö och isspikssnöande, men man kan ju inte göra så mycket åt snö. Faktiskt.

Kan det bero på att jag lyckades flytta en presentation från fredag till idag vilket plötsligt öppnade alla möjligheter i världen för fredagen. Jag tar tillvara på dem. Tar ledigt. På måndag också. Jag fyller faktiskt 45. Då är man värd all ledighet man kan tänka sig. Ja. Det är därför jag är glad. Känner det i hela kroppen! Hur leendet och välbefinnandet sprider sig från mungipa till mungipa eller från hjärta till ögon.

Är glad också för den här kvällen då de två yngre sönerna och jag har plockat i ordning en smula här hemma. det går så fort när man sätter igång. P är på Hammarbymöte. Bra att han är borta ibland. Jag kan bli handikappad av att veta att han önskar att jag ska städa. Då blir jag förlamad och vägrande. Det är nog löjligt. eller konstigt. Men jag klarar inte av press. Vill göra saker i min egen takt. Med barnen.

Har bestämt mat till lördag också. Förberedelserna startar på fredag. Och den som väntar på något gott ... (har kanske ätit det förut. Men det blir inte chili con carne.)

Nu ska jag lägga mig nära, nära den yngste sonen. På samma sätt som mellansonen la sig nära, nära igår kväll när jag skulle sova. Panna mot panna. Mina härliga barn. På lördag hoppas jag att Uppsalasonen dyker upp!

Gäspat

Denna dag har gått i gäspets tecken. Jag har varit så satans trött. Så nu ska jag sova, tror jag. Nej. Jag ska bada först. Varmt och skönt. Sövandet ska dras till den yttersta spetsen.

På fredag tänkte jag vara ledig. Och på måndag. Hur ska man annars fira sin fyrtiofemte födelsedag?

Nu ska jag rätta till några fel i bloggen. Såg att jag har kopierat nåt som skulle ha klippts ut för evigt till annan plats. Ledsen att jag gör fel ibland. Drar ihop ord och hoppar över bokstäver och ord också för den delen. Har inget att skylla på än min egen otålighet.

Adieu!

Kloker

Utvecklingssamtalet för yngste sonen gick bra. Även om jag tycker att det är jävligt märkligt att ungarna själva ska hålla i det där pratet "Hej! Välkomna hit och tack för att ni ville komma hit!" sen tjuvläste han på en lapp undersamtalet för att hålla koll på vad han skulle prata om.

Svenska, matte, SO, NO, musik, gympa och kanske nåt mer. Det går bra för honom. Tycker han. Och tycks hans fröken/lärare/pedagog/mentor/whatever tycka.

Han adderar treställiga tal i huvudet. Nu tycker klassrummets chef (läraren) att han ska lära sig att formulera sig skriftligt för att kunna beskriva hur han tänker på matte. Samtidigt som han har fått omdömet "Du klarar av att läsa enklare texter". Det är nåt som inte riktigt går ihop. Antingen är han faktiskt ganska duktig på att läsa och skriva eftersom han ska lära sig att skriva matematiska formler typ, eller så kanske han ska hålla sig på nivån "enklare texter". Men vad vet jag? Jag gick i ettan 1972 och läste om Li och Lo i en turkos bok och tittade på TV-program där man lärde sig mängdlära med rep och troll.

Han klarar sig i alla fall. Pratar lite för mycket och kommer försent. men det är faktiskt inte alltid hans fel. Han har en pappa som är tidsoptimist numero uno vilket går ut över omvärlden. Kanske kommer P att från och med idag, efter tillsägelse från fröken, komma i tid. Det vore en läxa värd att lära! Äntligen!

Ett utvecklingssamtal som heter duga, kan man säga! För alla pojkar i den lilla familjen.

På minuten

Har varit där igen! På inspelning av På Minuten. Det är väldigt roligt! Idag var det nyss fyllda 50-åriga Pia Johansson, Hans Rosenfeldt, David Batra samt My Holmsten.

Publiken överraskningssjöng för Pia som varit 50 i sex dagar. Hon blev glad!

Ska inte avslöja vem som vann. Båda gångerna.

Reklamfilm

Det finns reklamfilm, så finns det reklamfilm.

Äntligen har iTunes fått rättigheter att sälja/spela Beatles och nu har de värsta driven för detta. De här reklamfilmerna visar bara Beatlesbilder samtidigt som deras låtar spelas. Nu har jag tittat på alla dessa reklamfilmer med behållning.

Beatles är fantastiska!

Kan inget annat säga.

Lycka är ...

... när mellansonen hittar sin lillebror i hallen sjungandes Dinkelidunkelidojja i en toapappersrulle, börjar gapskratta och inser att lillbrorsan dessutom bara har en strumpa.

Sen skrattade vi alla tre tillsammans en lång stund.

P dammsuger. Det är också bra :)

Barnen skrattar vidare!

Härliga hemma!

Oj, nu vet jag inte var jag ska börja. Sex eller pengar? Pengar!

Jo, när kollegan med glasögonen långt ner på näsan och jag skulle checka in igår på Düsseldorfs flygplats (man behövde in checka in på själva flygplatsen fattar du väl!) så fick vi frågan om vi ville byta våra flygbiljetter mellan Düsseldorf och Frankfurt mot en taxiresa för samma sträcka och, jag menar och, 125 euro. Nu var det ju inte vilken resa som helst som skulle bytas. Det var en businessbiljett med allt vad det innebär - lounge och skumpa och skönt säte i 45 minuter på planet. Jag tvekade. Glasögonormen tvekade icke. Jag övervägde. 125 euro är ändå en dryg svensk tusenlapp. Vi tackade ja till erbjudandet och satte oss i en taxi som på små vägar tog oss till Frankfurt. Motorvägen var nämligen avstängd, behövde väl helgvila eller nåt.

Och. Om vi inte hade valt detta så hade vi ju aldrig fått dricka rödvin med världens längsta och kanske snyggaste höjdhopperska - Blanka Vlasic. "Dricka rödvin?" undrar du. Ja, alltså det var ju inte så att vi satt och småpratade med varandra på flygplatsserveringen, men hon drack ett glas rött vin samtidigt som hon läste både mail och kollade mobiltelefonen och pratade med sitt sällskap, och jag drack också ett glas vin. Så - vi drack rödvin sittandes så gott som bredvid varandra.

Hon är jättelång. Och ser bättre ut än på TV. Få gör sig bra hoppandes :)

Blanka

Det andra handlar om sex. Det ligger ett thaimassageställe nära bostaden. Det verkar ganska seriöst förutom att de anger att de erbjuder fotvård och då skrapar de bort hud med något som med största sannolikhet inte är rengjort mellan kunderna. Sånt är lite jobbigt. Undrar förresten om det är därför jag har en död tå? Jaja. En kollega berättade om hur en väninnan hade varit där och tydligt hört nån prata på andra sidan tygskynket som finns mellan de olika "båsen". Han sa "Åhhh! Nu blir pappa stor!" Jag kräks! Oavsett hur nu pappa blev stor (va? pappa?) om det var en aktiv handling utförd av thailändska eller om han gillade fotmassagen (eller vilken behandling han nu fick) så tycker jag att det är ... oartigt(!) att prata om vad som händer med "pappa". Och hon som hörde det här hade ju definitivt inte gått dit som nån sorts blind peeping Tom.

Så nu kan man inte gå dit mer. VARFÖR? Varför ska alla hemska misstankar om saker besannas? Usch!

I alla fall - nu är jag hemma! Och det är så bra här!

Framåt

Jag ser fram emot några saker:

- att komma hem
- gå på inspelning av "På minuten" på måndag
- ha kalas med de allra bästa
- fira sjuåringen
- julledigt

Så är det!

Roligt

Måste ändå tillstå att vissa kombinationer av folk gör saker väldigt roligt.

Eftersom jag har varit ganska gråtmild hela dagen (öm i själen av hemlängtan och för jävla dålig uppmuntran, tror jag) så har jag så äntligen skrattat hela kvällen lång! Väldigt skoj!

Åtta personer som med utgångspunkt "swingers" och kontakannons, har skrattat oss igenom aftonen med wienerschnitzel eller gåsbröst med marsipanäpple. Vi åt. Och drack. Sen gick vi vidare till en bierstübe (stavas det kanske inte så? Jaja.) och sen hem till hotellet och en Mojito i andra kollegers glada lag. Fast vi sa förstås Moschito. Och sen fortastte vi så.

Ett tag hade jag ont i kinderna på det sätt man vill ha ont i varenda skrattmuskel som finns.

Nu känner jag att det är dags att sova.

Kött

Jag undrar ... hur kommer det sig att köttet i Tyskland, precis som det amerikanska köttet (de tyska korna, de amerikanska korna) är så mycket bättre än i Sverige?

Jag ska fan bli veggo hemma. Om man inte äter typ bra oxfilé. Och det gör man så sällan att det är löjligt.

Köttet är mört och gott och bra, bra, bra både här och där. Men inte hemma. Hur kommer det sig?

Bakgata

Fönstret till hotellrummet vetter mot en bakgata. Det är knäpptyst. En bil susar förbi då och då, annars - intet. Men i natt var det fart där, vill jag lova. I alla fall i drömmarnas land. För då satt det tre indiska pojkar i garaget tvärsöver. De sydde skor. Sen slängde de allt de gjort på ett bilsläp och drog iväg med civilpoliser i hasorna. Men de åkte fast.

I den andra drömmen jag hade hade återigen med håriga ben att göra. Men nu satt jag i ett vattenbryn med de två kolleger jag åt middag med igår och arbetade med idag. Då såg jag plötsligt att det ena benet var välrakat och fint, men det andra hade jag bara gjort ett drag med rakhyveln på, så det såg ut som en stig i gräs (benen var väldigt håriga i drömmen). Jag började förklara för kollegerna som förmodligen inte ens lagt märke till mina rakade/orakade ben och situationen blev märklig.

Ja, det var drömmarna det. I verkligheten vaknade jag klockan fyra i morse och var jättevarm. Läste mig till att air condition bara finns på våning fyra, så jag öppnade fönstret och kollade ut på det tomma parkeringshuset (som jag senare skulle komma att fylla med indiska pojkar) och spelade Angry Birds innan jag somnade. Har varit lite trött hela dagen.

Spännande har det varit i montern också. Eller inte. Dagen har gått fort, men det har inte gått så snabbt med våra grejer som man önskade. Det är mycket som ska tas om hand på 1200 kvadratmeter, och man får snällt vänta på att nån ska ha tid för just mina problem.

Åkte från mässan så vi var inne i Altstadt vid 20 och då gick jag och kollegan raka vägen till koreanska restaurangen, så nu är jag glad. Och mätt.

En kopp te skulle sitta fint, men jag orkar inte hasa mig ner till receptionen och det kostar €2,50 att beställa till rummet. Lat och snål. I morgon ska jag försöka komma ihåg att ta med te på väg till rummet.

Jag kom i alla fall ihåg att vädra innan läggdags. Så nu är det svalt och skönt!

Godnatt!

Fjorton grader varmt

Det regnar inte!

Men montern är inte klar och jag undrar om det egentligen är nån idé att hasa sig till mässhallen redan klockn 09.00? Tror inte vi kommer att ha nåt där att göra då. Tyvärr blir det som jag trodde - slötid, dötid. I Düsseldorf.

Bor i en förort till själva stan, som att vara i Vreten, kan jag tro. Långt från allt, liksom.

Na-jah, som de säger här. Det är ju bara att finna sig i situationen.

Nu ska jag lägga en stund på Angry Birds på iPodden och sen kanske jag ska läsa lite Express och Aftonblad innan jag knoppar in för att gå upp 07.30 i morgon bitti ...

Ack ja.

Om natten

Tänk om man fick somna här.

Match and away

Vi har varit på match idag. Det var Hammarby som skulle vinna över Helsingborg i Svenska Cupen. Det gjorde de inte. Bajen vann silvret. Det var inte dåligt ...

Alla

Några

Men jag har fått mina nya skor. Eller ... stövlar. Bra!

Och yngste sonens kusin har tappat sin första tand. Det är nåt det!

Packa pappas kappsäck

Nu ska här resas igen. Düsseldorf. Väskan ska packas när tvätten är tvättad.

Det finns egentligen bara två saker som är bra med den där stan - den koreanska restaurangen. Och nåt annat. Fast det kommer jag inte ihåg.

Det brukar regna. Jag brukar ha det tråkigt. Förstår inte vad som skulle vara roligare den här gången.

Vi ska bo på ett annat hotell än vi brukar. Det kan vara spännande.

Jag reser på söndag och kommer åter på lördag. Så ska jag försöka se det positiva i detta. Jag får gå på koreansk restaurang! Jag får träffa kolleger från hela världen! Jag får ... äta hotellfrulle. Jag får ....... tid för mig själv. Jag får .............. titta på tyska TV-kanaler (nej. Jag kan inte komma på nåt mer. Slutar här.)

Lyckliga slut

1) Jag har fått tillbaka min förlorade necessär!

Det ringde en man i förmiddags. Han sa att jag skulle få tillbaka min necessär mot 1637 kronor. VA? sa jag. Sen ringde jag DHL och undrade varför de ändrat summan från 192 kronor till en betydligt (BETYDLIGT) högre summa. Och då visade det sig att de i Spanien är idioter så blev det billigare.

2) Nya stövlar från El Naturalista har anlänt. Fick samtal från butiken där de nya kan hämtas idag. Så - äntligen! Nu ska här bytas! Trasigt mot helt! Och det tackar vi ju för!

Därmed stänger vi Barcelonaärendena.

Sa jag att jag bad till gud om necessären? Måste jag kanske gå till kyrkan på söndag? Bli troende? Njae. Jag tror att vi, allihop, är gud. Tack, tack!

Fest + fest

Gick från jobbet kvart över ett. Hm. Sen var det klassfestdiscijobb till fyra när alla ungar dundrade in. Hela klassen minus en som låg hemma och kräktes. En del skitungar som man vill ställa ut i kylan tills de blir snälla ... De som inte lyssnar och skriker. Varför? Min perfekte som dansade mest hela tiden!

Halv åtta var det över. Inklusive städning.

Så kom vi hem till middag. Som våra tillfälliga gäster - brorn med familj - hade lagat. Fisk som var god. Vitt vin. Underbart att nån annan lagat mat i vårt hem!

Nu är jag ganska mör, faktiskt! I morgon blir det annan god mat! Hurra!

Hemma!

Vilken grej! Bara åka iväg! Det var uppfriskande kan jag säga! Att åka, och komma hem. Att överraska sig själv. Slösa! Trevligt också!

Sol, men bitande kallt, lördag och söndag. Sen regnade det i måndags, men då var vi ju i princip på väg hem ...

Vi har gått och gått. Ätit bra mat och shoppat (Macy's, Nintendo, Disney, Century 21, Kenneth Cole etc, etc. Dollarn är bra just nu!). Empire State Building, MoMa och Central Park.

Rekommenderar Morton's för bra kött och Evergreens eller Sarabeth's för bra frukost. Så ska man komma ihåg det där 10%-kortet på Macy's om man ska handla.

Från Empire State Building

Central Park är snygg

Nåt du sett?

Typiskt

Jackson Pollock är cool!

Och här hemma tar verkligheten vid. I morgon är det disco för ettorna i skolan, på söndag åker jag till Düsseldorf och bror med familj är här och bor litegrann den här veckan. Allt utom D-dorf är bra!

Mer en annan dag!

New York, New York

Ja. Så åker vi till New York och bor på Paramount Hotel på Times Square. Den äldste sonen och jag.

Central Park.
MoMa.
Mariott, The View och drink. I alla fall för mig. Sonen är ju inte 21.
Goda middagar.
J. Jill och Macy's.

Men hjälp! Jag måste packa!

Trevlig helg!

Eventuellt

Kanske, kanske åker Uppsalasonen och jag till New York, eller Rom, på fredag. Kommer hem på måndag eller tisdag morgon!

Kanske, kanske.

Sista låten

Sista låten i filmen Somewhere.

Andra saker

Ska lägga till att jag har sovit pissdåligt eftersom P har hostat det högsta han kunde hela natten och sen, efter att jag tipsat honom om hostmedicin americana, så somnade han och då snarkade han i stället det högsta han kunde. Samtidigt som yngste sonen fick återfall och låg mellan oss efter veckor av att ha legat i sin egen säng hela nätterna.

Men det finns bra saker också. Även om man är trött.

Jag gillar regn. För då får jag ha finfina stövlarna i morgon. Och på tal om stövlar så ska mina stövlar från Barcelonas flygplats bytas ut mot nyskeppat par på Åhléns. Kanske blir det till våren, men i alla fall (Men? Var jag inte inne på positiva saker nu? Och så smet den där bittergrejen in? Hur???) Och på tal om Barcelonas flygplats så borde necessären som nu mer inte är borttappad utan upphittad, DHLas hem när som helst. Och då menar jag när som helst. Inte till våren. (Se där! Jag lär mig!)

Och till sist så kan jag tala om att sjuåringen med hjärntumör mår bra. Jämfört med hur han har mått. Familjen är samlad på sjukhuset.

Ja. det är väl det här som är livet.

Och det är ganska skönt att man slipper jaga och oroas för att skörden ska gå dåligt. Eller för att wellpappen som är tak inte ska hålla under monsunregnet. Eller för att ens barn inte ska komma hem efter en gängnatt i Los Angeles. Eller för att knarket är slut. Eller riset.

Vi har både toapapper och elektricitet. Och varandra.

Häpp.

Hål

Har varit på bio med mellansonen. Igen. Vi såg "Somewhere". Sofia Coppola. Nu vill jag bara gråta.

Om du tänker se filmen läs inte längre än hit.

--------

Den här filmen handlar om en man, som visar sig vara skådespelare, som lever ett satans trist liv. Han gör saker som nån annan säger till honom att göra. Det enda han gör för sig själv har med kvinnor att göra. Och då har han ändå tråkigt. Somnar. Inte alltid, men ofta.

Så umgås han med sin 11-åriga dotter längre än nånsin, förstår man. Då lever han upp men inser att han lever ett satans trist liv. Repetitivt kan man lugnt säga.

I många scener händer inte ett jota. Absolut ingenting. Helt meningslöst. Till synes. Men det är ju ett sätt att illustrera hans liv såklart. Han röker. Dricker en öl. Inga impulser att göra nåt. Han har allt. Får allt serverat. Behöver inte kämpa.

Det slutar med att han reser sig och går. Gör sig av med allt. Sen slutar filmen. Kanske börjar hans liv där?

Och nu vill jag också resa mig och gå. På nåt sätt. Jag blir ledsen och undrar vad för sorts liv man/jag/vi lever. Det har varit lite mycket såna här tankeställande saker på sista tiden. Senaste tiden kanske det heter? Whetever. Aniara, hjärntumörspojken och den här filmen. Och inte Gran Canaria. Vad är viktigt?

Promenad i morse

Promenerade till Kungsträdgårdens tunnelbanestation i morse. Och sen från Vretens station. Detta är vad jag såg:

De vackraste träden i Stockholm


Och här bygger man på julstämningen


Hade inte en aning om att de bygger om kajen vid Grand Hotell. Kolla alla uppfiskade saker till vänster på bilden!


Hej hå, hej hå till gruvan ska vi gå ...


Falnande ros

Längtan efter annat

Fick en fix idé. Tänk om jag skulle resa bort med yngste sonen. På till exempel torsdag. Skulle ta några höstlovsdagar och nafsa nästa vecka i hasorna. Gran Canaaaria.

Jag frågade sonen. Han blev först orolig för att biobesöket (filmen Dumma mig) skulle frysa inne. Sen började vi viska om hur trevligt det skulle vara och jag fick ömma kramar och jag förstår att han vill vara ensam med en förälder ibland. Han och jag är sällan på tu man hand. Men sen var vi ju faktiskt tvungna att kolla med P om han tyckte det var okej. Han kan inte följa med eftersom han har når väldigt viktigt möte nästa måndag. Och han tycker såklart att det skulle vara jättetråkigt om vi åker utan honom.

Sen kom jag på att min bror med familj kommer i nästa vecka. De ska ju bo hos oss medan deras badrum renoveras.

Så kollade jag vädret. Vissa prognoser ser mycket goda ut, 25-28 grader, andra är regniga. Jag tror det beror på var man är - norra eller södra Gran Canaria.

Nej. Jag tror inte vi åker. Blir så besviken. Det är dags för lite action. Nu. I'm bored to death.

Nästa tillfälle är i jul eller så. Och då vill ingen mer än jag åka. Jag vill verkligen INTE vara hemma över jul. Jul är blä. Särskilt när de äldre sönerna nog är med sin pappa.

Gran Canaaaria?

I samma anda

Mellansonen och jag har varit på bio och sett "I himlen finns inga känslor". Den var bra! Som i DEN var bra. Väldigt rolig. Gillade den typiskt norrländska miljön (visade sig vara Sundsvall och Kramfors och nåt mer. Däruppe :) Men det bästa var temat och skådespelarna.

Det handlar om en kille som har Aspbergers som ska försöka hitta en ny tjej till sin bror vars före detta flickvän ruttnat på att bo ihop med de båda bröderna.

En perfekt avslutning på den här veckan - skratt, umgänge med sonen (vilket även innebar promenader både till och från bion - härligt. Och trevligt!) och dessutom slöts den autistiska cirkeln, i alla bemärkelser. Jag gjorde nämligen ett test om just autism tidigare i veckan. Jag är väldigt lite autist. P däremot ...

Jag säger så här - jag hade 11. Han hade 30. Vad har du? Testa här.

Bildligt

Sonen var sur. Frukosten var för lång så han hade ingen att spela fotboll med.

En glugg gav vacker utsikt.

Ett gammalt träd.

Höst


Så åkte vi till Högdalen där sonen skulle spela bowling.

Nu ska jag ta en promenad med mellansonen. Till Södermalm. Bio!