För det första - Nobelfesten. Vilket blomsterarrangemang! Och - Dyrings klänning är vansinnigt stilig! (Jag gillar Kronprinsessans diadem också, men den där klänningen var innovativt snygg. Snyggare.)
Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag har min framtid i åtanke. Mest hela tiden. Såpass att jag inte kan koncentrera mig om musik spelas för högt här hemma till exempel. Jaja.
I alla fall ...
Jag har varit på fackligt möte. Och blev besviken. Vi fick två alternativ -
1. Facket lägger sin energi på att få några få (1-2 personer) ska få stanna kvar på arbetet
2. Facket ser till att alla 10 som kommer att få gå får bra "paketerbjudanden" (avgångsvederlag)
Varför kan man inte kämpa för att alla tio ska få stanna? Kanske för att de som är fackliga representanter är för långt från vår organisation. Kanske. De vet helt enkelt inte hur vi jobbar. Vilka vi är.
Jag hade mitt enskilda samtal med facket också. Det var bra. Men inte personligt. Så har jag talat med den nye marknadschefen. Han är dessvärre trevlig. Intresserad med nån sorts glöd i blicken. Den opålitliga blicken? Jag vet inte.
På måndag åker jag till Berlin. Lunch i radiotornet. Det kan vara den sista resan i jobbet på mycket, mycket länge. Och det känns trist. Vemodigt.
Nu ska jag se om jag hittar alla gamla bilder på kollegerna. Tänkte täcka en vägg på jobbet med dem. Som nån sorts manifest för den tid som varit.
Oavsett.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar