Men det är ju det där med att vi inte ses så ofta och faktiskt pratar med varandra. Man vet aldrig riktigt vad som hänt sen sist. Jo - nån har byggt om badrummet och nån annan har kanske bytt jobb och en tredje går sista året på gymnasiet. Men vad gör de hela dagarna? Jag hade ingen koll mer än eventuellt namnet på arbetsplatserna. Så till efterrätten, marängsviss (eller marängsvisch för den som har svårt att hålla tungan rätt i mun av okänd anledning. Som att säga vischla istället för vissla. Varför??? Ingen säger ju busch istället för buss. Eller vischna istället för vissna.) föreslog jag att vi kanske kunde berätta lite om vad var och en gör på arbetet, eller för de yngre - att berätta om skolan. Och det var jättetrevligt! Nu vet vi lite mer om varandras vardag också.
Sen var klockan mycket, särskilt för en femåring (brorsdottern) och en sjuåring, så då fick vi springa till tåget. Och där hade man bestämt sig för att skoja till det lite genom att sätta samma avgångstid på två perronger så några av oss åkte iväg med det ena tåget medan andra tittade på och fick se tiden på perrongskylten ändras till en halvtimma senare. Suck. Nu ska här författas klagobrev till SL och resegarantiersättning krävas. 500 spänn för taxin.
Bortsett från tåg/taxi så var det en mycket bra kväll. Jag har en bra släkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar