Ska lägga till att jag har sovit pissdåligt eftersom P har hostat det högsta han kunde hela natten och sen, efter att jag tipsat honom om hostmedicin americana, så somnade han och då snarkade han i stället det högsta han kunde. Samtidigt som yngste sonen fick återfall och låg mellan oss efter veckor av att ha legat i sin egen säng hela nätterna.
Men det finns bra saker också. Även om man är trött.
Jag gillar regn. För då får jag ha finfina stövlarna i morgon. Och på tal om stövlar så ska mina stövlar från Barcelonas flygplats bytas ut mot nyskeppat par på Åhléns. Kanske blir det till våren, men i alla fall (Men? Var jag inte inne på positiva saker nu? Och så smet den där bittergrejen in? Hur???) Och på tal om Barcelonas flygplats så borde necessären som nu mer inte är borttappad utan upphittad, DHLas hem när som helst. Och då menar jag när som helst. Inte till våren. (Se där! Jag lär mig!)
Och till sist så kan jag tala om att sjuåringen med hjärntumör mår bra. Jämfört med hur han har mått. Familjen är samlad på sjukhuset.
Ja. det är väl det här som är livet.
Och det är ganska skönt att man slipper jaga och oroas för att skörden ska gå dåligt. Eller för att wellpappen som är tak inte ska hålla under monsunregnet. Eller för att ens barn inte ska komma hem efter en gängnatt i Los Angeles. Eller för att knarket är slut. Eller riset.
Vi har både toapapper och elektricitet. Och varandra.
Häpp.
tisdag 2 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar