Det är nog så - händelserikt liv ger händelselösa drömmar. Händelselöst liv ger händelserika drömmar. I natt fick jag bevis för den tesen. Med turbulent verklighet drömde jag följande:
Jag åkte hiss i en kontorsbyggnad. 15 våningar högt (f-e-m-t-o-n våningar. Ingenting. Varför inte slå på stora trumman när man ändå är igång?) Yngste sonen var med. Vi åkte hiss. Upp och ner. Exciting?
Sen var jag inne i i en liten butik. Expediten var en ung norrman. Han fick mig att berätta för sällskapet (P eller kompisen i Tyskland, har jag en känsla av) att en oerhört perifer gymnasiekompis hade ersatt trummisen i 80-talspopgruppen A-ha.
Händelselöst, sa Bull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar